Yyyl!
Yyyyyl!
Jag känner mig så uppstressad att jag bara sitter och flaxar med armarna utan att göra ett vettigt handtag. Har just hittat ett mail i min inkorg från killen jag ska spela in med som frågar om vi kan köra igång nästa vecka (!), OCH JAG SOM INTE FIXAT LÅTAR ÄN! Yyyl, vad göra? Jag vill ju kunna representera så många sidor av rösten som möjligt, samtidigt som jag vill sjunga låtar jag gillar, samtidigt som jag vill sjunga något av nästan alla band jag gillar, och... Yyyl! HJÄLP!
Den här karln som ska hjälpa mig har föreslagit att vi spelar in 2-3 låtar, varav han bad att en av låtarna redan skulle finnas inspelad dvs. som en karaoke-version eller liknande (fast det namnet ger en smak av dålig kvalitet och ful musik, men ni hajar principen). Det är ju bara det att jag inte direkt lyssnar på de band/artister som vanligen får vara med på karaoke-skivor och liknande, och därför är det så in i helv... så vansinnigt svårt att hitta någon enbart instrumental version. What to do?
Om ni snubblar över någon låt med något band jag gillar (ni får väl gissa :P) så skrik i högan sky. Helst så fort som möjligt.
Det känns som om att man ska ha en chans att få sjunga med någon av alla dem jag vill sjunga med så borde man sjunga något av dem. Aaarrgh! Ni är för många!
Det känns som om jag är all alone med det här. Ingen som ens vill ge ett låtförslag? Eller jo mor min, som tycker jag ska spela in psalmer, men annars...
Nej nu måste jag stressa vidare. Puh, det här kommer bli min död. Men skrik om ni får nys om någon låt som har musik utan sång av något band jag gillar. Och skrik högt.
Er nästan-döda
Sharon
Jag känner mig så uppstressad att jag bara sitter och flaxar med armarna utan att göra ett vettigt handtag. Har just hittat ett mail i min inkorg från killen jag ska spela in med som frågar om vi kan köra igång nästa vecka (!), OCH JAG SOM INTE FIXAT LÅTAR ÄN! Yyyl, vad göra? Jag vill ju kunna representera så många sidor av rösten som möjligt, samtidigt som jag vill sjunga låtar jag gillar, samtidigt som jag vill sjunga något av nästan alla band jag gillar, och... Yyyl! HJÄLP!
Den här karln som ska hjälpa mig har föreslagit att vi spelar in 2-3 låtar, varav han bad att en av låtarna redan skulle finnas inspelad dvs. som en karaoke-version eller liknande (fast det namnet ger en smak av dålig kvalitet och ful musik, men ni hajar principen). Det är ju bara det att jag inte direkt lyssnar på de band/artister som vanligen får vara med på karaoke-skivor och liknande, och därför är det så in i helv... så vansinnigt svårt att hitta någon enbart instrumental version. What to do?
Om ni snubblar över någon låt med något band jag gillar (ni får väl gissa :P) så skrik i högan sky. Helst så fort som möjligt.
Det känns som om att man ska ha en chans att få sjunga med någon av alla dem jag vill sjunga med så borde man sjunga något av dem. Aaarrgh! Ni är för många!
Det känns som om jag är all alone med det här. Ingen som ens vill ge ett låtförslag? Eller jo mor min, som tycker jag ska spela in psalmer, men annars...
Nej nu måste jag stressa vidare. Puh, det här kommer bli min död. Men skrik om ni får nys om någon låt som har musik utan sång av något band jag gillar. Och skrik högt.
Er nästan-döda
Sharon
Det svåra är att börja
Tugg, tugg på blyertspennan. En missmodig blick på pappret på skrivbordet. Nä. Titta upp i taket istället. Tugg, tugg på pennan. Vippa på stolen. Kasta en blick ut genom fönstret. En suck. Fläta in pennan mellan fingrarna och ut igen. Ett försök att få grepp om de ålhala tvåliga tankarna som slingrar och slemmar runt i skallen. Inget resultat. Suck. Kasta en blick på pappret igen. En suck till. Tugg, tugg på pennan...
Aha! Framåtlutad ställning med pennspetsen mot vitt pappersark och början till ett ord med slingriga bokstäver. Nämen titta, kanske ett halvt stycke till och med. Paus. Hm. Suck. Fram med suddet, radera skiten, börja om med takstirr och penntugg och vippande på stol...
Det svåra är att börja.
Jag slipper penntugg och pappersark, men faktum kvarstår - det svåra är att börja. Fast att missa hundra kilo trä mellan tänderna och ett blantk papper som ligger och ser anklagande ut på skrivbordsskivan hjälper mig egentligen inte värst mycket. Ett Word-dokument kan vara minst lika anklagande och även om jag inte precis sitter och tuggar på tangentbordet har jag rätt god lust. Åtminstone har jag lust att slå sönder det ibland...
Det svåra är att börja.
Hur många har inte varit med om det, att man sitter och glor på det där förbaskade tomma pappersarket utan att komma någon vart? Lossnar det bara och en inledning kan behaga sätta sig som svarta fågelskitar på pappret så brukar det ju flyta på sedan för de flesta (yes, detta gäller även Miss Tvärtemot). Orden bara trillar fram ett efter ett när inledningen sitter på plats. Ja, för det mesta i alla fall.
Men, det svåra är att börja.
Vad som däremot (i regel) inte gäller Miss Tvärtemot är att kunna skriva resten av texten utan att skriva inlednign först. Annars har jag hört att det är ett välbeprövat trick för att få fram det man ska få fram. För Shassimodo fungerar detta bara när det gäller långa uppsatser. Då är moi oförmögen att skriva inledning förrän resten av texten är klar...
Inledningen... var gömmer den sig? Finns det någon särskild utomjordisk (eller cyber-rymdisk) säkerligen överdimensionerad - men osynlig - semesterort där inledningar håller till när de inte vill vara med? Kan de kanske ha sjukskrivit sig? Har de tagit en dag ledigt för en shoppingrunda på stan eller vart fan håller de hus alla de där gångerna man behöver dem och ägnar timmar åt att försöka hitta dem utan att finna minsta lilla minimala nästan obefintliga spår av dem? Vart har de gått? Tandläkarn? Biobesök? Strömavbrott? Var finns de små djävlarna?
Jag vill härmed efterlysa mycket detaljerad vägbeskrivning till eventuellt inledningsgömställe. Jag vill även efterlysa inledningen till min text om hur shinto ur ett historiskt perspektiv påverkat japanernas syn på fosterlandet och kejsarfamiljen. Om någon besitter relevant information: Var god kontakta utan dröjsmål Shassimodo snarast genast ögonblickligen omedelbums med det samma omedelbart omgående ögonaböj på stubben med en gång på momangen! Texten om shinto har deadline imorgon.
Det svåra är att börja.
Yours truly
Shassimodo
Aha! Framåtlutad ställning med pennspetsen mot vitt pappersark och början till ett ord med slingriga bokstäver. Nämen titta, kanske ett halvt stycke till och med. Paus. Hm. Suck. Fram med suddet, radera skiten, börja om med takstirr och penntugg och vippande på stol...
Det svåra är att börja.
Jag slipper penntugg och pappersark, men faktum kvarstår - det svåra är att börja. Fast att missa hundra kilo trä mellan tänderna och ett blantk papper som ligger och ser anklagande ut på skrivbordsskivan hjälper mig egentligen inte värst mycket. Ett Word-dokument kan vara minst lika anklagande och även om jag inte precis sitter och tuggar på tangentbordet har jag rätt god lust. Åtminstone har jag lust att slå sönder det ibland...
Det svåra är att börja.
Hur många har inte varit med om det, att man sitter och glor på det där förbaskade tomma pappersarket utan att komma någon vart? Lossnar det bara och en inledning kan behaga sätta sig som svarta fågelskitar på pappret så brukar det ju flyta på sedan för de flesta (yes, detta gäller även Miss Tvärtemot). Orden bara trillar fram ett efter ett när inledningen sitter på plats. Ja, för det mesta i alla fall.
Men, det svåra är att börja.
Vad som däremot (i regel) inte gäller Miss Tvärtemot är att kunna skriva resten av texten utan att skriva inlednign först. Annars har jag hört att det är ett välbeprövat trick för att få fram det man ska få fram. För Shassimodo fungerar detta bara när det gäller långa uppsatser. Då är moi oförmögen att skriva inledning förrän resten av texten är klar...
Inledningen... var gömmer den sig? Finns det någon särskild utomjordisk (eller cyber-rymdisk) säkerligen överdimensionerad - men osynlig - semesterort där inledningar håller till när de inte vill vara med? Kan de kanske ha sjukskrivit sig? Har de tagit en dag ledigt för en shoppingrunda på stan eller vart fan håller de hus alla de där gångerna man behöver dem och ägnar timmar åt att försöka hitta dem utan att finna minsta lilla minimala nästan obefintliga spår av dem? Vart har de gått? Tandläkarn? Biobesök? Strömavbrott? Var finns de små djävlarna?
Jag vill härmed efterlysa mycket detaljerad vägbeskrivning till eventuellt inledningsgömställe. Jag vill även efterlysa inledningen till min text om hur shinto ur ett historiskt perspektiv påverkat japanernas syn på fosterlandet och kejsarfamiljen. Om någon besitter relevant information: Var god kontakta utan dröjsmål Shassimodo snarast genast ögonblickligen omedelbums med det samma omedelbart omgående ögonaböj på stubben med en gång på momangen! Texten om shinto har deadline imorgon.
Det svåra är att börja.
Yours truly
Shassimodo
Melodifestivalrapport
Inte kan jag väl vara sämre än hela svenska folket och inte blogga om detta fabulöst fruktansv... jag menar uuunderbara spektakel som återkommer varje år? Med samma skittrå... jag menar... fantastiska låtar och samma urus....jag menar... underbara sångare och sångerskor är det en fest man inte får missa. Det vore väl ändå att ta i, vore det inte?
Så, here's my recension:
Låt x-x: Sov som en stock med en Terry Pratchettbok i sängen på övervåningen hos mor (är hos mor och hälsar på min Chili).
Innan låt x ska börja kommer min bror och sliter ner mig till nedervåningen där jag halvsover i soffan istället. Hör första tonerna på Stay The Night och konstaterar att det inte är min typ av musik (fast har hört värre låtar) och avskyr av Ugglas-kärringen så hett att jag somnar ifrån hennes låt.
Det var allt. Jag sov genom skiten. Och vet ni? Jag är inte ett dugg ledsen över det! Särskilt inte nu i efterhand när jag läst vilka låtar som gick vidare. Inte för att jag hört dem, men... Svenska folket OCH internationella juryn (särskilt sistnämnda part) är så äckligt kass på att rösta på de låtar som är bra att det fan ta mig är skrämmande. Bara se på det fält som gick vidare från ikväll och ni kan omöjligen låta bli att hålla med! OMÖJLIGEN!
Det var det det. Tänker inte lägga ner mer krut på det här nu - Pratchett väntar!
Är Windows Media Player en mindreader?
Jag gjorde just en upptäckt. Det är på samma gång så läskigt och fascinerande att jag helt enkelt inte kan låta bli att skriva om det. Det är helt osannolikt att datorn skulle kunna läsa mina tankar, men det verkar fan ta mig så!
Jag satt och slöläste religion och lyssnade med ett halvt öra på låtarna från Notre-Dame de Paris. Déchire med Patrick Fiori dök upp och mitt i låten började mina tankar vandra iväg till att jag gärna skulle vilja höra Torn Apart med Steve Balsamo (som är den engelska versionen av samma låt), bara för att jämföra dem litegrann. Gissa vilken låt som blir nästa när den byter! Och då har jag den inställt på att den ska blanda...
Jag intresserar mig genast för detta underliga fenomen och måste göra ett test. När Garou börjar skråla Dieu Que Le Monde Est Injuste sitter jag och i tanken beordrar WMP att vid ästa låtbyte spela God You Made The World All Wrong, bara för att se om den ska göra på samma sätt som med Déchire och Torn Apart. Och det gör den! Jag kan inte annat än skratta, samtidigt som jag blir väldigt konfunderad.
Kan Windows Media Player läsa tankar? Både den och min mp3 har på sista tiden visat dessa högst intressanta, fast lite skrämmande, tecken på att höra vad jag tänker. Min förra mp3 var inte alls sådan. Den var motvals nästan för jämnan och vägrade tjurigt spela de låtar jag satt och önskade skulle komma därnäst. Det är dock mer förståeligt - den stod ju på blanda och blandade var vad den gjorde. Men det här... Det är ju lite scary.
Datorer ska inte läsa tankar. De ska vara snälla och lydiga...vilket den ju vid närmare eftertanke faktiskt var. Hm.
Någon annan som har varit med om det här? Eller är det bara min lilla Rutranden som betér sig på detta vis?
Jag satt och slöläste religion och lyssnade med ett halvt öra på låtarna från Notre-Dame de Paris. Déchire med Patrick Fiori dök upp och mitt i låten började mina tankar vandra iväg till att jag gärna skulle vilja höra Torn Apart med Steve Balsamo (som är den engelska versionen av samma låt), bara för att jämföra dem litegrann. Gissa vilken låt som blir nästa när den byter! Och då har jag den inställt på att den ska blanda...
Jag intresserar mig genast för detta underliga fenomen och måste göra ett test. När Garou börjar skråla Dieu Que Le Monde Est Injuste sitter jag och i tanken beordrar WMP att vid ästa låtbyte spela God You Made The World All Wrong, bara för att se om den ska göra på samma sätt som med Déchire och Torn Apart. Och det gör den! Jag kan inte annat än skratta, samtidigt som jag blir väldigt konfunderad.
Kan Windows Media Player läsa tankar? Både den och min mp3 har på sista tiden visat dessa högst intressanta, fast lite skrämmande, tecken på att höra vad jag tänker. Min förra mp3 var inte alls sådan. Den var motvals nästan för jämnan och vägrade tjurigt spela de låtar jag satt och önskade skulle komma därnäst. Det är dock mer förståeligt - den stod ju på blanda och blandade var vad den gjorde. Men det här... Det är ju lite scary.
Datorer ska inte läsa tankar. De ska vara snälla och lydiga...vilket den ju vid närmare eftertanke faktiskt var. Hm.
Någon annan som har varit med om det här? Eller är det bara min lilla Rutranden som betér sig på detta vis?
