Shass

Det måste vara så att det är något särskilt med musikaler. Jag har själv bara sett en (The Lion King) live, men sedan februari i år har jag kommit i kontakt med en hel del musikalmusik, tack vare Naia. Jag, som ofta - särskilt när jag läser dikter andra fascineras över och prisar i alla tänkbara tonarter - känner mig känslokall och hård, verkar beröras på ett särskilt sätt av just musikaler.

Bara av den anledning att jag talade om för Skallen vad Naia babblade om på msn igår snavade han sig in på iTunes och köpte Jesus Christ Superstar med Londoncastingen från 96. Jag bad inte om det, sade inget om det, han bara gjorde det. Kanske för att pigga upp mig. Då, igårkväll, hade jag inte ro att sätta mig och lyssna, men förmiddagen idag har ägnats åt just det. Lyssna.

Det är vackert och det är fascinerande. Det är bitvis även tämligen roande. Steve Balsamos brillianta röst passar Jesus-rollen som handen i handsken, och han får större, och enligt mig bättre, spelrum här än han verkar ha fått I Notre Dame de Paris, och visar vad hans röst kan gå för. Han gör låten Gethsemane än bättre live, dessutom, vilket bara är ett plus. De andra sångarna verkar inte gå av för hackor de heller, måste jag säga, och jag tycker om berättelsen, mycket bättre än om det som står i bibeln.
Pilates röst tycker jag om. Herodes förvånade mig med att låta mycket mer vek och mesig än Pilates, men faktum var att i den låt han sjöng lät det väldigt bra. Judas verkar ganska uttrycksfull och har, om än inte en vacker, så väl en rätt trevlig röst (även om jag tänkte mig Judas mesigare). Kvinnan som spelar Maria Magdalena har en behaglig röst också (har nämligen råkat höra "Everything's Alright" från någon äldre inspelning förut, och tycker den här är mycket bättre).
Det gläder mig att Maria Magdalena har fått en roll i den här, och att Jesus inte är den slaviske oskuld han verkar vara enligt evangelierna. Judas kritiserar honom till och med för att han är tillsammans med en prostituerad. Blev även mycket förtjust i Pilates tydliga motvilja mot att döma Jesus till döden, och hur han försöker slingra sig undan det, trots att folket står och vrålar "Crucify him! Crusify him!" som värsta domedagskören. Att Jesus går upp i falsett och skriker när han blir arg tycker jag är charmigt. Steve är vansinnigt säker på de där höga tonerna.
När han sedan hänger där på korset och långsamt dör... Det kändes. Jag som tycker att Bibelns smörja är endast och enbart dravel och trams fick mig minsann ett nyp av den här. Om det är musiken och Steves förmåga att nå in eller vad det kan vara, det vet jag inte. Men det tog tag i mig och drev mig att skriva. Körandet i bakgrunden gjorde nog sitt till också. Ja, den var... Den var. Den var, helt enkelt.
Lyssna på den, den är mer än värd att höras.

Och nej, jag tror inte på det som står i Bibeln. Man kan läsa den som en samling berättelser och tycka om det på så sätt (fast jag har inte läst Bibeln sedan vår fröken läste i den för oss på lågstadiet), enligt min åsikt, men jag tycker det är fel att tolka in en massa sanningar i dess ord. Jag tycker så. Ni behöver inte tycka så, alla behöver inte tycka så, ingen behöver tycka så om de inte själva vill det - Men jag gör det. Det ska dock erkännas att jag tyckte mycket om när fröken läste ur Bibeln för oss. Om det har med själva kvaliteten på texten eller bara det faktum att jag älskar högläsning i allmänhet att göra kan man spekulera i...

http://www.youtube.com/watch?v=3-rre_BXxC0
Här har ni Steve Balsamo, sjungande Gethsemane live i Rotterdam, Holland 2004. Lyssna och njut. Han har minsann känsla när han sjunger, den pojken. Har älskat den här låten sedan jag av en slump snavade över den för ett knappt halvår sedan. Den är rejält bra, och enligt Naia min gör han den bättre än sina föregångare (eventuellt också eftergångare, frågade inte).
Man kan ju fundera på hur den "verklige" Jesus var. Hade han en sådan känsla kanske han kunde övertyga. Kanske?


Yours sincerely
Shass