Jag saknar dig
Nu. Precis nu. Precis nu i det här ögonblicket saknar jag dig. Igen. Fast jag ibland kan bli frustrerad över det så saknar jag dig. Jag. Saknar. Dig.
Jag saknar att lyssna på dig när du pratar i timmar. Jag saknar hur du fick mig att skratta. Jag saknar din läsning av nyheterna för mig efter att jag bett snällasnällasnälla (fastän jag antog att du inte tycker om att läsa högt) och du gav med dig och läste. Jag saknar dina förklaringar av betydelsen av varje låt du spelar upp för mig. Jag saknar dina återkommande åh-detta-bara-måste-du-höra-anfall. Jag saknar till och med när du totalt körde över den musik jag tycker om bara för att du kommer på något mer jag kanske kan tänkas tycka om...trots att det gjorde mig både förbannad och en liten smula ledsen. Jag saknar våra goda föresatser att gå och lägga oss tidigt, och att vi sedan blev uppe och pratade tills klockan var 2-3 i alla fall.
Jag saknar dina uppgivna vad-dåligt-det-här-är-suckar åt filmer, de där som ibland fick mig att skratta och ibland att bara sucka uppgivet tillbaka. Jag saknar att få sitta lutad emot din sida. Jag saknar att du vägrade låta mig diska, och jag saknar kramen du gav mig när jag krupit in i ett hörn för att hålla mig undan, eftersom jag fick för mig att jag var ivägen. Saknar hur du talade om för mig hur dumt det var att tänka så, på det där vänliga viset som jag tror att bara du kan. Saknar att det inte gjorde mig ledsen. Saknar hur trygg jag kände mig. Saknar att vara i alla fall nästan säker på hur saker var. Saknar att våga. Saknar att veta.
Och jag saknar hur du brukade skriva till mig så fort du fick syn på mig. Saknar hur du prackade på mig tonvis med musik du tycker om. Saknar dina mitt-i-natten sms om att du är hemma nu, eller att du bara ville säga god natt...
Prata med mig. Jag saknar dig. I miss you. Ik mis je. Ich vermisse dich. Je manque de toi. Jag saknar den en-av-mina-bästa-vänner-någonsin som du var just då. Som jag hoppas du är än.
Kom tillbaka. När du flugit färdigt, när du tröttnat på rymden och alla dess stjärnor och hela världens väldiga omfång och att cirkla runt solen...kom tillbaka. När du simmat över alla hav och klättrat över alla berg, när du hört allt som går att höra och sett allt som går att se... Kom tillbaka. När alla andra gått, när ingen ringer mer, när du känner dig ensam...om du saknar mig. Om du någonsin saknar mig. Kom tillbaka. Jag finns kvar här då.
"I'd tell you I miss you, but I don't know how
I've never heard silence quite this loud..."
Jag saknar dig.
Jag saknar att lyssna på dig när du pratar i timmar. Jag saknar hur du fick mig att skratta. Jag saknar din läsning av nyheterna för mig efter att jag bett snällasnällasnälla (fastän jag antog att du inte tycker om att läsa högt) och du gav med dig och läste. Jag saknar dina förklaringar av betydelsen av varje låt du spelar upp för mig. Jag saknar dina återkommande åh-detta-bara-måste-du-höra-anfall. Jag saknar till och med när du totalt körde över den musik jag tycker om bara för att du kommer på något mer jag kanske kan tänkas tycka om...trots att det gjorde mig både förbannad och en liten smula ledsen. Jag saknar våra goda föresatser att gå och lägga oss tidigt, och att vi sedan blev uppe och pratade tills klockan var 2-3 i alla fall.
Jag saknar dina uppgivna vad-dåligt-det-här-är-suckar åt filmer, de där som ibland fick mig att skratta och ibland att bara sucka uppgivet tillbaka. Jag saknar att få sitta lutad emot din sida. Jag saknar att du vägrade låta mig diska, och jag saknar kramen du gav mig när jag krupit in i ett hörn för att hålla mig undan, eftersom jag fick för mig att jag var ivägen. Saknar hur du talade om för mig hur dumt det var att tänka så, på det där vänliga viset som jag tror att bara du kan. Saknar att det inte gjorde mig ledsen. Saknar hur trygg jag kände mig. Saknar att vara i alla fall nästan säker på hur saker var. Saknar att våga. Saknar att veta.
Och jag saknar hur du brukade skriva till mig så fort du fick syn på mig. Saknar hur du prackade på mig tonvis med musik du tycker om. Saknar dina mitt-i-natten sms om att du är hemma nu, eller att du bara ville säga god natt...
Prata med mig. Jag saknar dig. I miss you. Ik mis je. Ich vermisse dich. Je manque de toi. Jag saknar den en-av-mina-bästa-vänner-någonsin som du var just då. Som jag hoppas du är än.
Kom tillbaka. När du flugit färdigt, när du tröttnat på rymden och alla dess stjärnor och hela världens väldiga omfång och att cirkla runt solen...kom tillbaka. När du simmat över alla hav och klättrat över alla berg, när du hört allt som går att höra och sett allt som går att se... Kom tillbaka. När alla andra gått, när ingen ringer mer, när du känner dig ensam...om du saknar mig. Om du någonsin saknar mig. Kom tillbaka. Jag finns kvar här då.
"I'd tell you I miss you, but I don't know how
I've never heard silence quite this loud..."
Jag saknar dig.
