Själens Osaliga Längtan av Audrey Nieffenegger
Detta är en realistisk skildring av två unga kvinnor och konflikterna som kan uppstå i en tvillingrelation. Det är en berättelse om dödsöverskridande kärlek, starka band, om viljan att bryta sig loss och om en längtan som är svår att döva eller mätta. Det är en välskriven historia som enbart med sin detaljrikedom och med alla sina märkliga vändningar blir svår att släppa. Karaktärerna är levande och trovärdiga - Alla, från den välvilliga Jessica på kyrkogården till den maniskt tvättande grannen Martin. Stämningen i boken är dock redan från start olycksbådande - en känsla som knappast försvagas under berättelsens gång - och det är något med storyn som, åtminstone hos mig, driver fram en stark olustkänsla. Läs den gärna, men jag råder er att inte ge er in i den om ni känner er nere. Den är lätt obehaglig.
Stravaganza - Maskernas Stad av Mary Hoffman
Underbar bok! En gripande story (ja, trots att det är andra gången jag läst boken satt jag och torkade tårar medan jag loggade in på Blogg.se), väl beskrivna miljöer och karaktärer och ett slut som är ett känslomässigt kaos. Jag kan inte säga så mycket, jag vill inte avslöja någonting! Men tycker ni om fantasy, paralella världar, intriger och skön läsning så rekommenderar jag den varmt. Och ja, det är alldeles tillåtet att bli tårögd när man läser den. Jag lovar.
De Vandrande Städerna av Philip Reeve
Det här är en science fantasy-berättelse med många vändningar. Det är en bok fylld av mörka sanningar och hämndlystnad, men också om vänskap, lojalitet och kärlek. Det är historikerlärlingens motvilliga färd till insikt, den hämndlystna flickans strävan efter hämnd och dotterns jakt på sanningen. Och det är verkligen en bok om vandrande städer! Det finns mycket känslor i den - allt från hat till besvikelse, till gryende vänskap och spirande, blyg kärlek. Och tänk så känslor kan förändras och svänga...
Jag var lite skeptisk till boken först, eftersom jag råkade börja med del 2 och inte blev så förtjust i den. De Vandrande Städerna ger dock ett annat perspektiv på saker och ting och lyckades fånga mig mer. När till och med svårberörda, svårfångade jag berörs allt mer och mer när boken närmar sig klimax är det inte illa gjort. (Fast tyvärr måste jag erkänna att jag fortfarande inte gillar Tom)
Rekommenderar den! Men måste säga att om Jorden verkligen ser ut på det här viset om 1000 år så vill jag inte leva då...
Sista Avfarten till Älvalandet - Del 1 i Blommornas Krig av Tad Williams
Denna första del av 2 ur Blommornas Krig är en bok som fångar sin läsare. Perspektivet växlar då och då från Theos över till händelser som utspelar sig på helt annatn ort än där han befinner sig, och att veta vad "motståndarsidan" har för sig samtidigt som man får följa "de goda" är både frustrerande och spänningshöjande. Karaktärerna har utrustats med mycken charm, men det man stöter på under storyns gång gör samtidigt att man nästan inte vågar lita på någon. Och är inte Äppelskrott ett alldeles underbart namn? Hur det slutar vet jag inte än, så jag sätter helt enkelt stopp här och går och börjar läsa del 2. Under tiden kan ni införskaffa del 1, så kanske ni också får veta.
Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg
En fullständigt fantastisk och mycket tankeväckande bok. Att få ett samhälle som vårt eget totalt upp-och-nedvänt på det här sättet får en verkligen att tänka och få lite nya perspektiv på saker och ting. Samtidigt är det en ganska lättsam bok med ett fyndigt, oerhört kvinnoinriktat språk (ta bara omskrivningen av människor till exempel... kvinniskor). Den är absolut (!) mycket (!) läsvärd! Marsch till bibblan och låna eller köp som pocket för fjuttiga 37 kr på CDON. Den är värd att uppmärksammas, och trots att den är skriven för något mer än 30 år sedan är den lika aktuell som om den givits ut igår.
Ska Vi Slå Vad? av Jennifer Crusie
Boken är fantastisk. Mycket välgjorda karaktärer och en lättsam Love Story som har rätt portioner av det mesta. Jag älskade den från första rad, och jag älskar katten Elvis. Han påminner faktiskt en del om min Chili. Läs den, det är den värd.
Svinvinternatt av Terry Pratchett
"Det är kvällen före Grisvaktarafton i Ankh-Morpork. Barnens ögon tindrar, leksaksförsäljarna har bråda dagar och alla väntar ivrigt på att Grisefar ska klättra ner i deras skorstenar med presenter till alla snälla barn. Men var i all världen håller den fryntlige farbrorn hus? När Grisefar väl visar sig är han inte riktigt sitt vanliga jag. Utan ovanligt ... benig. HO HO HO.
Årets mörkaste natt håller på att bli betydligt mörkare. Det är upp till den gastkramande guvernanten Susan Sto-Helit, världens mest kompetenta lärarinna och tillika Dödens dotterdotter, att ta reda på vad som hänt Grisefar. Med hjälp av Råttornas död, en ögonfixerad talande korp och den nye Åh-guden av baksmällor börjar hon nysta i Grisefars historia och försvinnande. Men varför skulle någon vilja skada Grisefar? Susan är tvungen att ställa allt till
rätta innan det blir morgon, för annars blir det ingen morgon. Någonsin mer."
Helt simply baksidestexten av boken, bland annat eftersom jag är för trött för att sitta och komma på något vettigt att skriva (man brukar vara det när man skrivit religion i hundra år och sedan tittar på Disneyfilmer istället för att sova) och för att jag vill ha det nedskrivet innan jag glömmer bort det igen. Är någon vecka sedan jag läste ut den.
För övrigt: Helt uuunderbar bok! Som gjord för att läsa runt jul, vilket jag gjorde (eller ja, snarare runt nyår läste jag den...), och med lika underbara karaktärer som i Döden Ligger Lågt. "Åh-guden" som de säger i baksidestexten (fyyy på dem att de inte skriver samma på baksidan som inuti!) är en mycket söt karaktär som det är mycket synd om. Och att Grisefars försvinnande utlöser en hel hög problem, ja, det är väl nästan givet - är det inte?
Förutom de ovan nämnda karaktärerna har vi ju också lille Ridcully och resten av trollkarlarna som härjar runt på Osynliga Universitetet, samt Dödens betjänt och lite annat smått och gott. Bland annat saker rörande väderspänning, försvinnande strumpor och vart borttappade pennor egentligen tar vägen. Läs den, jag rekommenderar den varmt.
Levande Musik av Terry Pratchett
Levande Musik är bra, no doubt about it. Tyvärr började jag efter ungefär halva boken fråga mig själv när den skulle ta slut. Det kan dock ha att göra med att jag ville läsa nästa bok - Svinvinternatt - så fort som möjligt. För Levande Musik är bra, no doubt about it. Och vet ni, den är hundra gånger bättre än min så kallade och sanningen att säga rätt oengagerade recension av den. Den är hundra gånger bättre än vilken som helst av mina så kallade recensioner...
Mort av Terry Pratchett
Att vara lärling är inte alltid det lättaste. Mort är en föga löftesrik tonåring med den där hopplösa kroppsbyggnaden som man med knapp nöd kan säga står under ägarens kontroll. Ingen hyser något större hopp om att han ska få en lärlingsplats, och när alla unga män valts ut utom just Mort börjar det se mörkt ut. Emellertid dyker någon upp och tar honom till sig. Det är självaste Döden som anställer Mort som sin lärling och en bred väg av möjlig kunskap och karriär breder ut sig för ynglingens fötter. Det visar sig dock ganska snart att själaslussning inte riktigt verkar vara Morts grej, och när han oväntat får i uppgift att själv ta hand om "plikten" gör han bort sig rejält. På grund av plötslig förälskelse till en vacker prinsessa ställer Dödens lärling till det så att det plötsligt finns två verkligheter. Hinner och kan Mort ställa allting tillrätta innan Döden kommer tillbaka hem? Och var i hela fridens namn är Döden förresten?
Mort är en synneligen trevlig bok som, liksom Döden Ligger Lågt, låter Döden få en ganska stor roll. Den har inte Döden Ligger Lågts vansinneshysteri-humor, men är lättsam, trevlig och högst fascinerande. Pratchett verkar ha en sprudlande fantasi och tycks trivas med att skriva om Döden. Att denna...personifikation är så dyster och sorgsen som han är är väl inte underligt förstås. Han är ju så ensam... Men vad händer då när han plötsligt inte längre kommer hem och tar över ansvaret för sitt jobb? Var är han och vad gör han? Aj, oj... Ni får läsa boken och ta reda på det!
Döden Ligger Lågt av Terry Pratchett
Vad händer när Döden blir kickad från jobbet och världen formligen kokar över av livskraft som inte omsätts som den ska? Vilken typ av spett är det egentligen man ska använda när man har ihjäl odöda, och ska man vitlöksmarinera dem? Och vad i hela fridens namn har man den där förbaskade mjälten till?
Döden Ligger Lågt är en fantastiskt humoristisk och dråpligt händelserik bok som slänger fram lättsam fantasy i all dess härlighet mitt framför näsan på en. Pratchetts snillrika språk och underfundigheter glittrar igenom överallt och man kan inte låta bli att le eller skratta åt urspårade dialoger och underliga fenomen. Jag fann den dessutom rätt tänkvärd. Den dräller av härliga karaktärer såsom den svärande ärkekanslern Ridcully och hans lilla trollkarlsgäng, en varelse som, så att säga, är en varulv fast tvärt om, ett medium (som snarare är small), ett mycket klarsynt barn och, framförallt, Döden himself. Med flera, med flera. Fullständigt oemotståndliga allihop. Läs den omedelbums.