The Unforgiving - Within Temptation
Äntligen, 4 år efter releasen av The Heart of Everything, var det dags igen! Sedan november förra året har Within Temptation gett oss små hintar om den kommande skivan och det har hela tiden talats om att den är något helt nytt. Fansen har diskuterat på vilket sett det blir nytt, om det nya innebär något bra och om det finns någon risk att "det som är Within Temptation" försvinner med deras nya sound.
Vad är det då detta holländska band med den änglalika sångerskan har pysslat med? Jo, de har gjort ett konceptalbum, baserat på en nyskriven serie, vars första del gavs ut i samband med skivsläppet. De har också tagit sitt gamla sound, blandat det med nytt och också med gammalt 80-talsinspirerat. Vad blir det, tror ni?
Alldeles riktigt - Det blir fullständigt och komplett formidabelt! Skivan är en hisnande resa genom en musikalisk, magisk värld...en liten bit av himlen, trots att tonen på skivan är ganska mörk. Gitarrerna har uppgraderat sin status till högst närvarande, och energiframkallande riff och underbara solon finns det gott om (vilket passar mig som gitarristälskare utmärkt). Sharon den Adel har utvecklat sin sångteknik till nya nivåer och visar en annan hårdhet i t ex. låtar som Shot in the Dark och Sinéad. Murder sänder från start till slut ondske-rysningar över armarna på mig - en låt som väl skulle kunna leka i samma lekhage som Jorn och Russell Allen. På The Unforgiving finns också bandets hittills snabbaste låt - In the Middle of the Night, som säkerligen skulle kunna väcka upp döda och få dem att springa, hoppa och hjula i extas.
Givetvis är det inte enbart hysteriskt snabba och ondskefulla låtar som finns på skivan. Ett underbart exempel på motsatsen är den otroligt starka Lost, vars kombination av styrka och mjukhet totalt slår andan ur mig varje gång jag lyssnar. Sharons utbristande av: "Help me, I'm buried alive!" skär rakt in i hjärtat på mig med sin förtvivlan, och Ruuds underbara gitarrsolo får mig att dö lite av lycka varje gång jag hör det. På samma sätt får Martijns mjuka pianoplink i Fire and Ice hela huden att knottra sig på armarna. Otroliga låtar.
Som en magisk avslutning på detta explosiva, energifyllda, smärtsamma, hjärtslitande, vackra och fascinerande mästerverk har itunes- och spotifyversionen av skivan ett bonustrack som bara kan beskrivas som magi. Här får de som inte är förtjusta i hårdrock och metal en chans att uppleva lite av det sagolika. Låten The Last Dance(Spotify-länk!) är verkligen någonting utöver det vanliga. Mystik, magi, naturkraft, skönhet...
Nej, The Unforgiving har inte tagit bort någonting av "det som är Within Temptation". Det har bara tagit det till en ny nivå. Kanske är en del av låtarna mer kommersiellt gångbara än andra, kanske är soundet mindre drömskt. Men Within Temptation är det lika fullt med sina duktiga musiker, sina ljuvliga melodier, sina gitarrsolon, pianoplink, basgångar, trumtakter, sin otroliga sångerska (ängeln som kommit ner från himlen för att sjunga för oss...) och välskrivna lyrics. Det är lika mycket Within Temptation som någonsin. Musiken väcker minst lika mycket känslor, idéer, inspiration, bilder, minnen, styrka, kämparvilja, sorg och smärta som de andra skivorna gjort... och så mycket mer. Within Temptation ger mig så mycket av allt.
Som ni kanske anat vid det här laget skulle jag kunna skriva hyllmeter om The Unforgiving. Det ska jag inte göra. Men Moder, vilken underbar skiva det är! Inte nog med att den tog andan ur mig från första ögonblicket, den gör det varenda gång jag lyssnar! Den växer mer och mer hela tiden - hur nu det kan vara möjligt när den var så WOW från början - och jag kan bara tacka dessa underbara musiker för att de delar med sig av sin musik till oss. Till mig.
The Unforgiving får tveklöst en 11 av 10 möjliga. Eller egentligen ungefär 3895, men det är så långt att skriva. Den har något särskilt. Den är oförlåtligt oförglömlig och jag kan inte göra den rättvisa när jag försöker beskriva den, men om ni blir nyfikna kan ni ju lyssna själva.
(Givetvis kan skivan avnjutas lika bra utan seriealbum som med.)
Vad är det då detta holländska band med den änglalika sångerskan har pysslat med? Jo, de har gjort ett konceptalbum, baserat på en nyskriven serie, vars första del gavs ut i samband med skivsläppet. De har också tagit sitt gamla sound, blandat det med nytt och också med gammalt 80-talsinspirerat. Vad blir det, tror ni?
Alldeles riktigt - Det blir fullständigt och komplett formidabelt! Skivan är en hisnande resa genom en musikalisk, magisk värld...en liten bit av himlen, trots att tonen på skivan är ganska mörk. Gitarrerna har uppgraderat sin status till högst närvarande, och energiframkallande riff och underbara solon finns det gott om (vilket passar mig som gitarristälskare utmärkt). Sharon den Adel har utvecklat sin sångteknik till nya nivåer och visar en annan hårdhet i t ex. låtar som Shot in the Dark och Sinéad. Murder sänder från start till slut ondske-rysningar över armarna på mig - en låt som väl skulle kunna leka i samma lekhage som Jorn och Russell Allen. På The Unforgiving finns också bandets hittills snabbaste låt - In the Middle of the Night, som säkerligen skulle kunna väcka upp döda och få dem att springa, hoppa och hjula i extas.
Givetvis är det inte enbart hysteriskt snabba och ondskefulla låtar som finns på skivan. Ett underbart exempel på motsatsen är den otroligt starka Lost, vars kombination av styrka och mjukhet totalt slår andan ur mig varje gång jag lyssnar. Sharons utbristande av: "Help me, I'm buried alive!" skär rakt in i hjärtat på mig med sin förtvivlan, och Ruuds underbara gitarrsolo får mig att dö lite av lycka varje gång jag hör det. På samma sätt får Martijns mjuka pianoplink i Fire and Ice hela huden att knottra sig på armarna. Otroliga låtar.
Som en magisk avslutning på detta explosiva, energifyllda, smärtsamma, hjärtslitande, vackra och fascinerande mästerverk har itunes- och spotifyversionen av skivan ett bonustrack som bara kan beskrivas som magi. Här får de som inte är förtjusta i hårdrock och metal en chans att uppleva lite av det sagolika. Låten The Last Dance(Spotify-länk!) är verkligen någonting utöver det vanliga. Mystik, magi, naturkraft, skönhet...
Nej, The Unforgiving har inte tagit bort någonting av "det som är Within Temptation". Det har bara tagit det till en ny nivå. Kanske är en del av låtarna mer kommersiellt gångbara än andra, kanske är soundet mindre drömskt. Men Within Temptation är det lika fullt med sina duktiga musiker, sina ljuvliga melodier, sina gitarrsolon, pianoplink, basgångar, trumtakter, sin otroliga sångerska (ängeln som kommit ner från himlen för att sjunga för oss...) och välskrivna lyrics. Det är lika mycket Within Temptation som någonsin. Musiken väcker minst lika mycket känslor, idéer, inspiration, bilder, minnen, styrka, kämparvilja, sorg och smärta som de andra skivorna gjort... och så mycket mer. Within Temptation ger mig så mycket av allt.
Som ni kanske anat vid det här laget skulle jag kunna skriva hyllmeter om The Unforgiving. Det ska jag inte göra. Men Moder, vilken underbar skiva det är! Inte nog med att den tog andan ur mig från första ögonblicket, den gör det varenda gång jag lyssnar! Den växer mer och mer hela tiden - hur nu det kan vara möjligt när den var så WOW från början - och jag kan bara tacka dessa underbara musiker för att de delar med sig av sin musik till oss. Till mig.
The Unforgiving får tveklöst en 11 av 10 möjliga. Eller egentligen ungefär 3895, men det är så långt att skriva. Den har något särskilt. Den är oförlåtligt oförglömlig och jag kan inte göra den rättvisa när jag försöker beskriva den, men om ni blir nyfikna kan ni ju lyssna själva.
(Givetvis kan skivan avnjutas lika bra utan seriealbum som med.)
Kommentarer
Trackback
