Hamburg, resten av dag 2 + dag 3: Gotthard och hemfärd

Hej igen, flickor och pojkar... Hm, om det nu ens är några av hankön som läser det här. Det vet jag inte om det är.
Tyvärr måste jag göra de förhoppningsfulla besvikna och meddela att jag inte blev såld på Reeperbahn trots allt. Men! Vi gick faktiskt på Reeperbahn när vi skulle till Docks. Gatan i fråga har dock blivit mycket mer "städad" än den enligt vad jag fick höra varit förr om åren. Far min sade att den till och med är mer städad nu än när han passerade där sist. Inga nakna flickor i skyltfönstren, inte en endaste prostituerad ute på gatan....faktum var att det inte var alls mycket folk ute på gatan över huvud taget. Å andra sidan är kanske inte en måndagkväll rusningstid på Reeperbahn precis. Det var ju dessutom måndagen den 9 november 2009, vilket innebär datumet då det var 20 år sedan Berlinmurens fall. Inte många Reeperbahnister ute då inte...

Ja, vad kan jag mer berätta... Vi åt thaimat som var staaark (styvmor och jag åt kyckling i röd curry...mycket gott, men stark som sagt) innan vi tog oss vidare till Docks. Det är en före detta teaterlokal (gissade vi i alla fall) där det numera hålls en hel del musikevenemang och dylikt. Där blev vi effektivt splittade åt varsitt håll eftersom far och jag skulle träffa Gotthard och Chilitysken och styvmor inte fick följa med. De höll till i baren under tiden.

Som ni kanske själva kan gissa är det fruktansvärt nervöst att stå och vänta på att få träffa medlemmarna i ett av de band man tycker allra bäst om. Att deras sångare verkligen är en fantastiskt duktig sådan och snygg dessutom (enligt de flesta jag känner...alla utom Kycklingsoppan faktiskt) gör det kanske inte bättre heller. Jag är ju dessutom blyg och alltid väldigt orolig över hur det ska bli att träffa nya människor. Jag varken var eller är lika rädd för Steve och grabbarna som jag var för Jorn, men nervöst var det ändå, så att vänta och vänta och vänta och vänta och vänta är inte precis något jag uppskattar...
Men efter sjutton om och nitton men fick vi alla fall komma in och träffa dem. Tyvärr måste jag säga att jag inte hann bilda mig någon vidare uppfattning om dem. De verkar jättetrevliga allihop och Steve berättade till och med att han varit gift med en kvinna som har släkt i våra hemtrakter. Far tog kort på mig med var och en av dem, och det var ju roligt och så, men mötet var så kort. Det var inte alls som när jag träffade Jorn, inte samma...kullkastande känsla. Det var för snabbt, helt enkelt. Men, jag har i alla fall träffat dem, så jag ska väl inte klaga :) Har jag tur kanske jag kan lyckas träffa dem igen och bilda mig en bättre uppfattning då.

Eftersom Skogsfrua var nyfiken på hur det hela gick till kan jag ju ge en liten fingervisning. Far min (och även jag numera (åtminstone så fort jag betalt avgiften)) är med i Gotthards fanclub. Eftersom jag kör min dagliga runda runt bland hemsidorna till de band jag tycker om fick jag en dag syn på att medlemmar i fancluben kunde få chansen att möta grabbarna om man skickade in en motivering till varför. Pappa gjorde så och hade turen att vinna meet and greet för sig och en vän. Så, det är den enkla anledningen till att vi fick träffa Gotthard...
I fråga om Jorn var det mycket ren envishet som gjorde att vi fick träffa honom. Vi väntade i säkerligen 1,5 timme efter spelningen den 12 september och den väntetiden bar frukt. Det var verkligen ett möte som gjorde stort intryck på mig, kanske då främst för att jag var så rädd för Jorn... som sedan visade sig vara den snällaste människa jag någonsin mött.
(Slår mig nu att jag inte skrivit någonting om hur det var... Nåja.)

Hm... vart var jag nu? Ja, just det... Docks. Efter spelningen med först Europe och sedan Gotthard och 4 timmars stående på 8 cm höga, om än ganska breda, klackar vacklade vi tillbaka till hotellet och brakade i säng. Jag kände mig hemsk ensam ytterligare en natt, men överlevde den också. Tack och lov ;)

Sista dagen är inte mycket att hänga i julgranen om jag ska vara ärlig. Jag var hängig (förkylning) och det enda vi egentligen gjorde var att äta frukost, packa, åka bil, handla sprit, åka lite bil till, handla lite mer sprit, ta färjan tillbaka till Danmark, åka lite mer bil till Lund, ta tåget från Lund hit och sedan släpa oss från stationen och hem. Tur att varken far eller jag inhandlade så mycket alkoholhaltiga drycker (jag köpte en Whisky till styvpappsen som fyller år om 1,5 vecka), annars hade vi nog aldrig kommit hem. Väl hemma slängde jag av mig alla kläder, drog på mig nattskjorta och ramlade i säng. Så var slutet på den resan...

Är hängig idag också...därav en anledning till viss innehållsfattigdom i inlägget. Ligger på sängen med datorn nu och tycker synd om mig själv. Håller tummarna för att far ska vilja se på StarWars med mig ikväll. Han lovade nästan igår...
Sammanfattningsvis har det varit en hemskt trevlig resa dock. Gotthardkonserten var suuuper (se annat inlägg...ifall jag orkar skriva ett, dvs) och det var roligt att vara iväg med far och styvmor. Har aldrig varit i Tyskland förut heller, så jag kan lägga ytterligare ett land till listan på besökta länder. Så nu är listan: Danmark, Tyskland, England och Spanien. Många fler att se, that is...

Nu är jag också övertygad om att R hade alldeles rätt när han skrev om inköp av anti-diarrépiller- Det minsta man vill oroa sig för när man åker iväg är "stuff like that". Från och med nu vet Shass mycket väl att hon inte ska åka utomlands utan diverse apoteksvaror. Den här resan startades med gasbinda, ibumetin, nästan-slutanvänt lipsyl, plåster och öronproppar och slutade med...resten av det som stod med i listan i förra inlägget. Alltid lär man sig något nytt!

Nu orkar jag inte skriva mer. Skallen sprängs nog snart. Hoppas ni mår bättre än jag gör, mina små kycklingar. Ska se om jag orkar uppamma energi nog att kladda lite om Gotthardspelningen också. Senare. Until then... Take care of yourselves!


Shass

Kommentarer
Postat av: skogsfrun på dal

Ja nu har jag besökt dina idolers hemsida och lyssnat till musiken. Om det är hårdrock är den ganska snäll* eller? Går ju faktiskt att lyssna på även för en gamgumma som skogsfrua;-) Men jag har ju en viss svaghet för Phink Floyd (pinka pilfink hink föreslår mr Google, är han riktigt klok egentligen den mannen!? hehe) Nåväl att det kostar penningar att vara med i en fan klubb visste jag inte (heller) men livet är en enda skola och aldrig eller i någonting blir man fullärd, möjligen full ful och/eller lärd;-)

Sköt om dig nu min sköna, kan man se fram emot ett foto framöver på dig bland giganterna?

Kram Skogsfrua

2009-11-13 @ 15:09:12
URL: http://barasaras.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0