Shass

Jag sitter vid datorn. Chili ligger och spinner på stolen intill mig och jag varvar mitt skrivande på MSN med att klia och klappa honom med högra handen. Kycklingsoppan börjar diskutera den kommande Melodifestivalfinalen med mig…

Kycklingsoppan: Det finska bidraget är till och med värre än det holländska. Det låter baltiskt.
Shass: Ja, jag tror du visat mig den där.
Kycklingsoppan: Ja, kanske. http://www.youtube.com/watch?v=NOxLIjcHb_U
Shass: *lyssnar*
(Det går någon minut…)
Shass: Hahahahahaa! Chili gillade den inte. Han gick så fort jag startade den.
Kycklingsoppan: Hahahaha! Stackars kisse
Shass: Ja. Fast finnarna kanske har förstått vad som kan tänkas vinna den där korkade tävlingen.
Kycklingsoppan: Det kanske är sant. Men de skulle ha skickat den här om den där idiotiska sången inte vunnit. Vänta lite…
Shass: Haha, Chili kom tillbaks nu, efter att jag stängt YouTube-fönstret med låten.
Kycklingsoppan: http://www.youtube.com/watch?v=iqLZJNKIrvc
Kycklingsoppan: Hahaha, verkligen?
Shass: Chili säger 0 points for Finland!
Kycklingsoppan: Denna låten är sååå super!
Shass: Ja, den här var bättre. Chili verkar tycka det han med, för han ligger fortfarande kvar på stolen bredvid mig.
Kycklingsoppan: Den är rolig
Kycklingsoppan: Prova den andra låten igen!
Shass: *skrattar* Okej, ett ögonblick.
(Letar upp länken till och startar låten som fick Chili att hoppa ner från stolen och ge sig av…)
Shass: Han var på väg att gå igen!
Kycklingsoppan: Näää?
Shass: Men jag stängde fönstret fort som fan, så han stannade. Men han var verkligen påväg att gå sin väg.


Finland kommer nog inte långt om det är så illa att katten går! Fast Chili är förstås en hårdrockskatt (ja, han verkar faktiskt tycka om när jag spelar hårdrock eller metal på hög volym), så det kanske är därför… ;)

Det har gått tio timmar på det här dygnet. Jag har varit vaken alla tio, plus ganska många föregående dygn. Det (ursäkta språket) satans förbannade helvetesfödda djävla flygbolaget tänker uppenbarligen inte betala tillbaka några pengar för flyget de ställde in pga. askmolnet. Mina dygn är upp-och-nedvända efter allt ena stunden pluggande inför examination, andra stunden sovande nyss gågna helg. Jag är trött, fast samtidigt inte alls särskilt trött och fruktansvärt frustrerande rastlös och kan inte sova. Jag minns inte när jag var utanför dörren sist (eventuellt inte sedan i fredags - Hur i helskotta har jag överlevt det?!). Jag kan inte träna eftersom lungorna gör ont när jag anstränger mig, vilket troligtvis betyder att förkylningen sitter kvar än, vilket = ingen träning. Jag vill göra något vettigt, men kan inte koncentrera mig. Det kryper i kroppen. Jag vill SKRIKA så jag får utlopp för allt KAOS! ...Men det kan jag inte.


Den här dagen började inte bra alls...


Nånå, nog om mig. Hur mår mina kära bloggläsare? Allt väl? Hur leker livet såhär på vårkanten? Något roligt som hänt på sistone? Några planer inför den snart anstormande sommaren?




Last but not least...
R.I.P Ronnie James Dio 1942-07-10 - 2010-05-16.
En av vår tids största hårdrocksröster har lämnat världen. Han som populariserade hårdrockstecknet, som gjorde sig känd med Rainbow, Heaven & Hell och inte minst sitt eget band - Dio - slaktar inte längre drakar i det här livet, vrålar inte ut "GUILTY!" så jorden skälver och kan inte längre personligen dela med sig av sin energi till alla hårdrocksfans världen över. Men, han lär inte bli bortglömd. I fansens minnen kommer han alltid stanna kvar, och leva vidare i den musik andra band och vokalister skapar som inspirerats av denna lilla man med den stora rösten. Jag fick tyvärr aldrig se honom live och har skam till sägas inte hunnit lyssna sönder alla hans skivor än, men ändå vill jag säga: Hårdrocka i frid, Dio! Din röst kommer skaka om både Heaven och Hell, det är en sak som är säker. Horns up!