Håll andan och balansera...

När frågar man för mycket? När frågar man för lite? Var går den gyllene medelvägen mellan att visa intresse och anses vara en sådan som lägger näsan i blöt? Hur ska man veta?

Både relationers och konversationers fortlevnad är tämligen beroende av intresse. Det är ett slags ge-och-ta-situation. För att det ska hålla, fungera, någon längre tid måste alla parter på något plan visa intresse för den eller de andra som ingår i relationen eller konversationen.

Just i fråga om konversationer tillgriper jag ofta frågor för att driva dem vidare, särskilt om de håller på att dö. Jag får för mig att det visar att jag är intresserad av den jag pratar med, vad den gör och vad den tycker, hur den är och vad den har för syn på saker och ting. För mig känns det viktigt att den jag talar med får veta att jag verkligen vill veta, att jag är intresserad av den som person.

Men igår slog det mig: När vet man att man håller sig på den säkra sidan om lägga-näsan-i-blöt-gränsen? När jag frågar folk saker är det ju verkligen inte lägga näsan i blöt jag menar att göra. Men hur vet man när den andre tycker man gör det (om de inte säger det rakt ut)?

T ex. För några veckor sedan samtalade jag med en taxichaufför på väg hem. Jag ville känna efter om han var en sådandär som vill prata eller inte. Så länge jag frågade om saker som gällde honom pratade han på ganska bra, men när jag slutade fråga blev han tyst. "Fine", tänkte jag", då är vi tysta". Först efteråt slog det mig: Tyckte han jag frågade för mycket om honom? Å andra sidan, om han tyckt det hade det väl bara varit att säga: "Nej, tyvärr, det vill jag inte svarapå/prata om...".

Jag vet inte vad jag försöker komma fram till. Det är väl massa spöken som snurrar kanske. Men hur vet man att man är på den säkra sidan om gränsen? När tycker ni någons frågor går från att vara visat intresse till att bli nyfiken näsblötläggning? Eller är det bara att hålla andan och balansera ut på knivseggen, fiskelinan, gränsen varje gång man talar med någon och hoppas på att man inte trillar ner på fel sida?

Kommentarer
Postat av: Regina

Jag tror inte det är någon fara när det gäller att "lägga näsan i blöt", för man har väl själv en tanke om vad man kanske tycker är för närgångna frågor till en själv, och då kan man ju tänka sig att detta även kan gälla för andra. Alltså, det jag inte vill att någon ska fråga mig kanske inte jag ska fråga den heller liksom.. När det är okända människor får man nog hålla det ganska ytligt och när det är kompisar osv så vet man nog oftast var gränsen går för då känner man ju personen ifråga. :)



Ang ditt exempel om taxichauffören: en chaufför är nog ganska van vid att ha enmassa konversationer med frågor hit och dit. Så det är nog ingen fara :) När jag åkte tillbaka till Karlstad efter julen började jag prata med busschaffören, men där var det han som började konversera mer med mig efter att jag hade frågat honom om när vi skulle vara framme. Jag tror nog mest att det är trevligt om folk kanske pratar med en, för om t.ex. jag skulle vara chaufför så skulle jag tycka att det vore ganska drygt om folk bara sa hej och hej då till mig hela dagen. Men det är kanske bara jag som tänker så. ^^

2011-04-10 @ 21:13:11
Postat av: Shass

Gina: Ja, du har säkert rätt. Jag kan bara inte låta bli att undra... Jag vill ju inte att folk ska få för sig att jag är en näsblötläggare liksom. Chaufförsexemplet var väl itne det bästa ur min repertoar, men det var det jag kom på precis när jag satt och skrev... Idag konverserade jag dock en busschaufför som var vääääldigt väldigt väldigt pratig. Han frågade till och med vad jag hette. Haha. Skulle också vilja att folk pratade med mig när jag jobbade om jag var chaufför av något slag, tror jag...

2011-04-10 @ 22:10:26
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Mia

Beror väl på vem man frågar förstås, men med en helt okänd blir det lite s.k. kallprat. Men är nog av den åsikten att frågar man på rätt vis så uppskattas det säkerligen av denna någon. Varför ska man inte kunna tala med obekanta, förr gjorde man det! Blir mycket trevligare om man kan småprata med varandra och även ställa frågor.

Happ, jag fick en stor undervisning av en taxichaufför om hur elbilarna funkar, ställde några frågor sen bara rann orden ur chauffören som tydligen uppskattade mitt intresse. Kan väl nämna att just den resan gick oerhört fort eftersom vi hade det trevligt under diskussionen och resan.

Oj, nu blev jag visst långrandig i min kommentar! :)

Kram Mia

2011-04-11 @ 01:49:54
Postat av: Shass

Mia: Det gör absolut ingenting! Jag älskar långa kommentarer, så skriv så mycket du känner för :). Tala med främlingar gjorde jag en del förr när jag åkte långfärdsbuss till min dåvarande pojkvän. Mycket spännande människor blev det! En operasångerska bland annat... :)

Ja, visst går resor fortare om man har någon att prata med. Elbilar minsann... Men det är klart att lyckas man landa på något som verkligen intresserar talaren så talar de gärna. Diskuterade månens påverkan på människor, djur och jorden med en chaufför för några veckor sedan...det var ganska roligt.

Nu blev jag också lite långrandig så nu slutar jag. Kram!

2011-04-11 @ 09:52:28
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Storasyster

Jag kan också tycka det är svårt att avgöra allt som oftast. Särskilt eftersom att jag själv är så antisocial ibland. Jag tycker inte alls om när "en viss sorts" människor börjar prata oprovocerat med mig och ställa frågor. Tyvärr kan jag inte specificera vilken sorts människor det är jag stör mig på.. kanske är det bara så att de stackars arma krakarna helt enkelt haffat mig i fel tillfälle. För samitidigt finns det alldeles underbara minnen undansparade från tillfällen då främlingar pratat med mig. Önskar jag visste min egen gräns! I så fall hade jag nog inte varit så osäker på vart andras kan gå. Men tågprat kan till och med leda till romans, det vet jag av erfarenhet! :D Och samtidigt kan dendär pratsamma tanten på sätet bledvid göra mig alldeles (lagom) ursinnig när hon konstant avbryter mitt läsande.

2011-04-11 @ 14:31:29
URL: http://hesh.soclog.se/
Postat av: Storasyster

Jag kan också tycka det är svårt att avgöra allt som oftast. Särskilt eftersom att jag själv är så antisocial ibland. Jag tycker inte alls om när "en viss sorts" människor börjar prata oprovocerat med mig och ställa frågor. Tyvärr kan jag inte specificera vilken sorts människor det är jag stör mig på.. kanske är det bara så att de stackars arma krakarna helt enkelt haffat mig i fel tillfälle. För samitidigt finns det alldeles underbara minnen undansparade från tillfällen då främlingar pratat med mig. Önskar jag visste min egen gräns! I så fall hade jag nog inte varit så osäker på vart andras kan gå. Men tågprat kan till och med leda till romans, det vet jag av erfarenhet! :D Och samtidigt kan dendär pratsamma tanten på sätet bledvid göra mig alldeles (lagom) ursinnig när hon konstant avbryter mitt läsande.

2011-04-11 @ 14:31:47
URL: http://hesh.soclog.se/
Postat av: Shass

Storasyster: Haha. Det där med störa i läsande/musiklyssnande vet jag hur djävla irriterande det kan vara. Det är en av nackdelarna med att ha för vana att sätta sig längst fram i bussen. Då får chaufförerna ibland för sig att prata med en hela resan och ibland har jag liksom bara inte lust. Men jag pratar ändå för jag är snäll. Kan ju inte vara så roligt för dem att sitta där och köra helt tysta hela dagarna heller, tänker jag. Sällskapssjuka...?

Vad då vet av erfarenhet? Det har jag inte hört något om! Korsförhör nästa gång vi ses, ja. Typ idag. Eller när det nu blir...

Du får väl känna efter vad du tycker det är okej att folk frågar dig och inte. Du vet ju t ex. att det itne är okej att de pillar på din mage (majoriteten av mänskligheten då, inte jag :P för jag fååår deet!). Då måste du ju kunna känna efter vad som är okej och inte okej att bli tillfrågad om också. Fast jag kan tycka det beror lite på vem som frågar...

2011-04-11 @ 16:24:49
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Storasyster

Men detdär med att prata med busschaufförer.. Jag vet inte om någon sagt det till dig men det är en stor gul skylt, över förarsätet i bussarna, med röd inramning där det står: "Samtal med föraren förbjudet" eller något sådant. Så man kan ju bara hävda att man är laglydig. :P



Och ja, det beror ju på VEM och NÄR och HUR.. Bara för att jag inte gillar att randoms klämmer på bebbemagen så betyder ju inte det att ingen tycker om när man tar på dess mage heller ju.... och de som klämmer på min mage tänker säkert "det är ju okej - för JAG skulle låta folk klämma på min"... BAH! personliga gränser är hopplösa!

2011-04-16 @ 00:07:13
URL: http://hesh.soclog.se/
Postat av: Smsa Låna

Schysst design du har på din blogg. Har du gjort den själv? Skitsnyggt i alla fall!

2011-07-20 @ 09:45:15
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0