Det svåra är att börja
Tugg, tugg på blyertspennan. En missmodig blick på pappret på skrivbordet. Nä. Titta upp i taket istället. Tugg, tugg på pennan. Vippa på stolen. Kasta en blick ut genom fönstret. En suck. Fläta in pennan mellan fingrarna och ut igen. Ett försök att få grepp om de ålhala tvåliga tankarna som slingrar och slemmar runt i skallen. Inget resultat. Suck. Kasta en blick på pappret igen. En suck till. Tugg, tugg på pennan...
Aha! Framåtlutad ställning med pennspetsen mot vitt pappersark och början till ett ord med slingriga bokstäver. Nämen titta, kanske ett halvt stycke till och med. Paus. Hm. Suck. Fram med suddet, radera skiten, börja om med takstirr och penntugg och vippande på stol...
Det svåra är att börja.
Jag slipper penntugg och pappersark, men faktum kvarstår - det svåra är att börja. Fast att missa hundra kilo trä mellan tänderna och ett blantk papper som ligger och ser anklagande ut på skrivbordsskivan hjälper mig egentligen inte värst mycket. Ett Word-dokument kan vara minst lika anklagande och även om jag inte precis sitter och tuggar på tangentbordet har jag rätt god lust. Åtminstone har jag lust att slå sönder det ibland...
Det svåra är att börja.
Hur många har inte varit med om det, att man sitter och glor på det där förbaskade tomma pappersarket utan att komma någon vart? Lossnar det bara och en inledning kan behaga sätta sig som svarta fågelskitar på pappret så brukar det ju flyta på sedan för de flesta (yes, detta gäller även Miss Tvärtemot). Orden bara trillar fram ett efter ett när inledningen sitter på plats. Ja, för det mesta i alla fall.
Men, det svåra är att börja.
Vad som däremot (i regel) inte gäller Miss Tvärtemot är att kunna skriva resten av texten utan att skriva inlednign först. Annars har jag hört att det är ett välbeprövat trick för att få fram det man ska få fram. För Shassimodo fungerar detta bara när det gäller långa uppsatser. Då är moi oförmögen att skriva inledning förrän resten av texten är klar...
Inledningen... var gömmer den sig? Finns det någon särskild utomjordisk (eller cyber-rymdisk) säkerligen överdimensionerad - men osynlig - semesterort där inledningar håller till när de inte vill vara med? Kan de kanske ha sjukskrivit sig? Har de tagit en dag ledigt för en shoppingrunda på stan eller vart fan håller de hus alla de där gångerna man behöver dem och ägnar timmar åt att försöka hitta dem utan att finna minsta lilla minimala nästan obefintliga spår av dem? Vart har de gått? Tandläkarn? Biobesök? Strömavbrott? Var finns de små djävlarna?
Jag vill härmed efterlysa mycket detaljerad vägbeskrivning till eventuellt inledningsgömställe. Jag vill även efterlysa inledningen till min text om hur shinto ur ett historiskt perspektiv påverkat japanernas syn på fosterlandet och kejsarfamiljen. Om någon besitter relevant information: Var god kontakta utan dröjsmål Shassimodo snarast genast ögonblickligen omedelbums med det samma omedelbart omgående ögonaböj på stubben med en gång på momangen! Texten om shinto har deadline imorgon.
Det svåra är att börja.
Yours truly
Shassimodo
Aha! Framåtlutad ställning med pennspetsen mot vitt pappersark och början till ett ord med slingriga bokstäver. Nämen titta, kanske ett halvt stycke till och med. Paus. Hm. Suck. Fram med suddet, radera skiten, börja om med takstirr och penntugg och vippande på stol...
Det svåra är att börja.
Jag slipper penntugg och pappersark, men faktum kvarstår - det svåra är att börja. Fast att missa hundra kilo trä mellan tänderna och ett blantk papper som ligger och ser anklagande ut på skrivbordsskivan hjälper mig egentligen inte värst mycket. Ett Word-dokument kan vara minst lika anklagande och även om jag inte precis sitter och tuggar på tangentbordet har jag rätt god lust. Åtminstone har jag lust att slå sönder det ibland...
Det svåra är att börja.
Hur många har inte varit med om det, att man sitter och glor på det där förbaskade tomma pappersarket utan att komma någon vart? Lossnar det bara och en inledning kan behaga sätta sig som svarta fågelskitar på pappret så brukar det ju flyta på sedan för de flesta (yes, detta gäller även Miss Tvärtemot). Orden bara trillar fram ett efter ett när inledningen sitter på plats. Ja, för det mesta i alla fall.
Men, det svåra är att börja.
Vad som däremot (i regel) inte gäller Miss Tvärtemot är att kunna skriva resten av texten utan att skriva inlednign först. Annars har jag hört att det är ett välbeprövat trick för att få fram det man ska få fram. För Shassimodo fungerar detta bara när det gäller långa uppsatser. Då är moi oförmögen att skriva inledning förrän resten av texten är klar...
Inledningen... var gömmer den sig? Finns det någon särskild utomjordisk (eller cyber-rymdisk) säkerligen överdimensionerad - men osynlig - semesterort där inledningar håller till när de inte vill vara med? Kan de kanske ha sjukskrivit sig? Har de tagit en dag ledigt för en shoppingrunda på stan eller vart fan håller de hus alla de där gångerna man behöver dem och ägnar timmar åt att försöka hitta dem utan att finna minsta lilla minimala nästan obefintliga spår av dem? Vart har de gått? Tandläkarn? Biobesök? Strömavbrott? Var finns de små djävlarna?
Jag vill härmed efterlysa mycket detaljerad vägbeskrivning till eventuellt inledningsgömställe. Jag vill även efterlysa inledningen till min text om hur shinto ur ett historiskt perspektiv påverkat japanernas syn på fosterlandet och kejsarfamiljen. Om någon besitter relevant information: Var god kontakta utan dröjsmål Shassimodo snarast genast ögonblickligen omedelbums med det samma omedelbart omgående ögonaböj på stubben med en gång på momangen! Texten om shinto har deadline imorgon.
Det svåra är att börja.
Yours truly
Shassimodo
Kommentarer
Postat av: Emeli
Haha.. Söt du e! :)
Postat av: Emma
sv: 73 såg vi. Jo, det är helt klart sött med arga falsetter;) han som spelar jesus är helt ok, men Judas är bättre. vill gärna höra Steve någon gång, ska kanske leta upp det. om jag har orken;)
Postat av: Storebror
Vadå shassimodo? :o
Postat av: Sharon
Storebrorar på min blogg!:O:O:O
Chockerande. Hur ska jag överleva detta? ;)
Postat av: Emma
sv: det kan jag tänka mig. Viskarnas sal och läromästarna som tvingar barn att slå med piska. Och soora drakar som äter folk och yeah...jag kan tänka mig det jag. Själv drömmer jag aldrig mardrömmar, det är någon gåva jag har fått. Det och att jag inte får huvudvärk. Tack Gud, eller nåt.
Trackback
