Olika sätt att ta in kunskap

Hah! Nog för att jag läst drösvis med skit angående kunskap inom filosofin, men det är inte något sådant jag tänker prata om. Glöm det. Nej, nu när jag tog en paus i pluggandet (för att inte somna över boken) slog det mig att det ju finns fler sätt att plugga på än de som rekommenderas när man läser om studieteknik (vilket det visserligen var hundra år sedan jag gjorde...). Jag är dålig på att följa de rekommenderade reglerna också.

Hej och hå, plugga på!
Översiktsläs! My ass, översiktsläsning är inget för Shass. Kan visserligen stundom vara en lätt bekvämlighet, det måste erkännas. Emellertid tar man väl inte, åtminstone inte enligt mig, in samma mängd information vid den typen av läsning som genom djupare studier.
Skumläs. Far åt helvete. Fast, kan vara en fördel om man söker en särskild rad, ett särskilt stycke, ett särskilt litet djävla ord någonstans i en bok på fem hundra sidor.
Läs noga utan att somna över boken... Tja, jo, det låter ju i och för sig ganska rimligt, även om jag betvivlar att just denna rekommendation vanligen står med i texter om studieteknik. Jag följer ganska sällan den rekommendationen. Visserligen inte riktigt frivilligt, men...
Sätt igång musik, gärna klassisk. Jo, visst, om man vill lyssna på Mozart och Hendel och andra mossiga gubbar medan man pluggar är det helt okej för  mig. Jag drar hellre igång glad hårdrock eller tung progressiv metal, eller just nu kanske ännu hellre mannen med rösten. Det är smaskens det. Särskilt den sistnämnde är smaskens deluxe, kan äta honom hel och hållen här och nu!

Att plugga blir lätt om man är intresserad av ämnet (kan även bli både lätt och roligt om man har en bra lärare, oavsett ens egen åsikt om ämnet). Ja, bortsett från svenska, som blir svårt i och med att jag har alldeles vansinnigt höga krav på mig själv just där. Men, till exempel språk blir (åtminstone för mig) enkelt om man är intresserad, liksom historia, biologi osv. Är man ointresserad av ämnet blir det betydligt svårare.
Under den tid jag läst filosofi, särskilt under den senaste månaden, har jag emellertid funnit att om jag hatar någonting tillräckligt mycket lär jag mig det också, kanske främst för att kunna spotta fram min frustration över ämnet i fråga inför någon annan. Berkeleys subjektiva idealism, till exempel. Jag hade inte alls lust att förstå den och tyckte bara den var trams rakt igenom - strumpor som slutar existera i lådor och grejer... - men eftersom jag hatade hans trams och dravel något så infernaliskt lärde jag mig det tydligen, för nu verkar det sitta någorlunda. Märkligt hur hjärnan fungerar.

Så, gott folk. Nu ska jag återgå till att lyssna på mannen med rösten (Mmm...mmm...!) och hata Karl Marx och lite andra gubbar ett par timmar till, så att jag lär mig allt jag ska kunna tills imorgon. Har fortfarande 142 sidor kvar i boken att läsa, samt 3 studieguider att plöja igenom, alla mina egenhändigt författade uppgiftssvar och 9 "självtest". Muntlig examination imorgon (fredag 10/10) 10:00. Håll tummarna för mig!

Kommentarer
Postat av: Emma

Är det något konstigt med mig om jag gillar både subjektiv realism och Marks?

2008-10-09 @ 17:05:59
URL: http://hopelosthead.blogg.se/
Postat av: Storasyster Vampyr

Dy ärr zåå zööt min lilla znorkråkebylle!

Jag vet inte 'yr jag skylle klara mig ytan dig!

Dy betyderr zåå otroligen mycket förr moi!

Och jag ärr ztålt över toi aussi, med din den MVG:n för filosofin. Jag vizzte att dy skylle klara dig den galant <3



Je t'aime aussi <3 beaucoup!

Storasyster gullenappsvampyr

2008-10-13 @ 21:32:27
URL: http://storasystervampyr.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0