Djävulen bär sina ungar i nackskinnet - Lilla Röd bär sin matte
För er som inte vet det (vilket torde vara majoriteten av läsarna) upptäckte vi för någon månad sedan, i samband med att vi flyttade den röde djävulen och mor hans från en hage till en annan att monstret i fråga hade två märkliga knölar ovanför ögonen. De var svullna och lätt pälsavskavda, som om ödet skrattade oss rakt i ansiktet och inte bara gav oss en liten vild, röd djävul till pinne, utan även skulle GE honom djävulshorn på riktigt. Ja, för allt vi visste kunde ju den bortskavda huden vara...vad vet jag...hornen som började bryta fram. :P
(Troligare är väl egentligen att han fastnat någonstans och gett sig själv en smäll på så sätt, slagit i skallen eller kliat sig på något vis. Vi vet inte, och lär aldrig få veta...om inte hornen verkligen växer ut.)
Back to topic.
Vi beslöt att det var dags att flytta lillpinnen och gamlan till en hage med mer bete och jag nappar tag i grimman och krånglar mig in under staketet för att haffa tag i det lilla odjursmonstret. Innan jag hinner mota undan djävulsbarnet och räta på mig nappar det lilla skrället fatt i nacken på min fleecetröja (!) och lyfter på huvudet (!!), som om han tänkte bära iväg med mig. Fyyy! Som tur är är han inte så stor att jag inte bara kan räta på mig och jaga bort honom igen...men tänk om han stegrat sig? Hjälp!
Den pojken är djävulens son, det är ju det jag säger - röd, med begynnande (fast troligtvis på-väg-att-återbildas:iga) djävulshorn, en förkärlek för att bitas (eller nafsa i alla fall) - så hur skulle han kunna vara annat? (och innan vi kastrerade honom var han ju..ganska intresserad av...andra saker också :P). Djävulen måste bära sina ungar i nackskinnet - Varifrån skulle han ha fått den idén annars? Jag har ju inte precis försökt bära honom i nackskinnet...och inte Honey heller, så vitt jag vet. Fast vem vet egentligen vad hästarna gör när vi inte ser på...
Oops! du lever farligt med den där ungdjävulen till häst. Äpplen och annat godis är starkt beroendeframkallande vilket vi alla vet men håller fan på oss, det gör inte hästar. Den röde försökte antagligen vända upp och ner på dig för att skaka äpplena ur fickorna;-) Bevare dig väl, sätt kanske små bjällror i manen på den glupske så du är säker på var du har honom?
Oj inte visste jag att hästar kunde vara smådjävlar. Du får akta dig nästa gång du är i närheten av den hästen. Ja se, ungkarlar kan man aldrig lita på nånsin! :-)
Skogsfrua: Vill egentligen inte vänja honom vid att ta för mycket ur händerna heller, eftersom han redan är nafsig så det räcker och blir över, men det händer att det är svårt att låta bli. Bjällror/pinglor är faktiskt en ganska bra grej, det svåra är att hitta en sort som håller...och något som håller att sätta fast dem med. Har provat det förr och de hästar det då gällde hade sönder dem eller tappade dem ganska fort. Men ska nog återinföra detta.
Mia: HAN kan vara en djävul. Men är man djävulens son så är man. Ja, se karlar! Inte ens de kastrerade är det någon reda med ;).
