Bjud upp till dans!
För ett par veckor sedan satt jag och skrev med en vän på msn, min bästis från när jag var liten. Det vanliga pratet flöt på mellan oss - hur vi modde, var vi bodde, om vi på gud trodde.... (nå, kanske inte det sista, men åtminstone det första!) - och jag stal därmed åt mig en stunds icke-plugg-plågande. Men, så frågar hon om jag vill med och dansa salsa, för hon tänkte börja och tyckte jag kunde haka på.
Eeeh, va? Jag? Salsa? Nja. Jag gav inget riktigt svar, men jag funderade mycket på det. Jag nämnde det för mamma, som tyckte jag skulle prova. Jag nämnde det för pappa, som tyckte jag skulle prova. Jag nämnde det för Lettieälsklingsgullesöstran, som absolut tyckte jag skulle prova. Så, jag frågade Julle om det fortfarande var okej om jag följde med på salsa. Det var det!
Igårkväll kom hon och hämtade mig, och tillsammans med henne och min f.d. granne (också en barndomsvän) gjorde jag entré i salsasalen. Hemskt nervös försökte jag hänga med i vad de andra gjorde, och på slutet tror jag till och med att det var överlevbart. Att jag tyckte det var lite knepigt har väl kanske delvis sin förklaring i att jag aldrig dansat (förutom på gymnastiken på högstadiet), och när man dansar salsa ska man dessutom känna sig sexig...vilket jag väl inte riiiktigt gör. Hrm. Dessutom hade de andra dansat en lektion förut, det hade inte jag...
Hur som haver. När vi dansat färdigt och stod och småpratade lite frågade jag ex-grannen min om hon höll i någon buggkurs för nybörjare den här terminen. Det gjorde hon, men hon sade att de var så många i gruppen att det var bättre om hon kom hem och privatlärde mig. Glatt tackade jag ja till det, och vi bestämde att hon och Julle skulle komma hem till mig efter att de varit och dansat lindyhopp.
De dök upp här ikväll och var glada och pratiga och landade vid mitt köksbord med varsin mugg te. Vi skvallrade en stund om tiden som gått och gamla minnen och nya minnen, upplevelser, planer osv, innan ex-grannen min föste in oss i mitt vardagsrum. Spotify sattes igång med dansbandslåtar och sedan bar det bara att köra. Till min stora förtjusning skällde ex-grannen min inte alls lika mycket på mig som på Julle. Tjohooo!
Jag har inte bestämt än om jag ska fortsätta med salsan. Jag tyckte faktiskt buggen kändes roligare såhär första gången, men jag ska fundera lite mer. Jag hoppas dock att Julle och ex-grannen min ska komma hit igen. Givetvis för att det var kul att dansa med dem, men också för att de är gamla vänner och jag verkligen uppskattar och värdesätter deras sällskap och vänskap och gärna vill "åter-lära-känna" Julle efter de år som gått då vi haft mycket liten eller ingen kontakt.
Jag håller tummarna.
Bjud upp till dans, kära kära läsare. Det är så roligt!
(Det enda negativa är att jag går runt och sjunger på dansbandslåtar... Hemska hemska tanke!)
Dansa min docka medan du är unger när du blir gammal så blir du tung;-) Ja det är en grym sanning. Skogsfrun älskade att dansa men så kom RR som tycker sånt är meningslöst, bättre att tvätta fötterna sa han. Men jag har allt lurat honom att ta några steg på köksgolvet ibland;-) På min tid; 50-60-talet dansade vi till Glenn Millers låtar och andra jazzlegenders, jag tycker dagens dansband är sorgligt andefattiga och lika allihop. En moster som snart är 90 dansar fortfarande ute i svängen, det var hon som en gång lärde mig. Vinnare i jitterbugg var hon, den evigt unga damen.
Jättebra att du kommit loss och så musikalisk som du är måste det gå bättre än bäst!
Kram vännen.
sv: hahaha, var har du nu fått det här ifrån tro?
Det låter ju ganska roligt med dans, den vi håller på med i skolan är inte så roligt men det beorr på att det inte direkt är dans utan mer olika rörelser. Men någong gång i framtiden kanske jag också ska börja dansa:)
Jag har börjat blogga igen på: http://emeliiii.bloggproffs.se/ ;)
