Shass

Om ni någon gång funderat på att ta med mig på en begravning, slå de tankarna ur hågen omedelbums. Det slutar säkert inte väl ändå. Inte för att jag blir våldsam och försöker slå ner folk omkring mig med en stekpanna i gjutjärn (även om man säkert skulle kunna tro det), utan snarare för att jag säkert skulle försova mig eller klanta mig något vansinnigt.

Igår skulle jag på begravning. En av lärarna från högstadiet dog för ett tag sedan och eftersom han var en person jag tyckte mycket om beslöt jag mig för att gå på hans begravning. Efter viss tvekan, ska erkännas, eftersom jag aldrig varit på begravning förut. Inte ens när småsyskonens farmor och farfar begravdes var jag där. Fy på mig!
Dagen började inte bra. Jag hade satt mobilklockan på alarm vid halv åtta, för att sedan låta kalendern ringa var femte minut fram till tio i och sedan en gång till vid åtta. Jag tror jag hörde högst två alarm. Vid 09:46 vaknar jag av att mamma hojtar på mig genom fönstret och undrar om jag ska med till stan. Tittar på mobilen, upptäcker att Isen sms:at för tio minuter sedan för att rapportera att de kört. Hoppar upp ur sängen och rusar runt som en räv med galna kosjukan i rummet, hävande ur mig svordomar efter ungefär vartannat ord (långa ramsor dessutom). Fast det vanligast förekommande var ett frustrerat "Helvetes djävlar!". Känns ju bra när man ska till kyrkan, tycker ni inte?
Nå, jag kom i alla fall iväg och var bara någon minut eller så försenad (hoppas jag) ner till där Isen och co. skulle plocka upp mig. Jag hann inte äta frukost, inte ens dricka. Hann fan inte ens gå på dass innan jag stack. Blommor hann jag inte heller plocka, så jag fick ta gerberan jag fick efter allsången i tisdags (det var ingen solros, har ni hört på maken!). Toppenmorgon deluxe...
Begravningen gick annars rätt bra. Det var vackert och personligt, och jag tror verkligen att den avlidne skulle ha uppskattat den. Det var nog precis så han ville ha det. Jag tror nog han satt däruppe i sin himmel, eller var han nu kan ha tagit vägen, och kikade ner på oss och njöt av musiken. Musikläraren och hans son spelade och sjöng och allt var jättefint. Och jag tror han har det bra nu när han inte är sjuk mer, det tror jag faktiskt. "Döden är bara en ny fas på livet", som det så poetiskt heter.
Fast hemska, hemska jag grät inte ens. Jag blev lite tårögd när prästen sade sitt "Av jord är du kommen och till jord ska du åter bli", eller vad det nu var, för det kändes fint och så. Men annars. Nä. Så där satt jag medan alla i kyrkan grät så tårarna sprutade åt alla håll och kanter (ni vet som på tecknad film) och snoret rann förmodligen som floder gör när en fördämning brustit. Men inte grät jag inte. Jag satt tyst och funderade och grät inte. Hemska mig...

Så om det nu mot förmodan skulle vara så att ni söker en ogråtande, svärande varg att ha med er på en begravning vet ni vem ni ska vända er till. En som dessutom sitter och funderar på helt andra saker mesta delen av tiden än på just död och sorg och jord och likmask. Usch, så hemskt jag är...


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vi börjarnärma oss slutet på Om Du Hänger Ennaia. Jag skrev på del 29 igår. Inte för att jag vet hur många delar till det blir (den verkar bli en seg djävel), men den borde lida mot slutet snart. Hur som helst är mitt senaste stycke skräp rakt igenom (fast det är lite roande på slutet). Jag var så trött att jag nästan somnade över Rutranden (datorn) på sluttampen där, och när jag satt och läste och redigerade eländet märkte jag att jag inte gjort annat än suttit och upprepat mig hela skiten igenom. Blir till att göra om och göra rätt...

Ikväll kommer Naia. Trevligt, trevligt! Får se om vi kanske rider ut en runda ikväll. Jag är lite dålig på att veta vart man kan ta vägen, men nåja, en liten runda ska vi väl kunna knalla. Hoppas Athena inte får för sig att hon ska bocka sig igenom hela vägen idag också bara, som hon gjorde igår. Det var lite sådär halvbesvärligt...

Pappsen sitter ca 1 meter ifrån mig och grejar med filmningen från allsången. Jag tror jag måste gå ut i köket, hämta hans tyngsta stekpanna och göra något åt saken...

So, pasta la vista!


Ps: Ah! Måste helt enkelt citera den underbara låt jag för närvarande lyssnar på.

Ayreon - Day Sixteen: Loser (Album: The Human Equation, 2004)

Father:
Look at you, lying there defenceless and alone
See, I'm no fool, I always knew you wouldn't make it on your own
'Cause you're just like your mother, well, where is she now?
You'll end up like her soon, six feet underground, loser!

I came here to watch you bleed, oh, how I love to gloat!
If you had any balls at all, you'd grab me by the throat
You don't even look like me, hah! Not even close!
You're an aberration, some freak... I suppose, loser!

I had my fun, I'm going back to the place I don't call home
There's no one there who waits for me, but you won't hear me moan.
My ex-wives all sue me, and with half my kids in jail
I'll still come out laughing, 'cause me, I never fail, Loser!

Rage:
Never! Never! Never! Never! Never! Never! Never! Never!
Killing it from afar, go tell it in a bar!
You're killing it from afar, my father!