Happyland - Amanda Jenssen
Igår släpptes Amanda Jenssens senaste skiva, Happyland. Redan med skivan Killing My Darlings bevisade hon att det är tusen gånger bättre att inte vinna Idol, och eftersom jag tycker hemskt bra om skivan i fråga var jag mycket förväntansfull inför vad hon åstadkommit den här gången. Hon fångade mig då, och än mer när jag hörde henne live i Mariestad i början av augusti 2008, så hur skulle hon tackla mig nu?
Om vi säger såhär: Jag blev inte ett dugg besviken.
Skivan har allt man vill ha av Amanda och lite till. Hennes lätt hesa, lite säregna röst är snyggt matchad med de lika snyggt arrangerade låtarna, och lika emotionell som på Killing My Darlings. Liksom musiken runtom den kan rösten vara lika mjuk som full av power. Här finns låtar som lockar fram dans till och med i min dansrädda kropp, såsom Happyland, The Rebounder och Common Henry - Låtar man bara längtar efter att få höra live. Sköna rytmer som Charlie och Borderline, dramatiska och känsloladdade låtar som Our Time, den vackra I Chose You och den söta Sing Me To Sleep - vars titel jag kärade ner mig i innan jag ens hört låten - gör skivan till en njutbar örongodisupplevelse. Soundet är både jazzigt, lite kaxigt och samtidigt både mjukt och rivigt med en touch av mörker... ett mörker bortom vars svärta ändå en glimt av mycket ljus, värme och kärlek finns. Allt med texter och musik som får en att vilja skråla med för full hals, och som gör åtminstone mig mycket nyfiken på tankarna och känslorna bakom orden.
Detta 12-spåriga, runda objekt tycks rymma många sidor av samma person, många nyanser av samma röst och mycket djup känsla. Enligt mig en mycket lyssningsvärd skiva. Well done, Amanda!
Om vi säger såhär: Jag blev inte ett dugg besviken.
Skivan har allt man vill ha av Amanda och lite till. Hennes lätt hesa, lite säregna röst är snyggt matchad med de lika snyggt arrangerade låtarna, och lika emotionell som på Killing My Darlings. Liksom musiken runtom den kan rösten vara lika mjuk som full av power. Här finns låtar som lockar fram dans till och med i min dansrädda kropp, såsom Happyland, The Rebounder och Common Henry - Låtar man bara längtar efter att få höra live. Sköna rytmer som Charlie och Borderline, dramatiska och känsloladdade låtar som Our Time, den vackra I Chose You och den söta Sing Me To Sleep - vars titel jag kärade ner mig i innan jag ens hört låten - gör skivan till en njutbar örongodisupplevelse. Soundet är både jazzigt, lite kaxigt och samtidigt både mjukt och rivigt med en touch av mörker... ett mörker bortom vars svärta ändå en glimt av mycket ljus, värme och kärlek finns. Allt med texter och musik som får en att vilja skråla med för full hals, och som gör åtminstone mig mycket nyfiken på tankarna och känslorna bakom orden.
Detta 12-spåriga, runda objekt tycks rymma många sidor av samma person, många nyanser av samma röst och mycket djup känsla. Enligt mig en mycket lyssningsvärd skiva. Well done, Amanda!
Radio-aktiva reflektioner
Shass sitter och lyssnar på holländsk radio. Hon gör... vad då? Lyssnar på...Holländsk...vad? Radio? Ja, det är precis vad hon gör. Hon har så gjort sedan 20 över 6-snåret och som det ser ut nu kommer hon fortsätta med det ytterligare en stund. Men, varför? Shass är i vanliga fall inte särskilt radio-aktiv (Shass skyr radion som pesten, på ett ungefär (Nåja...nästan)). Så vad föranleder denna morgonsliga aktivitet?
Svaret på denna fråga är tämligen enkelt - Within Temptation spelar live på Radio 538 just denna morgon, och som det hängivna fan jag är måste jag givetvis höra det när jag får chansen. Helt underbart! Har suttit här helt salig sedan jag 1. insåg att jag var uppe i väääldigt god tid för att få höra det och 2. fick webbradion att samarbeta i lika god tid.
Medan jag suttit här och lyssnat har en hoper funderingar ramlat över mig. Låter exempelvis alla radiopratare likadant över hela världen? Hade de här grabbarna inte pratat holländska (och tyvärr så fort att jag inte riktigt hänger med i vad de talar om, jag är inte så vältränad i att just lyssna än... Läsa är jag lite bättre på) hade det lika gärna kunnat vara vilken svensk kommersiell radiostation som helst. RixFM eller liknande.
Är alla radiopratare månne släkt? Födda av samma mamma? Svurna till samma religion? Talar samma språk i grunden? Lär sig prata på samma ställe? Något måste det ju vara...
Sedan är det musiken. Det måste världens alla kommersiella pop-radiokanaler också ha gemensamt. Givetvis är det inte exakt samma som i Sverige, eftersom det inte ÄR Sverige, men det är ändå åt det hållet. Under de lite drygt 2,5 (nästan tre...) timmar jag lyssnat har de spelat EN (!) låt jag känt igen (som jag tack och lov också tycker om). Annars är musiken... Nja. Det är inget jag personligen skulle valt att lyssna på sådär i vanliga fall, men det är åtminstone inte det uttjatade radioskvalet man är van vid.
(Eller van... jag lyssnar ju nästan aldrig på radio...)
Och så reklampauserna. En av dem var säkerligen minst nästan 10 (!) minuter! Riktigt så illa är det inte i Sverige (än), men nära på. Nyhetsuppläsningarna är ungefär lika långa som i Sverige dock, faktiskt till och med något kortare.
En annan dålig ovana de verkar ha på den här kanalen är att låta WT spela en låt, sedan låta dem vänta 40 minuter, sedan en låt till... Nu väntar jag på mer. Ge mig mer! Mer mer mer!
Riktigt så illa är det inte i Sverige så vitt jag vet. Drar de dit en gäst/ett gästband pratar de med dem och låter dem spela, and that's it. Klart sedan. Det här verkar bli ett utdraget lyssnande...
Man kan undra vad bandmedlemmarna gör medan de väntar. Sitter och rullar tummarna kanske? Dricker kaffe? Spelar klädpoker? Springer ett varv runt stan? (Det skulle de säkert hinna...)
Nej, nu får det vara nog. Om någon har ett svar på radiopratar-rasens alla mysterier så är de välkomna. Nu ska jag fortsätta lyssna och sedan (försöka) plugga. Tot ziens!
Svaret på denna fråga är tämligen enkelt - Within Temptation spelar live på Radio 538 just denna morgon, och som det hängivna fan jag är måste jag givetvis höra det när jag får chansen. Helt underbart! Har suttit här helt salig sedan jag 1. insåg att jag var uppe i väääldigt god tid för att få höra det och 2. fick webbradion att samarbeta i lika god tid.
Medan jag suttit här och lyssnat har en hoper funderingar ramlat över mig. Låter exempelvis alla radiopratare likadant över hela världen? Hade de här grabbarna inte pratat holländska (och tyvärr så fort att jag inte riktigt hänger med i vad de talar om, jag är inte så vältränad i att just lyssna än... Läsa är jag lite bättre på) hade det lika gärna kunnat vara vilken svensk kommersiell radiostation som helst. RixFM eller liknande.
Är alla radiopratare månne släkt? Födda av samma mamma? Svurna till samma religion? Talar samma språk i grunden? Lär sig prata på samma ställe? Något måste det ju vara...
Sedan är det musiken. Det måste världens alla kommersiella pop-radiokanaler också ha gemensamt. Givetvis är det inte exakt samma som i Sverige, eftersom det inte ÄR Sverige, men det är ändå åt det hållet. Under de lite drygt 2,5 (nästan tre...) timmar jag lyssnat har de spelat EN (!) låt jag känt igen (som jag tack och lov också tycker om). Annars är musiken... Nja. Det är inget jag personligen skulle valt att lyssna på sådär i vanliga fall, men det är åtminstone inte det uttjatade radioskvalet man är van vid.
(Eller van... jag lyssnar ju nästan aldrig på radio...)
Och så reklampauserna. En av dem var säkerligen minst nästan 10 (!) minuter! Riktigt så illa är det inte i Sverige (än), men nära på. Nyhetsuppläsningarna är ungefär lika långa som i Sverige dock, faktiskt till och med något kortare.
En annan dålig ovana de verkar ha på den här kanalen är att låta WT spela en låt, sedan låta dem vänta 40 minuter, sedan en låt till... Nu väntar jag på mer. Ge mig mer! Mer mer mer!
Riktigt så illa är det inte i Sverige så vitt jag vet. Drar de dit en gäst/ett gästband pratar de med dem och låter dem spela, and that's it. Klart sedan. Det här verkar bli ett utdraget lyssnande...
Man kan undra vad bandmedlemmarna gör medan de väntar. Sitter och rullar tummarna kanske? Dricker kaffe? Spelar klädpoker? Springer ett varv runt stan? (Det skulle de säkert hinna...)
Nej, nu får det vara nog. Om någon har ett svar på radiopratar-rasens alla mysterier så är de välkomna. Nu ska jag fortsätta lyssna och sedan (försöka) plugga. Tot ziens!
Lavendel, ros och apelsinträdets blomma
Wow. Jag kom just hem från två timmar babbel och aromaterapi. Två väl använda timmar måste jag faktiskt säga. Aromaterapeuten, som för övrigt är en vän till mor, är hemskt rolig att prata med. Samtidigt känner man att hon verkligen lyssnar på det man säger. Kände mig inte överkörd en enda gång, och det är ovanligt. Och Moder vad vi skrattade.
Själva massagen... Det var inte dumt alls. Jag, som i vanliga fall tycker det gör ont bara man petar på min rygg, mina axlar eller min nacke kände faktiskt inte mycket smärta alls. Konstigt. Jag brukar dessutom tycka att fysisk kontakt kan kännas besvärande ibland, särskilt som ingen rört vid min bara hud på över 1,5 år... Men det var inte jobbigt alls. Fascinerande. Och nu luktar jag av lavendel, ros och apelsinträdets blomma, bland annat för att dämpa stress, ge ro, driva bort mardrömmar, nå in till hjärta och själ för att hela och stärka. Det ska verkligen bli intressant att se om det har någon verkan. Aromaterapeuten var väldigt bekymrad över bland annat min sömn och mina mardrömmar, så nu ska vi se om hon lyckats peta mig åt rätt håll.
Jag gör gärna om det här. Det var väl värt pengarna, tyckte jag faktiskt (och då är jag ganska sparsam när det gäller mig själv...). Vi får se när jag tycker jag har råd nästa gång. Och nu håller vi tummarna för att mardrömmarna ska flyga sin kos. Så lätt är det nog inte, men vi kan hoppas!
Nu över till slutklämmen på detta inlägg. Det är en liten hälsning till Skogsfrun på Dal, som enligt dagens blogginlägg väntar sig snö. Så här får Skogsfrun en låt som jag personligen är hemskt förtjust i (och egentligen var det för att posta den här låten jag över huvud taget loggade in på blogg.se ;) ). Lyssna och njut, gott folk!
Själva massagen... Det var inte dumt alls. Jag, som i vanliga fall tycker det gör ont bara man petar på min rygg, mina axlar eller min nacke kände faktiskt inte mycket smärta alls. Konstigt. Jag brukar dessutom tycka att fysisk kontakt kan kännas besvärande ibland, särskilt som ingen rört vid min bara hud på över 1,5 år... Men det var inte jobbigt alls. Fascinerande. Och nu luktar jag av lavendel, ros och apelsinträdets blomma, bland annat för att dämpa stress, ge ro, driva bort mardrömmar, nå in till hjärta och själ för att hela och stärka. Det ska verkligen bli intressant att se om det har någon verkan. Aromaterapeuten var väldigt bekymrad över bland annat min sömn och mina mardrömmar, så nu ska vi se om hon lyckats peta mig åt rätt håll.
Jag gör gärna om det här. Det var väl värt pengarna, tyckte jag faktiskt (och då är jag ganska sparsam när det gäller mig själv...). Vi får se när jag tycker jag har råd nästa gång. Och nu håller vi tummarna för att mardrömmarna ska flyga sin kos. Så lätt är det nog inte, men vi kan hoppas!
Nu över till slutklämmen på detta inlägg. Det är en liten hälsning till Skogsfrun på Dal, som enligt dagens blogginlägg väntar sig snö. Så här får Skogsfrun en låt som jag personligen är hemskt förtjust i (och egentligen var det för att posta den här låten jag över huvud taget loggade in på blogg.se ;) ). Lyssna och njut, gott folk!
