Shass

Kära bloggläsare,

Som ni kanske noterat har det varit ganska tunt på bloggfronten senaste tiden. Sanningen att säga har jag varken haft tid att kladda här, något att kladda om (som inte skulle bli väldigt deprimerande och alldeles för personligt) eller ens läsa andra bloggar särskilt mycket under veckorna som gått. Mycket att göra och ständigt återkommande motgångar gör mig slutkörd och less och suger ur all bloggork. till och med mitt vanliga kladd-ork har gömt sig. Jag springer i konstant uppförslut kan man säga, ett uppförslut som väl ligger på 80 grader eller så just nu. Mina högsta önskningar för närvarande är:
- Drömlös, ostörd sömn.
- Lite flyt!

Men! Nog om det tråket. Nu är det snart ny månad och förhoppningsvis kommer mer bloggande med den. Inte för att jag har mindre att göra (förmodligen tvärtom), utan för att jag hoppas på mer att skriva om. Håll till exempel tummarna för en Holland-rapport framåt den 20:e. Det ska i allafall jag göra, för motgången att inte ta mig dit blir nog droppen som får bägaren att svämma över.

Tills nästa gång: Sköt om er allihop och tack för era fina kommentarer! De värmer ska ni veta och jag uppskattar dem tusenmassormiljonermycket. ;)


Varma hälsningar,
Sharon Silvervind

Här satt jag i godan ro efter dagens engelskastudier och tänkte: Ja, men idag har jag ju fått lite gjort i alla fall. Det känns bra. Det är mycket att göra, men jag gör det (jobbar bättre än med religion och samhäll i alla fall) och det känns bra.

Sedan tittar jag på nästa sida i studieguiden...
”Det är dags att du använder din fantasi och din kommunikativa förmåga!”
Tanke: Oh, shit...
Insikt: Jag måste skriva! Helvete!
Känsla: PRESTATIONSÅNGEST DELUXE

Så var det nöjet slut... Jag som tyckte Engelska B var en rolig kurs. Ska nu också den, liksom Svenska C och B, bli en ångestkurs?

Jag kan inte skriva som de vill att man ska skriva. Jag kan för helskotta inte skriva alls! Särskilt inte på engelska. Moder, moder, moooder, hur i hela fridens namn ska jag överleva det här? Hur?

Febril genomscanning (i huvudet, alltså) av texter jag redan producerat. Kan man översätta någon? Skulle det gå? Nej, nej... Nej, det går nog inte, jag kan ju inte skriva, och inte som de vill att man ska skriva. Ingen av dem skulle väl duga då... Regler... massa regler... Varför säger de att det finns regler för? Jag skriver inte efter regler, eller gör jag?

Nästa insikt: Mina texter måste vara ännu värdelösare än jag redan känner att de är. Ska man se till alla regler de rabblar upp i den här boken är jag säkerligen århundradets regelbrytare och borde aldrig mer få skriva en sammanhängande mening, än mindre en novell eller längre skrift. Så hur kan de vilja att jag ska göra det? Hur?!
Ännu mer ångest. SVÄRORD!

Jag dör. Rädda mig, någon. Snälla...