Vad våren ändå är vacker

Hm. Jag höll nästan på att skriva rubriken på engelska istället. Jag har blivit så vansinnigt taggad att blogga på engelska sedan ett par veckor tillbaka (närmare bestämt sedan förrförra inlägget, om jag inte alldeles missminner mig) att det smyger sig in ord här och där när jag skriver. Det är inte meningen! Mina allra allra djupaste ursäkter i förskott om detta skulle ske. Ber er att ha överseende. Och förlåt förlåt igen.

Igår (nå... inatt) förde jag och en vän ett mycket intressant samtal över msn. Vad detta från början och över lag handlade om är det inte min avsikt att gå in på, men vad vi bland annat diskuterade var vad vi vill ha en karl till. Jag sade att jag vill ha någon att gå i vårsolen med. Det är så skönt att bara vandra fram vid sidan av någon och njuta av vädret och sällskapet. Detta kan man givetvis även göra med en god vän, men eftersom det var just män ämnet slagit in på så... ja.
Idag har jag gjort just detta. Jag har varit ute och gått i vårsolen med en man. Minus för att denna man tyvärr var min far, men vårsolen får många plus. Många, många plus. Lille far kan få lite plus han med för att han följde med ut. Ett till minus var att jag hade för mycket kläder på mig och därför svettades som en idiot som sprungit marathonlopp i termosovsäck och skidoverall, men för övrigt var det en skön nästan-power-walk.

Det finns så mycket vackert med alla årstider. Nu, när vintern äntligen börjar släppa taget lite om jorden och solen börjat värma kommer allt liv fram. Fåglarna piper och tjattrar i träd och snår, folk är ute och strosar på gatorna och längs gångstigarna, änderna guppar runt i vattnet och kvackar och har sig och båt- och sommarstugeägare börjar dyka upp, vädra ut och göra iordning. Som jag sade till far: "Tro sjutton de passar på nu när det är så fint väder". För det är det - riktigt strålande vackert väder.
Vårblommorna börjar dyka upp. Vitsipporna börjar så smått kika fram i väg- och trädgårdskanter. Just vitsippor tycker jag väldigt mycket om. De lyser i stora klungor mot gröna blad och gamla fjolårslöv och för mig är de ett av de starkaste tecknen på att våren är påväg. Förr om åren plockade jag ibland stora buketter av dem bara för att jag tyckte de var så vackra och luktade så gott. Det lär det inte bli mycket av nu när jag bor i stan. Tyvärr...

Snart kommer våren bryta ut på riktigt. I alla fall är det min förhoppning. Hur underbart kommer det då inte bli att promenera längs vattnet och höra vågorna klucka mjukt mot kajkanter och stränder. Snart kommer det gröna, skira nya-löv-skimret över trädskuggade stigar, det som pappa tycker är så vackert. Och Moder ja, det är vackert. Nästan magiskt.
Vi var ute och promenixade även lördag förra veckan. Då var det ganska kallt. Det är först idag det känts vår iluften. Det var inga troll i trollskogen då, så ej heller idag. Och ja, det är faktiskt troll i den skogen, det är ingenting jag hittar på. Men då såg vi en ekorre som snyltade på fågelbordet. Åh, vad arga fåglarna var på honom, och han ignorerade dem fullständigt där han satt och smaskade. Sött. Men honom hade de nog skrämt bort idag, för han lyste med sin frånvaro. Fast vem vet, snart kanske han är tillbaka igen, dragande ett koppel ungar efter sig som också vill snylta...
Vår lilla (fast för mig ganska stora) stad är egentligen ganska vacker. Att bo i en hamnstad är inte dumt alls. Kampingplatsen vi passerade igenom har ett fint läge också. Massa vatten och sådant trams, ni vet. Fast bland det bästa där är nog ändå nappträdet. Ett träd alldeles fullbehängt med nappar - och jag menar verkligen fullbehängt! När vi gick förbi här i somras var det lite skralt på nappfronten, men nu dignade grenarna av stora klasar av nappar. Hur många ungar måste inte det trädet ha hjälpt att sluta med napp? Nu står det där så stolt med sin börda. Jag bara ställer mig frågan vad som händer med napparna när de hängt där ett tag. Ramlar ner som fallfrukt? Blir adopterade av andra ungar (usch vad äckligt...)? Blir nedplockade och hivade på tippen? Ingen vet. Eller någon vet nog, men pappa visste inte i alla fall.


Det är nu världen börjar leva igen efter vinterns sömn. Det är livet som gör våren så vacker, åtminstone om jag får säga vad jag tycker. Och eftersom det är min blogg så får jag det.
Men nu känner jag att det börjar bli väldigt personligt här, så nu är det bäst jag slutar. Ta hand om er allihop och ut med er i vårsolen.


Er tillgivna
Shass Ananas


Kommentarer
Postat av: I

ÅH! Till sommaren kommer jag och "kamphunden", då strosar vi vid vattnet, käkar glass och drägglar över badpojkar tycker jag ;)

2009-03-24 @ 18:04:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0