Shass

Nej, jag vet faktiskt inte. Det spelar ingen roll hur många gånger jag får frågan. Jag vet ändå inte. Jag kan inte svara. Har ingen aning. Keine aunung, som de säger i Tyskland. (Om det var rättstavat vete katten, jag har inte läst tyska på fem år...)

Ja, okej. Upptäckten av Within Temptation för jagminnsintehurlängesedan (men kanske 7-8 år) har med det intresset att göra, det är klart. Att förneka det vore att ljuga. Men jag tror det har ganska mycket att göra med mitt obotliga intresse för språk också. Att Within Temptation sedan blivit en stark dragande och motiverande kraft är ju en annan femma... ;) En positiv kraft, kan man säga, tillsammans med mina holländska vänner.

Vad är det jag bluddrar om, kanske ni undrar? Holländska, givetvis!

Minns ett tillfälle... Barnens Eurovision Contest 2003. En 13-årig kille klev upp på scen. Från Holland var han, grabben. Han öppnade munnen och sjöng den här låten, som handlade om en väninna till hans mor - en kvinna som var så gravt funktionshindrad att det enda sätt hon kunde kommunicera på var med ögonen (Mijn Ogen Zeggen Alles = Mina Ögon Säger Allt). Kanske hade det med tanken bakom låten att göra, kanske var det killens sätt att sjunga, men 14-åriga Shass bara satt helt stilla och lyssnade, alldeles tagen. Nej, jag förstod inte orden, men jag förstod känslan och det satte sig djupt. Det var första gången jag hörde holländska...och jag insåg att jag tyckte om det. (Dessutom insåg jag att man inte alltid måste förstå vartenda ord som sjungs i en låt, utan att känslan kan tala för sig själv.)

Efter att glatt ha upplyst mig om att efter tillräckligt många öl kan alla prata holländska har man ofta frågat mig varför jag vill lära mig språket. Man har frågat vad det är med den där rotvälskan jag egentligen tycker om. Jag ska nu ärligt säga er att inte ens jag fattar varför; men jag älskar det. Det är något med hur det låter, med hur de pratar, med mixen av flera språk till ett enda. Ni skulle bara veta hur min språknördshjärna jublar över något sådant ;). Dessutom blir jag glad av att höra det. Jag har absolut ingen aning om varför, men det klappar snällt på någonting inom mig. Det är ett rätt...tilldragande språk, för att vara vältalig. Hehe ;). (Det tyckte jag aldrig om franskan...)
De gånger jag varit i Holland har jag kunnat sitta tyst och bara lyssna på folk som samtalat omkring mig (oftast med ett roat/fånigt leende på läpparna (fråga syrran så får ni höra)) och när min isbjörnsälskande holländske vän var här tjuvlyssnade (!) jag(Fyyy!) lyckligt när han pratade i telefon. (För att lugna eventuella oroliga eller utskämda läsare kan jag avslöja att han pratade för fort för att jag skulle förstå mer än ett ord här och där)

Nix, jag kan inte prata holländska än. Jag hoppas dock att jag ska kunna litegrann inom en inte alltför avlägsen framtid (Jag! Vill! Lära! Mig!). Däremot kan jag läsa en smula och förstå det jag läser (övar flitigt på Twitter med hjälp av Ruud Houwelings tweets). Lyssnar jag noga förstår jag en del när de pratar också, och jo jag vet faktiskt vad som sjungs i den här (även om en viss holländare (nämner inga namn HOST HOST HOST) tycker att han måste upplysa mig om det då och då)

Eftersom jag under de senaste två veckorna jagat fatt på lite holländsk musik ska ni innan jag går få ytterligare en låt att plåga trumhinnorna med. Helt oväntat föll jag nämligen häromdagen för Jeroen van der Booms "Kus Me", faktiskt mycket för att melodin och texten var söta.
"Kus me nog eens zachtjes, tot ik slapen kan..."

På tal om slapen så ska jag nog knalla och ge sömnen ett försök till. Tack för ni än en gång lyssnat på mitt babbel! Ber om ursäkt för alla parenteser, men det gick inte att skriva utan dem ;). De ville promt vara med och skrev dit sig själva... Jag kunde inte försvara mig. Tro mig, jag försökte. Lite halvhjärtat i alla fall.
(Alternativt har Gina smittat mig med parentessjukan ;) )


Nej nu... Goedenacht en slaap lekker!
Knuffels,
Shass