Shass

Hej. Här sitter Shass Ananas igen. Med misshandlade fingertoppar försöker hon skriva på tangentbordet utan att göra alldeles på tok fel. Hon har nämligen tidigare idag fått frågor om hon varit på örat eftersom hon stavat så djävligt. Det är hon inte, hon är spik nykter. Hon har bara spelat gitarr och, senaste 1,5 timmen mandolin. Den sistnämnde ligger och vilar i hennes knä nu, och i headsetet spelar Nickel Creek (underbara, underbara Nickel Creek) sin vackra Sweet Afton på gitarr, fiol och... just det, mandolin.

Men varför i helsicke sitter hon och pillar på en mandolin nu då? Vad är det för kul med det? En fjantig liten åttasträngad gitarr-wannabe (nåja... luta-wannabe) som man väl inte spelar hårdrock med. Gitarr, okej. men mandolin? Vaaarför? Hon som är en sådan hardrocker, nu blev vi gruvligt besvikna...

Äh. Trams. Klart man kan spela hårdrock med mandolin.
Internet är en underbar källa till kunskap. Visserligen är den en lika o-underbar källa till dravel och lögner också, men hittar man bara rätt kan man hitta mycket nyttigt. Recept, annonser, musik, intressanta internetbutiker, osv. Man kan hitta foton på snygga karlar (även på mindre snygga karlar), man kan läsa om band och artister och målare och politiker och annat. Man kan hitta låttexter och ackord och karaokelåtar. Man kan ta del av aftonblaskans alla artiklar. Och Moder ja, man kan ju för sjutton gubbar läsa bloggar också, om det roar en. Man kan hitta i stort sett vad som helst.
För en månad sedan hittade jag Nickel Creek. Och jag blev fast, fångad, knuten, bunden...lockad. Inspirerad av deras bitvis vackra, bitvis uppiggande glada, akustiska musik bad jag mormor att få se hennes gamla mandolin, eftersom jag hört att hon spelat det men aldrig sett den. Jag tog den med mig in till stan för att fixa nya strängar till den, då de som satt på den just då var gamla som gatan och de båda A-strängarna saknades.
Sedan blev den kvar här. Den har turats om att plågas av mina händers grepp med gitarren, och även om jag inte hittat någon mandolinlärare här i stan så har jag hittat något annat. Gissa vad? Internet... källa... kunskap... mandolin... hm... hm... Vad kan det vara? En fågel? En fisk? En karl som kan städa min lägenhet, diska min disk och tvätta min tvätt?
Nej, inga fiskar. Inga karlar heller är jag rädd. Men väl lektioner på youtube! Det finns inte bara förmandolin. Gitarr har jag stött på också, och jag gissar att det finns än fler instrument att studera och lära sig via videoklipp där. Den mandolininstruktör jag fastnat för, Brad Laird, verkar vara superduktig, låter hemskt trevlig och gör en intresserad. Han förklarar på ett bra sätt och är noga med att uppmuntra sina icke-fysiskt närvarande elever. Och vem vet, kanske lyckas han lära även en värdelös nolla som mig någonting. Några ackord kan jag ju, även om jag spelar rent fördjävligt (ursäkta ordvalet), och jag börjar till och med få grepp om hur man spelar skalor. Det är mer än jag kunde för en månad sedan!
Nu ska man bara ha en Eastman MD-815-mandolin också. De är ju så billiga, menar jag. Host. Host, host, host. (Fast jämför man med vilka priser jag sett på mandolinerna är den det... Men den är ändå för dyr för en nybörjare som mig.)

Internet är en underbar källa till kunskap. Mitt mål har, allt sedan jag hörde den, varit att lära mig spela Sweet Afton både på mandolin och gitarr (främst på mandolin). Kanske lär jag mig det en dag. Kanske följer jag en dag känslan som smög sig in i kroppen på mig för någon vecka sedan att ta mandolinen med mig ut till någon av stadens parker eller små öar, slå mig ner och spela. Varför inte den härligt solbelysta lilla holme där pappa och jag satt och njöt i eftermiddags?
Kanske händer det en dag. Jag ska bara bli en bättre mandolinist först...
...Bättre gitarrist också för den delen. Men jag lärde mig i alla fall en ny låt idag på egen hand (Nickel Creeks "Reasons Why"), vilket ger mig en viss omväxling i mitt ackordtragglande. Far min försökte lära mig några barréackord också, så jag får väl försöka klura ut hur i hela fridens namn jag ska kunna klara av att ta och spela dem. Det tar nog sin lilla tid. men övning ger färdighet, sägs det.

Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe och inte llägga ifrån sig det ena eller andra instrumentet. Jag får inte ge upp. Nu ska jag banne mig bli bra på det här! Bra nog att kompa mig själv i alla fall. En vacker dag ska jag kunna spela Sweet Afton, så är det bara...


Nu blev det väldigt personligt igen här. Bäst jag slutar. Godnatt små människobarn och ta nu vetskapen om att det finns instrumentlektioner på youtube med er ut i livet. Gå och köp en blockflöjt eller en klarinett och tuta öronen av era föräldrar och respektive. Musik är underbart.
Nu ska jag natta mandolinen och sedan ska jag nog natta mig själv. Sleep tight så hörs vi en annan gång.


Er tillgivna
Shass