Shass

Alla som läser min blogg någorlunda regelbundet vet att jag i de flesta fall försöker balansera dess innehåll mellan personligt och sakligt, utan att trampa in på för mycket av det ena eller det andra. Givetvis petar jag in mina åsikter och funderingar i det mesta jag skriver, men i de allra flesta inlägg jag skrivit försöker jag att inte gå in så mycket på min egen personlighet, mitt dagliga liv, mina känslor eller dito ämnen som kommer mig väldigt nära. Varför? För att jag inte vill exponera hela min insida för alla som råkar gå förbi (även om jag tror det är stört omöjligt att gömma alt). Allt i mitt inre är inte för alla att se. Så är det bara.
Hur som helst tänker jag i det här inlägget frångå denna "tradition" tämligen mycket. Det betyder inte att jag kommer fläka ut hela mitt själsliv för er, men jag släpper er antagligen närmare inpå än jag oftast gör. Ni förstår, jag behöver er hjälp.

I maj 2006 kom de, mardrömmarna. Från ingenstans, av en anledning jag själv inte känner kom de. Självklart förmodade jag att de bara kom för ett tag, några nätter, kanske någon vecka... mardrömsperioder har jag ju haft förr. Men månaderna gick och gick och gick, och varje natt hemsöktes jag av mardrömmar - den ena värre än den andra. Självklart hoppades jag att de skulle gå över, men de bara fortsatte och fortsatte.

Nu sitter jag här, 6 år senare. Jag har mardrömmar varje natt. Nej, jag skojar inte - jag drömmer mardrömmar varje natt och har så gjort sedan de började i maj 2006 Med 1(!) enda undantag - EN drömlöst natt i november 06. Vad de handlar om vill jag inte gå in på, men det brukar vara på temat "det värsta du kan tänka dig", ungefär. Långsamt bryter de ner hela min tillvaro och har så gjort under hela den här tiden. Jag är trött nästan jämt. Jag är rädd för att sova och sover mycket dåligt när jag väl sover. Jag går runt med oro och ångest dagtid. Mardrömmarna och den dåliga sömnen påverkar mitt minne, mitt humör och min prestationsförmåga. Det jag drömmer rör till hela mig, tär på mig, tröttar ut och skrämmer mig. Jag kan inte ens med att berätta för folk allt vad drömmarna handlar om.

Det känns som om jag har provat i stort sett allt för att bli av med det här. Jag har pratat med terapeut om det, utan vidare resultat. Jag har provat avslappningsövningar, mental träning, har försökt tänka bort drömmarna, har provat aromaterapi, andas med relaxator tills jag somnar, trötta ut mig fysiskt, sova mer än nödvändigt, hålla mig vaken timmar och åter timmar (även dygn) i sträck för att trötta ut hjärnan nog för att inte drömma... Inget hjälper. Jag har provat naturläkemedel för or och sömsvårigheter (Valeriana och Melissa), har provat örtteer för samma symptom (Kvällsro-te (teblandning), ren citronmeliss, humle-te, kamomill) och har också försökt mig på lavendelolja i aromaoljbrännaren i hopp om bättre sömn - inget hjälper. Jag har provat sova själv, med kompisar/syskon/familj i samma rum, med min tjocka fluffiga katt spinnande hos mig, med Stora Varg (stor mjukis-huskey erhållen av fd. mycket god vän) hårt i famnen, med Superman i samma säng med armarna om mig; har provat sova i tystnad, med musik på, med en bok som fått stå och gå hela natten och också med böcker satta på automatisk avstägning. Inget hjälper. Hemma eller borta spelar ingen roll, dag och natt är lika illa. Jag har haft drömfångare av olika slag i krokarna av sängen i 5 år. Jag har provat akupunktur och akupressur (sista med hjälp av mina anti-åksjukaarmband, som visst ska trycka på en punkt som inte bara lindrar åksjuka, utan också mardrömmar och ångest). Jag har genomgått en 6 veckors mardrömsbehandling över internet som inte haft någon som helst effekt. Och så vidare, och så vidare, och så vidare... det känns som om jag provat allt, utom sömntabletter så starka att hela hjärnkontoret släcker ner samt att strö salt runt sängen och be till Gud. Det första skrämmer mig - tänk om jag drömemr i alla fall och inte kan vakna! - och det sista misstänker jag har inte särskilt stor effekt om man inte tror på Gud...

Läget börjar kännas allt mer och mer hopplöst efter all denna tid och alla dessa fruktlösa försök att få sova i lugn och ro. Vad ska jag ta mig till?

Snälla, snälla, söta rara läsare, jag behöver er hjälp. Har ni några tips för vad jag kan prova som inte redan gjorts? "Äh det är väl bara att sluta drömma så dumt!" funkar inte, tyvärr.
Snälla snälla ni, hjälp mig. Jag måste bli av med det här. Det är så tungt att släpa runt varje dag och natt.


Er tillgivna, Shass