Shass

Nu har jag lyssnat så mycket efter dig så länge att jag tror att jag hör dig överallt. Öronen gör sitt bästa för att urskilja din röst, utan att riktigt lyckas men samtidigt utan att riktigt misslyckas. Medvetandet spritter till som en fisk på torra land ibland när det tror att det uppfattat dig, bara för att inse att det kanske det inte alls gjort. Kanske. Ett ständigt kanske.

Du är som en viskning i en stormvind, som en skymt ur ögonvrån, som en knappt märkbar doft, en närvarande skugga bland andra skuggor - där, men samtidigt inte där. Nära, men utom räckhåll. Det går inte att få något grepp om dig, du slinker lika lätt mellan fingrarna som om man försökt fånga vinden eller hejda floden med bara händerna. Du vill inte fångas in.

Så lämna mig ifred!

Den här skulle man inte dö av att någon sjöng för en...
John Mayer - Your Body Is A Wonderland
Jag måste skaffa mig en man som både kan spela gitarr och sjunga. Så är det bara.


We got the afternoon
You got this room for two
One thing got left to do
Discover me
Discovering you

One mile to every inch of
Your skin like porcelain
One pair of candy lips and
Your bubblegum tongue

'Cause if you want love
We'll make it
Swimming a deep sea
Of blankets
Take all your big plans
And break 'em
This is bound to be a while

Your body Is a wonderland
Your body is a wonder (I'll use my hands)
Your body Is a wonderland

Something 'bout the way your hair falls in your face
I love the shape you take when crawling towards the pillowcase
You tell me where to go and
Though I might leave to find it
I'll never let your head hit the bed
Without my hand behind it

you want love?
We'll make it
Swimming a deep sea
Of blankets
Take all your big plans
And break 'em
This is bound to be a while

Your body Is a wonderland
Your body is a wonder (I'll use my hands)
Your body Is a wonderland

Damn baby
You frustrate me
I know you're mine, all mine, all mine
But you look so good it hurts sometimes

Your body Is a wonderland
Your body is a wonder (I'll use my hands)
Your body Is a wonderland
Your body is a wonderland

I'll never speak of this again
Now theres no reason
I've got the kind of love in my hands
To last all seasons

"Våldtog småbarn på film - fick 120 år
Hade 1,2 miljoner barnporrbilder


John Jackey Worman, 42, hade 1,2 miljoner barnporrbilder på sin dator. Och 11 000 filmer där han själv utnyttjade barn.
Det var hans ex som höll i kameran när han försökte våldta ett spädbarn.
På onsdagen dömdes han till 120 års fängelse.

John Jackey Worman, 42, ville inte vara i rättsalen när straffet avkunnades. Men ansökan beviljades inte. Istället ställdes han öga mot öga med några av offrens föräldrar, rapporterar amerikanska Daily News.
- Vad försegick i ditt huvud när du utnyttjade min dotter? undrade en mamma förtvivlat.
Hennes dotter minns inget av övergreppen men själv kan hon inte glömma.


Som att avliva djur
- Det är inte troligt att han skulle ha någon verklig respekt för lagen, sa domaren Lawrence F Stengel när straffet lästes upp. Och han skulle förmodligen "utnyttja andra vid första bästa tillfälle".

Hans advokat jämförde det 130-åriga fängelsestraffet med att "avliva ett djur". Men själv visade Worman inga känslor när han fick höra straffet.

John Jackey Worman greps i Philadelphia 2007 när han bodde i sin mammas källare i Colwyn. Då hade han 1,2 miljoner barnporrbilder i sin dator. Och 11 000 videoklipp på när han själv gav sig på barn, uppger nyhetsbyrån AP.

Han upptäcktes tack vara att ett av hans offer, en ung flicka, gått till polisen efter att ha sett ett tv-program om pedofili och försått att det som hänt var fel, uppger åklagaren.


Fick hjälp av flickvänner
Under övergreppen assisterades han av sina före detta flickvänner.

Dorothy Prawdzik, 45, höll i kameran när han försökte våldta ett spädbarn. Hon klädde av och ställde upp barnen framför kamerna så att kunde våldta dem. Hon filmades också när hon hade sex med sin son, sin dotter och en brorsdotter. I april dömdes hon till 30 års fängelse.

Concettat Jackson, 46, lät honom sätta in dolda kameror i sitt hem och hjälpte honom lura till sig barn via sin barnpassning. Hon väntar fortfarande på sin dom.

John Jackey Worman hade inga trauman från sin barndom som kan förklara det han gjort. Han diagnostiserades som pedofil med en anti-social personlighetsstörning, det är allt.
För läkarna på fängelset har han berättat att han inte känner någon ånger för det han gjort barnen. "
Källa: Aftonbladet


Jag blir så äcklad att jag mår illa. Hur kan man vilja göra så mot ett barn? Hur kan det få finnas sådana här människor? HUR?!
Man blir fan ta mig mörkrädd. På riktigt. USCH!

Jag hoppas de spärras in någon riktigt djävlig stans där de får lida varje dag tills de dör, för jag antar att man inte kan övertala döden att tvinga dem kvar i livet i all evighet även om de förtjänar det. Men den tid de har kvar att leva borde de plågas. Mycket. Länge. Varje dag. Hela tiden. Oavbrutet.
Fy fan, säger jag bara. Ja, för det finns inga ord starka, hårda, fördömmande och avsky-uttryckande nog för att beskriva vad jag känner för sådant här. Så än en gång: Fy fan!

Jag läser en av mina texter. Inser hur dålig den är. Inser att jag skrivit liknande texter alldeles för ofta på sista tiden. Inser att jag borde slänga dem. Inser att jag förmodligen inte kommer göra det. Inser att texthelvetet får mig att börja fundera.

Jag blundar. Tittar. Blundar igen. Drar efter andan. Tittar. Blundar. Försöker att tänka på annat. Skriver några meningslösa rader till Kycklingsoppan på msn. Finner mig själv stillasittande igen, grubblande. Letar desperat efter distraktion i vilken form som helst, men i huvudet är det fortfarande bara en enda röra av tankar. Förbannade tankar.
It's a real mess.

Det finns så många tankar i huvudet. Miljoner. Miljarder. Myriader. Alldeles för många helt enkelt. Ibland undrar jag var de kommer ifrån. Ganska ofta undrar jag var de kommer ifrån. Nästan jämt faktiskt. Särskilt när de börjar halka in på sådant som får diverse frågor att poppa ur mig. Poppa? Ploppa...hoppa...

Hur känns det till exempel att kyssa en man med "normal" tunga?
Ingen har något bra svar.

Jag kommer på mig själv med att tänka igen. Det är förbjudet. För att försöka driva bort funderingarna flyr jag in på aftonblaskan och läser runt lite. Helt plötsligt hamnar jag i en artikel om en man som kämpat för att få träffa sitt barn; ett barn han fått tillsammans med en kvinna han umgicks med under kort tid. Jag läser och läser. Jag känner hur mycket jag tycker om pappan - en sådan pappa borde alla barn få ha. Och plötsligt är den där. Tanken.
Jag vill ha barn.

Men då är tankarna, funderingarna, grubblerierna (eller vad i helsicke man nu vill kalla dem) där igen. Fan också!

Sätter igång Blackmore's Night. Berätta för Kycklingsoppan om min plötsliga insikt. Under tiden hon inte svarar försvinner känslan igen. Konstigt... Å andra sidan kanske ganska bra ändå. Att tanken försvann. Hm. Eller gjorde den det? Kanske ligger den och gömmer sig någonstans...

Jag ramlar in på Alex Schulmans blogg där han skriver om livet med lillflickan Charlie. Jag vet inte vem han är - jag är för oallmänbildad - men tycker om det han skriver. Det är riktigt bra, och jag är en hemskt kritisk person ibland när det kommer till just skrivande. Men det fångar mig. Förlorar mig i bloggen en lång stund, är så inne i det jag läser att jag inte tänker på vad jag lyssnar på.

Men vänta här nu... Är inte det här en jullåt? Varför sitter jag och lyssnar på julmusik?
Så kan det gå när man har en mapp på shuffle och det i mappen finns en mapp med jullåtar...

Eftersom jag avbröt läsningen när jag upptäckte att jag lyssnade på julmusik och bytte några rader med Kycklingsoppan började jag fundera igen. Hastigt kuskar jag därför vidare till google och söker på Martina Haag, som är en av mina absoluta favoritförfattare. Till min stora förtjusning hittar jag den här fantastiska texten om hur hon börjar träna och sitter fångad en lång, lång stund. Och när jag läst klart och skrattat gott och sänt 100 mentala meddelanden till denna helgalna, men ack så underbara, författare med en önskan om att hon ska ge ut en ny bok med sina samlade texter inser jag...
Jag har inte tänkt på en lång lång stund! Lycka!

Jag hittar en Martina-text till och njuter en stund innan jag ger upp. Fortfarande nöjd efter min läsning byter jag till Within Temptation och loggar av någon anledning in på min blogg och skriver ner det jag just skrivit ner. Eller kanske jag borde skriva att jag skrivit ner det jag skriver nu? Eller skriver jag det jag skriver som snart skrivits för att jag skrev det snart färdigskrivna snart klarskrivet skrivna nu? Eller...


Jag känner lukten av tång och lite salt smyga in genom det öppna fönstret strax bredvid mig. I headsettet sjunger Sharon den Adel om förlåtelse. I huvudet ligger tankarna på lur och väntar på att jag ska släppa tangenterna igen så de kan anfalla, och jag inser att jag fortsätter skriva för att inte börja tänka igen.
Men låt oss vara lite realistiska. Det går inte att stänga av huvudet. Det går faktiskt inte. Åtminstone inte jämt.

Love is all around.
Men hos mig är den inte. Det är nog därför jag tänker. Det är nog därför jag skriver sådana texter som jag ägnat (eller slösat bort, om man så vill) så mycket tid åt det senaste halvåret. Det är nog därför jag skriver ett alldeles för långt blogginlägg, förmodligen det längsta blogginlägg jag skrivit i år. Det är nog därför jag förmodligen kommer öppna ytterligare en av mina skräpiga texter när jag skrivit färdigt det här, läsa den, tänka, längta, önska, stänga dokumentet, stänga av datorn och sova. Det är nog därför jag avslutar det här blogginlägget nu. Precis just nu.


...Det vill säga, efter att jag skrivit att distraktion är underbart. Ge mig meeer!

Du skulle fyllt 21 idag. Om du fått leva skulle du fyllt 21. Om du fått leva...
Men det är 2 månader sedan du flög iväg på uppvindarna och lämnade oss kvar här. 2 månader sedan du började andas någon annanstans. 2 månader sedan du förenade dig med Björn och alla dina kaniner bortom gränsen för livet. 2 månader...

Mor och jag var och satte blommor hos dig idag. De hade gjort så fint med mängder av blommor, kort och små saker på din grav. Det kändes skönt att veta att det är så många som brytt och bryr sig om dig. Jag hoppas att du vet om det. Du verkade åtminstone veta att vi var där, eftersom du på ett eller annat vänster stängde av änglarnas tårar eller Guds pinkande eller läckan bland molnen (eller vad det nu är som gör att det regnar) när vi kom fram till graven. Så vi stannade en stund. Vi regnade lite åt änglarna medan de tog paus...

Jag saknar dig mer än jag kan säga, mer än jag förstår själv tror jag. Men jag har inga bra ord att skriva med. De orden finns nog inte. Jag bara önskar att du fanns kvar här, även om önskningen är fruktlös. Vi har gjort så mycket. Det var så mycket vi skulle göra. Det var så mycket vi aldrig hann göra. Det var så mycket vi ville göra. Då. En gång.
Jag hoppas du kan förlåta mig för allt jag inte gjort. Jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu, var det nu är. Jag hoppas att du vet att jag aldrig kommer glömma dig.

Vila i frid finaste Isen.
Alltid i mitt hjärta.

Idag fyller världens bästa och underbaraste mamma år. Om jag kunde skulle jag ge henne hela världen, eller åtminstone allt vackert som finns i den. Presenter kommer så ofta till korta när jag vill visa någon hur tacksam och lycklig jag är för att de finns, tycker jag. Jag vill ge så mycket tillbaka för allt jag får.
Mamma, om jag kunnat skulle jag skriva en låt till dig så att du skulle få veta hur fantastisk du är. Just nu kan jag det inte. Men i brist på eget material vill jag i alla fall ge dig en annan mycket fin låt som skrivits från en dotter till sin mor: Taylor Swift - The Best Day. Ha en underbar födelsedag mamma lilla. Jag älskar dig.


I'm five years old
It's getting cold out, got my big coat on
I hear your laugh and look up smiling at you
I run and run, past the pumpkin patch, and the tractor rides
Look now, the sky is gold
I hug your legs and fall asleep on the way home

I don't know why all the trees change in the fall
I know you're not scared of anything at all
Don't know if Snow Whites house is near or far away
But I know I had the best day with you today

I'm thirteen now
And don't know how my friends could be so mean<
I come home crying and you hold me tight and grab the keys
And we drive and drive until we found a town far enough away
And we talk and window shop 'til I forgot all their names

I don't know who I'm gonna talk to now at school
But I know I'm laughing on the car ride home with you
Don't know how long it's gonna take to feel OK
But I know I had the best day with you today

I have an excellent father
His strength is making me stronger
God smiles on my little brother
Inside and out hes better than I am
I grew up in a pretty house
And I had space to run
And I had the best days with you

There is a video I found from back when I was three
You set up a paint set in the kitchen and you're talking to me
It's the age of princesses and pirate ships and the seven dwarfs
And daddy's smart and you're the prettiest lady in the whole wide world

Now I know why all the trees change in the fall
I know you were on my side even when I was wrong
And I love you for giving me your eyes
Staying back and watching me shine
And I didn't know if you knew, so I'm taking this chance to say
That I had the best day with you today