Det är enklare med djur
När jag var liten och Lejonkungen just kommit ut ville jag inget hellre än att bli ett lejon. Jag lurade till och med i min bästis att när man blev stor kunde en doktor operera om en så man blev ett lejon. Jojomen.
När jag var i 12-13-årsåldern gjorde jag ett test i en MinHäst-tidning om vilken hästras man skulle vara om man var en häst. Det påstod att jag skulle varit en arab. Jag tänkte på det ibland, särskilt när min gympalärare ville att jag skulle "galoppera" under uppvärmningen...då föreställde jag mig att jag var en arab med flygande man som rörde sig lika graciöst och lätt som ett framdrivande sommarmoln. (Stämde givetvis rätt illa med sanningen...)
Varg är det många som benämnt mig, i synnerhet sedan jag började rollspela när jag var 15-16. Det gillade jag, särskilt när även folk i "vanliga världen" också kallade mig Varg eller Lilla Varg. Ett par av mina vänner har plockat fram egenskaper hos mig som de verkligen förknippar med vargar och det känns uppmuntrande på något vis.
Jag har lite svårt för stora folkgrupper, särskilt om jag inte känner människorna i fråga. Det är inte direkt så att jag är rädd, det är mer så att jag inte vill eller kan ta plats. Min räddning i sådana sammanhang är ibland djur.
När jag och Superman för någon vecka sedan var och firade en vän till honom som fyllde 60 var det sådär igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när det är mycket folk jag inte känner. När jag jobbar är det inget problem, då är jag i min "proffessionella yrkesroll"... men privat. Huga. Som tur väl var fanns det två hundar där. Den lilla gatukorsningen blev min räddning.
Djur bryr sig inte om vilket språk jag pratar. Denna lilla vovva brydde sig bara om att jag skulle fortsätta klia henne. Det gjorde jag gärna. Djur bryr sig inte om hur du ser ut eller vem du är, bara du möter dem med respekt och värme. Hos henne kunde jag "gömma mig" och slapp känna mig vilsen.
Det har hänt så många gånger nu....och varför kommer de till mig? Varför kommer vissa djur till mig? Oavsett vad anledningen är till att de kommer så gör det mig så glad i hela hela hjärtat... att de vill vara med mig. Mig. MIG!
Det är enklare med djur. Jämfört med människor är de så okomplicerade. Tack och lov för det.
Hej Shass du och jag är själsfränder! Ja åtminstone när det gäller vilsenhet i större sällskap och detta med djur som tyr sig till en och gör en glad och tacksam. Hundar vet man hur man ska ta* men det sociala spelet mellan människor upplever jag som komplicerat och ofta krystat. Kallar mig själv ensamvarg och tror inte det finns många så kuriösa som jag. Som du säger; inga problem när man har en ROLL... du som artist jag när jag höll ridlektion eller hade träff med mina valpköpare, eller när man har gäster och är värdinna.
Ser att du överväger att sluta blogga. Nej för guds skull! Mitt råd är att du skriver när du verkligen känner för det och har tid. Vad du ska skriva om ...ja det måste vara upp till dig. Jag tycker du ska fortsätta som förut med lite blandad kompott, det blir så bra SÅÅ!
Kram från skogsfrua
