Det finns dagar man önskar man hade torrdass
En ledning till vattentornet i staden där jag bor har sprungit läck. Det är tomt. Tomt, tomt, tomt. Inget driksvatten, ingen toalettspolning, ingen dusch - helt enkelt inget vatten. Vattentankar finns utplacerade, men enligt radion ser inte vattnet så aptitligt ut, så ska man ha vatten att dricka rekommenderar jag nog att man knallar till ICA/Hemköp/kiosk/pressbyrå/annat vatteninförskaffar-place. 45 000 personer är drabbade av denna hemska åkomma och man vet inte hur lång tid det kommer ta innan det vänder till tillfriskning...
Dagens i-landsproblem! Det är nästan så man önskar att man hade torrdass och en bäck att hämta vatten i, så man slapp avstå från att dricka normalt och inte kan spola i toan. Hade det varit 1600-talet (eller medeltid, eller whatever) hade nödvändigheten av duschar och under-armarna-tvättar inte heller varit lika nödvändig - alla stank förmodligen rätt djävligt då så ingen skulle väl reagerat nämnvärt. Dessutom HADE det ju funnits vatten att tvätta sig i då eftersom det inte funnits något vattentorn som kunnat springa läck, och därför förmodligen istället funnits bäck/sjö/å/flod/källa/annat vattendrag (förhoppningsvis).
Kommunen, ett tips... Fram med baja-majorna så de morgonpinknödiga stadsborna får kasta vatten! (och antagligen en del annat också...)
Nej gott folk - låtom oss skaffa torrdass! Eller bunkra upp med lite 25-litersdunkar när vi har vatten, så vi har om vattnet skulle rymma sin kos igen. Låt oss nu bara hoppas att vattenverket snabbar på lite med sin 20-mil-vattenledningar-undersökning, så de vet var felet är, så de kan stänga av den delen av vattenledningarna, så de kan laga.
Dagens i-landsproblem! Det är nästan så man önskar att man hade torrdass och en bäck att hämta vatten i, så man slapp avstå från att dricka normalt och inte kan spola i toan. Hade det varit 1600-talet (eller medeltid, eller whatever) hade nödvändigheten av duschar och under-armarna-tvättar inte heller varit lika nödvändig - alla stank förmodligen rätt djävligt då så ingen skulle väl reagerat nämnvärt. Dessutom HADE det ju funnits vatten att tvätta sig i då eftersom det inte funnits något vattentorn som kunnat springa läck, och därför förmodligen istället funnits bäck/sjö/å/flod/källa/annat vattendrag (förhoppningsvis).
Kommunen, ett tips... Fram med baja-majorna så de morgonpinknödiga stadsborna får kasta vatten! (och antagligen en del annat också...)
Nej gott folk - låtom oss skaffa torrdass! Eller bunkra upp med lite 25-litersdunkar när vi har vatten, så vi har om vattnet skulle rymma sin kos igen. Låt oss nu bara hoppas att vattenverket snabbar på lite med sin 20-mil-vattenledningar-undersökning, så de vet var felet är, så de kan stänga av den delen av vattenledningarna, så de kan laga.
Nickel Creek - Tomorrow Is A Long Time (Bob Dyllan Cover)
Tomorrow Is A Long Time...
If today was not an endless highway
If tonight was not a crooked trail
If tomorrow wasn't such a long time
Then lonesome would mean nothing to me at all
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
I can't see my reflection in the waters
I can't speak the sounds that show no pain
I can't hear the echo of my footsteps
Or remember the sound of my own name
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
There is beauty in that silver, singing river
There is beauty in that sunrise in the sky
But none of these, and nothing else can touch the beauty
That I remember in my true love's eyes
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
If today was not an endless highway
If tonight was not a crooked trail
If tomorrow wasn't such a long time
Then lonesome would mean nothing to me at all
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
I can't see my reflection in the waters
I can't speak the sounds that show no pain
I can't hear the echo of my footsteps
Or remember the sound of my own name
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
There is beauty in that silver, singing river
There is beauty in that sunrise in the sky
But none of these, and nothing else can touch the beauty
That I remember in my true love's eyes
Yes, and only if my own true love was waiting
If I could hear his heart softly pounding
Yes, and only if he was lyin' by me
Would I lie in my bed once again
I walk alone among the covers
Covers. Jag kan känna någon slags hatkärlek till dem ibland. Inte när det är "mina egna" band eller artister som gjort covers, men när någon anna fjant kommer och spelar in en låt jag gillar och i regel gör den sämre än originalet. Det som är så bra med alla band/artister jag fastnat för är att de är fenomenala på att göra covers så bra att jag blir alldeles salig. De lyfter låtarna till en ny nivå. Det är väl kanske för att jag tycker om banden i fråga, men det är i alla fall så jag känner.
Det finns enormt många bra låtar som blivit covers. Jag själv spelar ju också in covers, fast huruvida de blir bra eller ej är nog inte upp till mig att bedöma eftersom jag tycker jag är kass. Men för att återgå till huvudämnet...
Som några exempel kan vi ta:
- Deep Purple populariserade låten Hush vid slutet av 60-talet. Samma låt dök senare, år 1992, upp på Gotthards första platta i en, enligt mig, ännu bättre version. Det var en av de låtar som, kanske föga förvånande, fångade mig när jag hörde Gotthard för allra första gången och det då lät ungefär såhär.
- För ett tag sedan bloggade jag ju nattetid om Nickel Creeks fantastiska version av Toxic, som vi väl alla vet ursprungligen kommer från Britney Spears. Hennes version får ni leta upp själva om ni vill höra, hon får inte vara med som länk på min blogg...
- Alanis Morissette har gjort cover på Dinah Washingtons gamla dänga Let's Do It (Let's Fall In Love). En fantastiskt skön låt med fyndig text. Tyvärr hittade jag inte originalet med Dinah, så håll till godo.
- Givetvis får jag inte glömma bort att nämna Within Temptations version av Running Up That Hill, som från början sjöngs av Kate Bush. De skiljer sig en aning åt, så att säga...
- Dilba kläckte en gång för ett antal år ur sig låten I'm Sorry. En mycket bra låt med mycket intressant lyrics. Det tyckte uppenbarligen också Evergrey, som gjorde cover på låten till skivan Recreation Day (2003). Enav mina favoriter, yes. Versionen ni får här är live acoustic och kommer från skivan In Search Of Truth (2004).
Ja, där var några. Men! Jag får ju inte glömma att nämna den låt som mer eller mindre tvingade mig att författa detta ganska meningslösa inlägg. Det är en låt från en nysläppt skiva (releasedatum igår, faktiskt, fast i tisdags enligt CDON) med morrande gitarrer, fylld av änglar, demoner, vargar och diverse kråkor och en av hårdrocksvärldens bästa röster. Jorn Lande har gjort det igen och spottat ur sig Spirit Black - Jorn-rock när den är som morrigast. På denna skönsjungande norrmans platta finns det en cover. Låten heter I Walk Alone och sjöngs från början av Nightwish före detta sångerska Tarja Turunen. Eftersom Jorn är man gör han den en aning tyngre och (givetvis) mer manlig (om man frågar mig), på något sätt mer sorgsen och ondskefull. Man kan ju undra hur det skulle låta om de sjöng den ihop.
Jahaja, det var väl allt, så: End of story. Lyssna och njut!
Det finns enormt många bra låtar som blivit covers. Jag själv spelar ju också in covers, fast huruvida de blir bra eller ej är nog inte upp till mig att bedöma eftersom jag tycker jag är kass. Men för att återgå till huvudämnet...
Som några exempel kan vi ta:
- Deep Purple populariserade låten Hush vid slutet av 60-talet. Samma låt dök senare, år 1992, upp på Gotthards första platta i en, enligt mig, ännu bättre version. Det var en av de låtar som, kanske föga förvånande, fångade mig när jag hörde Gotthard för allra första gången och det då lät ungefär såhär.
- För ett tag sedan bloggade jag ju nattetid om Nickel Creeks fantastiska version av Toxic, som vi väl alla vet ursprungligen kommer från Britney Spears. Hennes version får ni leta upp själva om ni vill höra, hon får inte vara med som länk på min blogg...
- Alanis Morissette har gjort cover på Dinah Washingtons gamla dänga Let's Do It (Let's Fall In Love). En fantastiskt skön låt med fyndig text. Tyvärr hittade jag inte originalet med Dinah, så håll till godo.
- Givetvis får jag inte glömma bort att nämna Within Temptations version av Running Up That Hill, som från början sjöngs av Kate Bush. De skiljer sig en aning åt, så att säga...
- Dilba kläckte en gång för ett antal år ur sig låten I'm Sorry. En mycket bra låt med mycket intressant lyrics. Det tyckte uppenbarligen också Evergrey, som gjorde cover på låten till skivan Recreation Day (2003). Enav mina favoriter, yes. Versionen ni får här är live acoustic och kommer från skivan In Search Of Truth (2004).
Ja, där var några. Men! Jag får ju inte glömma att nämna den låt som mer eller mindre tvingade mig att författa detta ganska meningslösa inlägg. Det är en låt från en nysläppt skiva (releasedatum igår, faktiskt, fast i tisdags enligt CDON) med morrande gitarrer, fylld av änglar, demoner, vargar och diverse kråkor och en av hårdrocksvärldens bästa röster. Jorn Lande har gjort det igen och spottat ur sig Spirit Black - Jorn-rock när den är som morrigast. På denna skönsjungande norrmans platta finns det en cover. Låten heter I Walk Alone och sjöngs från början av Nightwish före detta sångerska Tarja Turunen. Eftersom Jorn är man gör han den en aning tyngre och (givetvis) mer manlig (om man frågar mig), på något sätt mer sorgsen och ondskefull. Man kan ju undra hur det skulle låta om de sjöng den ihop.
Jahaja, det var väl allt, så: End of story. Lyssna och njut!
Ska Vi Slå Vad? av Jennifer Crusie
Min är rasande. Hon hade varit på väg att ta kontakt med en otroligt snygg man på krogen, men blir ofrivilligt åhörare till hur hennes kräk till expojkvän, David, slår vad med denne om att han inte kan få henne i säng inom en månad. Och inte nog med det, priset vadet rör sig om är dessutom ynka tio dollar! Cal förstår inte varför Min är så sur när han tar kontakt med henne. Hon spottar ur sig giftiga kommentarer på löpande band, och en av hennes vänner tenderar dessutom att slå honom med sin handväska om han närmar sig Min. Hennes andra väninna har fått en av hans vänner rejält på kroken och hans exflickvän, som har en teori om att man uppnår den villkorslösa kärleken i fyra steg och dessutom om att han fortfarande älskar henne, försöker få honom tillbaka. Ja, allt är kaos och hur mycket Min och Cal än försöker undvika varandra har ödet, eller kaosteorin, eller sagan - eller vad det nu kan vara - ett finger med i spelet och de ramlar hjälplösa in i varandras liv gång på gång. Men redan från början gnistrar det...
Boken är fantastisk. Mycket välgjorda karaktärer och en lättsam Love Story som har rätt portioner av det mesta. Jag älskade den från första rad, och jag älskar katten Elvis. Han påminner faktiskt en del om min Chili. Läs den, det är den värd.
Boken är fantastisk. Mycket välgjorda karaktärer och en lättsam Love Story som har rätt portioner av det mesta. Jag älskade den från första rad, och jag älskar katten Elvis. Han påminner faktiskt en del om min Chili. Läs den, det är den värd.
Kyrkor och magneter
Goder nästan-afton, gott folk...
För alla fruktansvärt nyfikna och vetgiriga intresseklubbs-antecknignsblock kan jag meddela att jag är snorigare än en hel flock lamadjur och snart har hostat upp lungorna ur bröstkorgen. Jag önskar jag hade lite ingefära så jag kunde göra ingefärsmjölk med honung och citron (vilket säkert är vidrigt, men tydligen ska vara nyttigt) så jag blir frisk snarast. Avskyr att vara förkyld. Har hört att vitlökshonung (är precis vad det låter som) ska fungera också, så kanske ska göra det sedan.
Hur står det till med mina kära kära kanske existerande bloggläsare då?
De senaste två åren har jag haft för vana att sjunga i kyrkan lite till och från, när de behövt någon som ylat på gudstjänster och sådant. Det är inte det roligaste som finns alla gånger, eftersom jag mest får sjunga låtar jag själv inte har någon särskilt stark relation till eller något särskilt stort intresse av att sjunga, men det inbringar en del extra pengar och jag älskar ju trots allt att stå inför publik (även om jag är skitnervös varenda gång). Att man sedan får sitta igenom en hel lång gudstjänst (ibland mässa...) är väl smällar man får ta, antar jag.
Jag trodde inte kyrkan ville ha mig längre när de inte ringt i mars i år. De brukar alltid vara ute i god tid och hittills har jag alltid fått minst en sjungning på våren. Men så ringde kantorn upp mig i april och erbjöd mig två jobb samma dag - den 12:e juli - i två olika kyrkor. Jag tackade ja. Men då ramlar vi genast på problemet - vad ska jag sjunga?
Två låtar är redan bestämda: Esmeraldas Bön från Ringaren I Notre Dame-filmen med en extra refräng som inte ingår i den här versionen (men som finns med i filmen (där låten är en aning annorlunda än den här), efter det att alla giriga människor fått häva ur sig sina önskemål och Esmeralda "återtar ordet"), och Gabriellas Sång från Så Som I Himmelen. Men jag ska ha två låtar till. En får vara på engelska, om jag vill. Någon av dem kan vara en duett också, vilken jag i sådana fall får sjunga med kantorn. Jag har själv inga direkta planer på vilka dessa båda sista låtar kan vara, så - Är det någon av er som har något förslag? Jag är jättetacksam för alla förslag - so, shoot!
...Och eftersom jag nämnde det i rubriken kanske det är bäst jag förklarar vad jag menade med magneter....
Jag pratade med mor min i telefon innan idag och hon sade någonting väldigt underligt. Jag berättade för henne att jag var som en riktig magnet häromkvällen. Tyvärr inte för karlar, men väl för hundar. I sällskapet jag just då umgicks med ingick det en hel del av den varan, nämligen. Först kom det en liten luddig pudelkille upphoppande i mitt knä. Han upptäckte ganska snart att man blev kliad och klappad om man stannade där, varpå han lägger sig ner och somnar. Senare, när jag satt i samspråk med tre av de andra, dök det upp en stor pudeltik och en labbeflicka och skulle bli kliade och kelade och klappade - samtidigt! Jag hade alltså fullt sjå. Detta talade jag om för min mor, som sade:
"Jag är inte förvånad. Du är ju sådan, en magnet för både djur och människor."
Jag tror hon måste trott att hon pratade med någon annan i telefonen... Magnet? Jag? Nej du mamma lilla, du tänkte nog på någon annan...
Hur som helst. Har ni något förslag på vad jag kan yla i kyrkan den 12 juli så släng iväg en kommentar!
Ta hand om er och låt bli att bli förkylda...
Shass
För alla fruktansvärt nyfikna och vetgiriga intresseklubbs-antecknignsblock kan jag meddela att jag är snorigare än en hel flock lamadjur och snart har hostat upp lungorna ur bröstkorgen. Jag önskar jag hade lite ingefära så jag kunde göra ingefärsmjölk med honung och citron (vilket säkert är vidrigt, men tydligen ska vara nyttigt) så jag blir frisk snarast. Avskyr att vara förkyld. Har hört att vitlökshonung (är precis vad det låter som) ska fungera också, så kanske ska göra det sedan.
Hur står det till med mina kära kära kanske existerande bloggläsare då?
De senaste två åren har jag haft för vana att sjunga i kyrkan lite till och från, när de behövt någon som ylat på gudstjänster och sådant. Det är inte det roligaste som finns alla gånger, eftersom jag mest får sjunga låtar jag själv inte har någon särskilt stark relation till eller något särskilt stort intresse av att sjunga, men det inbringar en del extra pengar och jag älskar ju trots allt att stå inför publik (även om jag är skitnervös varenda gång). Att man sedan får sitta igenom en hel lång gudstjänst (ibland mässa...) är väl smällar man får ta, antar jag.
Jag trodde inte kyrkan ville ha mig längre när de inte ringt i mars i år. De brukar alltid vara ute i god tid och hittills har jag alltid fått minst en sjungning på våren. Men så ringde kantorn upp mig i april och erbjöd mig två jobb samma dag - den 12:e juli - i två olika kyrkor. Jag tackade ja. Men då ramlar vi genast på problemet - vad ska jag sjunga?
Två låtar är redan bestämda: Esmeraldas Bön från Ringaren I Notre Dame-filmen med en extra refräng som inte ingår i den här versionen (men som finns med i filmen (där låten är en aning annorlunda än den här), efter det att alla giriga människor fått häva ur sig sina önskemål och Esmeralda "återtar ordet"), och Gabriellas Sång från Så Som I Himmelen. Men jag ska ha två låtar till. En får vara på engelska, om jag vill. Någon av dem kan vara en duett också, vilken jag i sådana fall får sjunga med kantorn. Jag har själv inga direkta planer på vilka dessa båda sista låtar kan vara, så - Är det någon av er som har något förslag? Jag är jättetacksam för alla förslag - so, shoot!
...Och eftersom jag nämnde det i rubriken kanske det är bäst jag förklarar vad jag menade med magneter....
Jag pratade med mor min i telefon innan idag och hon sade någonting väldigt underligt. Jag berättade för henne att jag var som en riktig magnet häromkvällen. Tyvärr inte för karlar, men väl för hundar. I sällskapet jag just då umgicks med ingick det en hel del av den varan, nämligen. Först kom det en liten luddig pudelkille upphoppande i mitt knä. Han upptäckte ganska snart att man blev kliad och klappad om man stannade där, varpå han lägger sig ner och somnar. Senare, när jag satt i samspråk med tre av de andra, dök det upp en stor pudeltik och en labbeflicka och skulle bli kliade och kelade och klappade - samtidigt! Jag hade alltså fullt sjå. Detta talade jag om för min mor, som sade:
"Jag är inte förvånad. Du är ju sådan, en magnet för både djur och människor."
Jag tror hon måste trott att hon pratade med någon annan i telefonen... Magnet? Jag? Nej du mamma lilla, du tänkte nog på någon annan...
Hur som helst. Har ni något förslag på vad jag kan yla i kyrkan den 12 juli så släng iväg en kommentar!
Ta hand om er och låt bli att bli förkylda...
Shass
