Onde Sadist-Senseis onde efterträdare...

...kan vi från och med nu kalla Ookami-Sempai. Och det, kära läsare, är jag. Jag, jag, jag!

Sistlidna söndag hade karateklubbens styrelse höstens första styrelsemöte. Jag är inte med i den, men far min är. Riktigt vad som diskuterades vet jag sanningen att säga inte,, vad jag dock vet är att det bland annat var ämnet "för få tränare". Min käre lille far gjorde då sin morriga röst hörd och anmälde sig själv och mig som s.k. reservtränare, vilket innebär att om det någon gång skulle bli kris och någon måste hoppa in och ta ett pass ringer de oss. Vad de inte anar är att jag, trots att jag inte har mer än 6 kyu, ändå är ond hela vägen utifrån och in. Vad de inte anar är att jag, trots att jag är kvinna (eller något åt det hållet) kan vara minst lika ond som Sadist-Sensei, om än inte riktigt lika sadistisk. Oooh, mina vänner, vad de ska få lida om jag får ett pass...
De anar inte vad som väntar dem. De ligger där hemma och nanar kuddarna så sött, trygga i förvissningen att de inte kan råka ut för något värre än PB-Senseis intervallträningar eller Peter Pains mördarpass, eller möjligen K-Sempais armhävningar. Men mardrömmen har inte börjat än...den har inte börjat än...!
Kanske minns de uppvärmningen jag höll. Uppvärmningen de alla fruktade, då de fick göra kullerbyttor tvärs genom hela salen. Men vadå! Till mitt försvar kan jag säga att PB-Sensei faktiskt tillät mig, faktiskt nästan uppmanade mig, att tvinga dem till det. Åh vad de ska få lida med onda mig som tränare, och min onde far tillsammans med mig...! Hanssom under den uppvärmning han höll hade dem att hoppa groda runt salen istället...

Ah, ja. Förresten har vi övertalat Peter Pain att ta pass i höst också. Moder, han är nästan lika ond som Sadist-Sensei, om än inte sadist. Ska bli roligt att ha honom som tränare igen, den överdrivet petige lille perfektionisten. Men sådana behövs också.


För att fortsätta på ett liknande spår.
Karateklubbens hemsida är under uppbyggnad, och gissa vem som fått i uppdrag att sitta och kämpa ihop informativa små texter till de olika avdelningarna på sidan? Det är också jag! Visserligen kommer väl allt bli itusågat och nedtryckt i papperskorgen efter PB-Senseis och de andras granskningar, men jag kan ju i alla fall få inbilla mig att det jag skriver duger. En stund. En liten stund i alla fall.
Nå, jag gör så gott jag kan. Far min har tjatat på mig i flera dagar nu att han inte har något att lägga upp, så idag har jag suttit och knattrat ned fem olika små informativa texter åt honom. Fick till och med hjälp av lilla frun med den ena, där jag behövde översättningshjälp. Tack Naia min! Tack jättemycket.
Jag hoppas far är nöjd. Är du nöjd, pappsen lilla?
Tänkte att jag ska försöka få ned lite mer imorgon, men just ikväll har jag fått nog av karate. Särskilt av att skriva om eländet...


Det är en sak som oroar mig med träningen. Flera gånger under våren har jag drabbats av yrsel och illamående och nästan svimmat under flera pass. Min käre far hade en teori om att det kunde vara energibrist eller sömnbrist eller något annat som jag inte skötte som jag skulle. "Attackerna" följde emellertid inga mönster. Jag kunde ha ätit som en häst och sovit nästan konstant i en vecka, och ändå hände det. Jag kunde också ha varit vaken mer eller mindre dygnet runt flera dygn i sträck och knappt ätit alls och det hände då med. Men det kunde lika gärna vara det motsatta också, att träningarna aldrig gick så bra som när jag sovit dåligt och inte ätit eller sovit massor och ätit som en hel elefanthjord. inga mönster som sagt.
Så, efter en hel del tjat och flera "uppmuntrande Du-har-säkert-hjärncancer-kommentarer från Gina knatade lydiga lilla Shass iväg till läkaren. Motvilligt, givetvis, eftersom det aldrig är något fel på mig när jag går dit. Observera aldrig är något fel på mig när jag går dit. Snart vägrar de väl ta emot mig i tron att jag är en sinnessjuk hypokondriker... Och vad tror ni lilla doktorn säger? Jo, att Shassie har väldigt bra blodvärden och att allt är frid och fröjd.
Gissa då, kära läsare, vad som hände på träningen ikväll. Och! Till skillnad från de andra träningar jag drabbats av samma sak räckte det inte med att jag satte mig, eller ens lade mig ned en stund; jag blev inte piggare för det. Vanligen piggnar jag till nästan omedelbart, men idag blev det nästan bara värre. När vi ställde upp för att buga vid träningens slut fick en av mina medtränare nästan hålla i mig för att jag skulle kunna stå upp. Det var läskigt...

Så, vad i helvete är det som har drabbat mig? Är det en sådandär snigelmask (någon form av parasitmask Naia berättade för mig om, som liksom tar över hjärnan på sniglarna så att de dumhuvudena helt plötsligt får för sig att de vill bli uppätna av fåglar) som tagit över min kropp och långsamt men säkert håller på att äta upp min hjärna? Allvarligt talat är jag orolig. Ja, inte för att det ska vara en mask, utan för att det är något fel ingen hittar. Det låter hypokondriskt, jag vet det, men det känns obehagligt, lite jobbigt och ganska genant, eftersom det inte bara hänt en och två gånger, utan hur många gånger som helst. Har haft en del andra underliga symptom under våren/sommaren också, men det här är nog faktiskt det som oroar mig allra mest. Vad kan det vara?


Nej, nu ska jag sluta tjata om min eviga karate och gå och duscha istället. Min karatedräkt har ju nästan hunnit torka igen vid det här laget... Utom under bältet. Där är svetten fortfarande lite sådär halvfärsk.


Sleep tight
Er tillgivna
Sharon


Ps: Skabbis har inte kommit tillbaka än. Jag är uppriktigt orolig för honom. Han har ju trots allt varit borta i över en vecka nu. I torsdags var han nästan påväg tillbaka till mig, men han ångrade sig halvvägs och försvann igen. Gina hade en teori om att han är svartsjuk på männen på Steve-skalan för att han själv inte passar in där. Men Skabbis, min store starke man, vi har ju gjort en ny skala nu som vi uppkallat efter dig. Snälla, kom tillbaka! Jag saknar ju dig.

Kommentarer
Postat av: Ema

Onda och sadistiska människor är ju hur coola som helst ;) bara jag slapp träna själv hade jag gärna börjat plåga dem lite för hårt. Ingen hade gott på mina pass.

2008-08-12 @ 22:24:04
URL: http://hopelosthead.blogg.se/
Postat av: Storasyster Vampyr

Vad mycket jobb du har fått, älskade söstra mi <3

Jag kan riktigt känna medsadism (om inte ordet finns uppfann jag det just) i hur du ska plåga de stackars små liven värre än den stilige Po...Aragorn plågar sina stackars undersåtar Po...Merry och Pippin. Eller hur Pu...Gandalf misshandlar alla i sin närhet med sin blotta existens! känner hornen



OCh förlåt, min lilla snuttefilt, för att jag glömde fråga hur det gick hos farbror Doktorn!!!

ner på knä och böna och be

och om de tror att du är en hypokondriker, hänvisa till den extrema hypokondrikern i SCRUBS, så inser de snart att du är en helt normal snuttefiltsvarg, och ingen inbillningssjuk. Sådeså.



Killevippen!

2008-08-13 @ 01:30:08
URL: http://storasystervampyr.blogg.se/
Postat av: Ema

Sv: men haha då, så rolig man kan bli, jag vet vad enter sitter. det är bara det att jag inte kan använda den på bloggen sen den flyttades till publishme. det är bara jag och två av mina blindpinnekompisar som har problemet, sjukt! Lata människor, jo de kan jag identifiera mig själv med! Helt klart, jag är ju en av dem! Nej, kanske inte då, men mer än jag! eller nja, fler kompisar som bor i närheten av dig, alla mina bor i stockholm och lite andra saans. :/

2008-08-13 @ 10:46:39
URL: http://hopelosthead.blogg.se/
Postat av: RonjaR

Göra kullerbyttor över en hel gymnastiksal, mm, skulle nog vara lite yr. Grodhopp runt hela salen, nä, blir död efter typ tio. Om man räknar att grodhopp är ungefär som upphopp.

Ok, känns som om jag får träna ite mer i höst.

Du kanske blir värre änmina tränare! Hu.

Jag tränar goalball och tränarna skjuter ibland ganska hårda bollar på oss

2008-08-17 @ 10:19:37
URL: http://musikfreakar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0