Shass

Såhär sorgligt kan det bli när en Vargaflicka är i farten...
(Jag vände på den en gång så vargen var en hona och flickan en pojk istället... Kallas man Lilla Varg eller Varg så gör man...)


Den flickan mötte varg i skogen
och vargen sa: ”Dig vill jag ha”
Och flickan nekade och tveka'
men så tog hon mod till sig, och så hon sa:
”Då må du mig vara trogen
och aldrig vill ja ha nån ann”
Och vargen log och hand han tog
och sa att vargakärleken är sann

En varman hand mot kallan loven
Jag skall göra dig till min
Känn hjärtat sticka, du vargaflicka
Jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn
En varman hand mot kallan loven
Flickan tog i hand hans sin
Hör vargar yla i vinterkyla
Jag skall göra dig till min

Och ulven tog sin tös på ryggen
och träden blixtrade förbi
när vargen drog och käften slog
genom mörka skogen, fram i vargaraseri
Och över moss och över hyggen
for de som en iskall vind
och i kärlighet tösen pälsen slet
och kysste varsamt gråbens kind

Hem till vargamannens kula
Det kom de på ett ögonblick
Och tösen lekte och ulven smekte
allt med sin tand och klo så nätt och ömt det gick
Och under fullmånen den gula
dansade de med varann
och tösens hand satte ulv i brand
och deras vargahjärtan smälte samman och de brann

I en varma hand mot kallan loven
Jag skall göra dig till min
Känn hjärtat sticka, du vargaflicka
Jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn
En varman hand mot kallan loven
Flickan tog i hand hans sin
Hör vargar yla i vinterkyla
Jag skall göra dig till min

Och våren kom till vargaskogen
Tillsammans gick de ut på jakt
Det mot sommarn lida och vid flickan sida
fanns han troget kvar som han hade sagt
Men för flickan var nu tiden mogen
ej längre hennes hjärta brann
Och dagen grydde och flickan flydde
för att söka en annan man

Men det budet snart till gråben nådde
och gråtande så sprang han ut
och över berg, genom ben och märg
kunde männen höra vargens brustna hjärtas tjut
Och tösen byakarlen rådde
att ”Rid iväg för fullan hov”
Men trots hästens dans fick han ingen chans
Nej, mannen föll för vargen rov

I en varman hand mot kallan loven
Jag skall göra dig till min
Känn hjärtat sticka, du vargaflicka
Jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn
En varman hand mot kallan loven
Flickan tog i hand hans sin
Hör vargar yla i vinterkyla
jag skall göra dig till min

Men flickan visste att ulvar elden skydde
så hon satte eld på hela byn
Sin by i eld hon döpte, och männen löpte
allt medan lågorna slog högre upp i skyn
Men se! Den ulven aldrig flydde
Tillsammans gick de upp i fyr
Mot varandras arm i en eld så varm
fick vargaman och mö sitt sista äventyr

I lågan av den röda glöden
än en gång de båda brann
utav lågor kysst sen blir allting tyst
men tystna’n vittnar om att vargakärleken är sann
Tillsammans fick de möta döden
tillsammans fick de brinna ut
och i hettans plåga och eldens låga
fann de två varann igen till slut

I en varman hand mot kallan loven
Jag skall göra dig till min
Känn hjärtat sticka, du vargaflicka
Jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn
Varman hand mot kallan loven
Flickan tog i hand hans sin
Hör vargar yla i vinterkyla
Jag skall göra dig till
Jag skall göra dig till
Jag skall göra dig till min

Hah! Där trodde ni allt att ni blivit av med mig, men tji fick ni. Jag bara pustade ut efter det intensiva bloggandet från Gotthard-veckan. Tror inte jag skrivit så många inlägg på en och samma vecka förut. Kanske mest för att jag inte har så mycket att skriva om, eftersom jag helst vill bespara er vad jag äter till frukost och vilka städvanor jag har. ;)

Men vet ni vad... jag skulle behöva lite hjälp igen.
I torsdags kväll ringde en av kantorerna upp mig och frågade om jag vill sjunga på fjärde-advents-gudstjänsten den 20 december. Givetvis kunde - och ville - jag inte säga nej. Jag är sanningen att säga riktigt hedrad över att för det första bli tillfrågad om något sådant kring jul, och för det andra bli tillfrågad om just fjärde-advents-söndagens gudstjänst. Det känns lite... speciellt på något vis. Stort.
(Hade säkert känts ännu större om man råkat vara religiös också...Det är ju inte jag. Men när jag sade det till mor i lördags sade hon: "Det är du ju visst!". Skulle jag inte veta det själv, menar hon?)

Så, nu är min fråga... Vad skulle NI vilja höra för låtar i kyrkan så nära jul? Jag får välja fyra. Alla förslag välkommes och mottages tacksamt! (Ni får gärna skicka hit fler som kan åsikta om detta också, om någon har lust)

Tack på förhand!

Gotthard är ett must see om man tycker om hårdrock av hög kvalitet (inte jättehård) och vill ha ett riiiktigt bra live-band med en nästan otäckt tonsäker och duktig (samt karismatisk, trevlig och långhårig) vokalist (jag skulle inte tacka nej om han bad mig att sjunga med honom om man säger så...). Glädjen i det de gör är så påtaglig att man skulle kunna klappa den, och Steve Lees helt fantastiskt starka utstrålning liksom exploderar från scen och sprider sig genom hela lokalen, rakt in i kropp, själ och hjärta. När de drar igång sprids en känsla av välbefinnande genom hela ens varelse som på något vis sopar undan nedstämdhet och fysiska plågor för ett slag. Hittills har jag inte lyckats vara deppig under en Gotthard-spelning en enda gång! (Nåja, totala antalet Gotthard-spelningar jag varit på är 3, men i alla fall...). Det är en fantastisk känsla!

Urvalet låtar var bra även den här gången. Bland det som framfördes fanns både "gamla godingar" och nyare alster. Från senaste skivan, Need To Believe, hade de plockat Unspoken Words, Need To Believe, Unconditional Faith, I Don't Mind, Shangri-la och I Know, You Know. För att nämna några äldre skapelser framförde de bland annat Hush, Sister Moon, Top Of The World och Lift U Up.
Mitt i spelningen blev det plötsligt en stunds lugn. De körde igång med en del de kallar "Acoustic Jukebox" där publiken får önska (= skrika så högt de pallar och försöka överrösta alla andra) den låt de vill höra som sedan framförs akustiskt med enbart Steve och den ena gitarristen, Leo. De spelar dock bara ungefär halva låtarna, men det var så bra att det var... Det var sketabra, helt enkelt. De låtar som önskades fram just denna kväll var Angel, In The Name, Let It Be och One Life One Soul, + att några i publiken så ivrigt önskade Happy Birthday att Steve snällt sjöng den. Charmigt nog tycktes han inte kunna uttala th-ljudet i birthday heller, så han sjön birsday istället...så sött så! :)

Bandet hade, som alltid, en helt otrolig energi. Steve tog inte en enda faslk ton under hela spelningen och bortser man från ett något överdrivet ökande av ljudvolym hos bastrummor och bas efter Acoustic Jukebox samt en fruuuktansvärd hetta i lokalen var det en superspelning. Som vanligt när det gäller Gotthard! :) Februari kan inte komma fort nog - See you then, guys!

Hej igen, flickor och pojkar... Hm, om det nu ens är några av hankön som läser det här. Det vet jag inte om det är.
Tyvärr måste jag göra de förhoppningsfulla besvikna och meddela att jag inte blev såld på Reeperbahn trots allt. Men! Vi gick faktiskt på Reeperbahn när vi skulle till Docks. Gatan i fråga har dock blivit mycket mer "städad" än den enligt vad jag fick höra varit förr om åren. Far min sade att den till och med är mer städad nu än när han passerade där sist. Inga nakna flickor i skyltfönstren, inte en endaste prostituerad ute på gatan....faktum var att det inte var alls mycket folk ute på gatan över huvud taget. Å andra sidan är kanske inte en måndagkväll rusningstid på Reeperbahn precis. Det var ju dessutom måndagen den 9 november 2009, vilket innebär datumet då det var 20 år sedan Berlinmurens fall. Inte många Reeperbahnister ute då inte...

Ja, vad kan jag mer berätta... Vi åt thaimat som var staaark (styvmor och jag åt kyckling i röd curry...mycket gott, men stark som sagt) innan vi tog oss vidare till Docks. Det är en före detta teaterlokal (gissade vi i alla fall) där det numera hålls en hel del musikevenemang och dylikt. Där blev vi effektivt splittade åt varsitt håll eftersom far och jag skulle träffa Gotthard och Chilitysken och styvmor inte fick följa med. De höll till i baren under tiden.

Som ni kanske själva kan gissa är det fruktansvärt nervöst att stå och vänta på att få träffa medlemmarna i ett av de band man tycker allra bäst om. Att deras sångare verkligen är en fantastiskt duktig sådan och snygg dessutom (enligt de flesta jag känner...alla utom Kycklingsoppan faktiskt) gör det kanske inte bättre heller. Jag är ju dessutom blyg och alltid väldigt orolig över hur det ska bli att träffa nya människor. Jag varken var eller är lika rädd för Steve och grabbarna som jag var för Jorn, men nervöst var det ändå, så att vänta och vänta och vänta och vänta och vänta är inte precis något jag uppskattar...
Men efter sjutton om och nitton men fick vi alla fall komma in och träffa dem. Tyvärr måste jag säga att jag inte hann bilda mig någon vidare uppfattning om dem. De verkar jättetrevliga allihop och Steve berättade till och med att han varit gift med en kvinna som har släkt i våra hemtrakter. Far tog kort på mig med var och en av dem, och det var ju roligt och så, men mötet var så kort. Det var inte alls som när jag träffade Jorn, inte samma...kullkastande känsla. Det var för snabbt, helt enkelt. Men, jag har i alla fall träffat dem, så jag ska väl inte klaga :) Har jag tur kanske jag kan lyckas träffa dem igen och bilda mig en bättre uppfattning då.

Eftersom Skogsfrua var nyfiken på hur det hela gick till kan jag ju ge en liten fingervisning. Far min (och även jag numera (åtminstone så fort jag betalt avgiften)) är med i Gotthards fanclub. Eftersom jag kör min dagliga runda runt bland hemsidorna till de band jag tycker om fick jag en dag syn på att medlemmar i fancluben kunde få chansen att möta grabbarna om man skickade in en motivering till varför. Pappa gjorde så och hade turen att vinna meet and greet för sig och en vän. Så, det är den enkla anledningen till att vi fick träffa Gotthard...
I fråga om Jorn var det mycket ren envishet som gjorde att vi fick träffa honom. Vi väntade i säkerligen 1,5 timme efter spelningen den 12 september och den väntetiden bar frukt. Det var verkligen ett möte som gjorde stort intryck på mig, kanske då främst för att jag var så rädd för Jorn... som sedan visade sig vara den snällaste människa jag någonsin mött.
(Slår mig nu att jag inte skrivit någonting om hur det var... Nåja.)

Hm... vart var jag nu? Ja, just det... Docks. Efter spelningen med först Europe och sedan Gotthard och 4 timmars stående på 8 cm höga, om än ganska breda, klackar vacklade vi tillbaka till hotellet och brakade i säng. Jag kände mig hemsk ensam ytterligare en natt, men överlevde den också. Tack och lov ;)

Sista dagen är inte mycket att hänga i julgranen om jag ska vara ärlig. Jag var hängig (förkylning) och det enda vi egentligen gjorde var att äta frukost, packa, åka bil, handla sprit, åka lite bil till, handla lite mer sprit, ta färjan tillbaka till Danmark, åka lite mer bil till Lund, ta tåget från Lund hit och sedan släpa oss från stationen och hem. Tur att varken far eller jag inhandlade så mycket alkoholhaltiga drycker (jag köpte en Whisky till styvpappsen som fyller år om 1,5 vecka), annars hade vi nog aldrig kommit hem. Väl hemma slängde jag av mig alla kläder, drog på mig nattskjorta och ramlade i säng. Så var slutet på den resan...

Är hängig idag också...därav en anledning till viss innehållsfattigdom i inlägget. Ligger på sängen med datorn nu och tycker synd om mig själv. Håller tummarna för att far ska vilja se på StarWars med mig ikväll. Han lovade nästan igår...
Sammanfattningsvis har det varit en hemskt trevlig resa dock. Gotthardkonserten var suuuper (se annat inlägg...ifall jag orkar skriva ett, dvs) och det var roligt att vara iväg med far och styvmor. Har aldrig varit i Tyskland förut heller, så jag kan lägga ytterligare ett land till listan på besökta länder. Så nu är listan: Danmark, Tyskland, England och Spanien. Många fler att se, that is...

Nu är jag också övertygad om att R hade alldeles rätt när han skrev om inköp av anti-diarrépiller- Det minsta man vill oroa sig för när man åker iväg är "stuff like that". Från och med nu vet Shass mycket väl att hon inte ska åka utomlands utan diverse apoteksvaror. Den här resan startades med gasbinda, ibumetin, nästan-slutanvänt lipsyl, plåster och öronproppar och slutade med...resten av det som stod med i listan i förra inlägget. Alltid lär man sig något nytt!

Nu orkar jag inte skriva mer. Skallen sprängs nog snart. Hoppas ni mår bättre än jag gör, mina små kycklingar. Ska se om jag orkar uppamma energi nog att kladda lite om Gotthardspelningen också. Senare. Until then... Take care of yourselves!


Shass

Jag känner mig som ett smärre apotek. I min lilla ryggsäck (där jag förvarar plånbok och dylikt) finns för närvarande följande medicinska och/eller närmedicinska saker:
1 st gasbinda...ifall någon skulle stuka foten, eller handen, eller något annat som går att linda om.
1 paket plåster. Man vet ju aldrig.
1 nästan full ask Ibumetin 400mg.
1 nästan full ask Strepsils med smak av honung och citron. För halsen.
1 bedöva-ontig-hals-spray. För knäna. :P
1 ask Imodium Akut. Om någons mage skulle bli hyperaktiv bara sådär...
1 nästan slutanvänt lipsyl.
1 annat läpp-fett-salv-pryl-sak-burk-mojäng-grej när lipsylet tagit slut.
1 uppsättning öronproppar i julgransmodell, storlek small. Gröna.
1 påse extra professional. Tuggummin är det.
Några utspridda Extra Starka halstabletter i botten av väskan.

Tror inte jag glömde något där...
Dagen har annars ägnats åt att (förutom besöka apoteket för inköp av halssprayen) gå och gå och gå. Först traskade vi runt och slängde ögon i några affärer innan vi strosade vidare hit och dit (far och styvmor kunde inte riktigt komma överens om vart vi skulle och hade noll koll på vart vi befann oss...) tills vi kom till den lite äldre delen av Hamburg (Altstadt). Därifrån tog vi oss vidare till Landungbrücke och sedan en vända till Speicherstad. Vi kunde haft roligare väder, men man får väl ta det när man promt ska ut och resa i november... Jag fick mig i alla fall en mugg varm choklad med rom och grädde. Det var gott :)
Idag insåg vi också hur korkade vi var som inte gick på Lejonkungen-musikalen igår när den ju ändå går för fullt här och vi inte hade några planer. Det skulle ju blivit på tyska, men det hade inte gjort något. Far och jag förstår språket hjälpligt och styvmor pratar det flytande (men någon infödd tysk är hon inte). Dessutom har jag ju sett filmen ungefär 90473899567 gånger och även den engelska musikalen, så det skulle förmodligen inte vara några större förståelseproblem. Men det är lätt att vara efterklok. Får bli en annan gång, helt enkelt.
För eventuella skype-kontakter som läser detta kan jag även rapportera att jag köpt ett nytt headset. Så nu vet ni det också...

Nu har jag egentligen inte tid att sitta här mer så jag får avsluta lite snabbt. Vi ska strax gå och äta thaimat med Chilitysken och sedan ska pappa och styvmor sälja mig på Reeperbahn... Nej förlåt, det ska de inte alls göra ;) Vi ska efter matintag ta oss till klubben Docks där vi först ska träffa Gotthard-grabbarna och sedan avnjuta deras spelning. Men mer om det en annan dag...

Kära flickor och pojkar, kvinnor och män...

Shass sitter för närvarande på sitt hotellrum på Elezar Norum (har för mig det stavas så) Hotel i Hamburg, Tyskland, Europa, Världen. Det är ganska ensamt här, faktiskt. Halsen gör ont och tröttheten gör sig påmind, men vill ändå kladda någon rad bara för att ha kladdat lite nu när jag har chansen med trådlöst nätverk och allt. Fascinerande nog får man låna det alldeles gratis här också. Det är inte så dumt eftersom jag hoppas kunna göra åtminstone liiite skolarbete imorgon på morgonen innan pappsen och styvmor vaknat till liv, men vi får se hur det blir med den saken.

Vaknade kvart över sju i morse, givetvis av en mardröm i vanlig ordning. Låg kvar till alldeles för länge och läste i Pratchetts "Pyramidfeber" innan jag slutligen tog mig upp. Inget lätt beslut eftersom styvsyrrans säng (som jag sov i eftersom hon 1. inte var hemma och 2. vi (= far min och jag) tyckte det var kortare att åka från Lund till Hamburg än hemifrån och därför tillbringade natten hos styvmor) var tämligen bekväm och liksom ligga-kvar-krävande. Men nåja, ska man ut och resa så ska man, och då kan man ju inte ligga och dra sig som en annan slashasig dräng på söndagsmorgonen. Frukost intogs, tänder borstades, väskor färdigpackades (= datorn + nattlinne + tandborste o.dyl lades ner) och sedan var det bara att studsa in i bilen och brumma iväg. Med undantag för en görasigavmedmorgonensfrukostsintagnavätska-paus körde vi non-stop till Rödby-Purtgarden-färjan (stavas det så? Jaja, whatever). 45 minuter på båtskrället, sedan vidare därifrån till Hamburg. Just den biten (från färjan) vet jag inte mycket om dock eftersom jag halvsov större delen av vägen med musik i öronen (och fick förbaskat ont i nacken, ska tilläggas).

Jaja, det var det. Vi lämnade alltså Lund vid kvart i 10 ungefär och landade i Hamburg omkring klockan 15. Därefter letade vi parkeringshus (med smått hysterisk styvmor vid ratten...) och checkade in på hotellet. Jag har eget rum. Helt OK. Inget övertjusigt rum i svit-stil precis, men absolut bättre än det hotellrum Naia och jag hade i London. Det luktar inte ens rök här ;).

Efter snabbdusch för mig och styvmor knallade vi till Tåg/tunnelbanestationen (som ligger ca 150 m från hotellet...) och tog U3-linjen (gul, tydligen) till San Paoli. Där hade de något marknads/tivolijippo som vi spanade in. En himla massa karuseller och folk och absolut ingen brist på ätbara saker. Där traskade vi runt en stund innan vi slog oss ner för varsin bratwurst och pilsner, samt varsin koboltblå stövel (nåja...stövelformad mugg) glühwein. Glühwein var ganska trevligt. Inte så sött som svensk glögg, men både gott och värmande. Efter detta inmundigande av tyska matvaror vände vi tillbaka mot tunnelbanestationen, och på vägen tog vi oss varsin Berlinermunk... fyllda med jordgubbssylt och överströdda med ungefär ett halvt kilo strösocker vardera. Sött, men tyskt... ;)

Ja, vad ska jag mer berätta för onödigt..? Vi har varit och ätit på en restaurang som jag inte har en aning om vad den hette, men som serverade ganska god italiensk mat. Där tog jag även en Irish Coffee som brände sönder tungan på mig och tyvärr inte hjälpte mot halsontet. Men man kan väl inte få allt, antar jag. ;)
Restauranger är det förresten verkligen inte någon brist på i området där vårt hotell ligger (vi verkar dessutom ha hamnat i någon sorts hotellens samlingsplats, för här finns mååånga alldeles inom synhåll). Här finns ett stekhus, en kina, den italienska saken vi var på, en wok express och en himlans massa pizzerior bara ett stenkast bort. Den som trodde sig behöva svälta här hade fel, mina vänner. Tyskar ska dessutom (enligt vad jag hört) vara bra på stora portioner osv. Så hungriga ska vi väl inte behöva gå.

Nej, nu orkar jag inte engagera mig mer i det här, jag är för trött. Imorgon är det en ny dag med nya äventyr... Och imorgon... imorgon ska jag få träffa Steve Lee.
"What?" undrar ni kanske när ni läser, "Vem i alla flygande marsipangrisars och jultomterenars namn är det?"
Jo, det ska jag tala om... Det är sångaren i Gotthard. Och jag ska inte bara gå på deras spelning här imorgon, jag ska få träffa hela gänget. Det ni! LYCKA! :)

Nej, nu ska jag sova. Ber om ursäkt för oengagerat inlägg, men ni får stå ut ;). Skriver kanske en rad imorgon om jag får tid (vi ska utforska Hamburg lite närmare imorgon eftermiddag, bland annat), annars kanske på tisdag.

Thank you very much for your attention
/ Shass

Jag har nästan längtat mig sjuk efter den här skivan. Sedan jag fick veta om dess release har jag räknat dagarna, och jag kastade mig över beställningsformuläret så fort jag fick nys om att den gick att förbeställa. I en vecka, sedan den släpptes i Tyskland, Österrike och Schweiz, har jag otåligt väntat på att den skulle ramla in genom mitt brevinkast och blivit lika arg och besviken varje gång den inte gjort det. Men så, idag, låg den äntligen och väntade på mig på mitt köksgolv när jag efter en stunds datorkonsultation hos far min klev in genom min ytterdörr. Lycka!


An Acoustic Night at the Theatre är en otroligt vacker skiva. Den målar fantastiska färger i mitt sinne och djupa känslor i mitt hjärta och min själ. Givetvis är alla låtarna mig mycket välbekanta, men de har omarrangerats på ett mycket snyggt vis som gör det till en nästan helt ny upplevelse att avnjuta dem. En del vanligen elgitarrbaserade partier har ersatts av vackra piano- eller stråkslingor som gör sig fantastiskt väl där (t ex. i låten Caged), och det är fascinerande hur sorgligt det kan bli med stråkar med i leken. Sharon den Adels änglalika röst gör ju inte saken sämre heller. Både ensam och tillsammans med Anneke van Giersbergen (som liksom på Black Symphony bistår henne i låten Somewhere) och Keith Caputo (duettpartnern i What Have You Done) brakar hon rakt in i mitt hjärta. Låten Pale hamnade på något vis i en helt ny dager i denna akustiska tappning och den vackra Forgiven lade som alltid sorg inom mig. Allt bara sköljer över mig... Som bandet själva säger: Det här visar en ny sida av Within Temptation. En mycket vacker och harmonisk sida.
Som sista spår på skivan har vi den sprillans nyskrivna duetten Utopia som sjungs tillsammans med engelsmannen Chris Jones. Dock inte live. Någon närmare presentation behöver den väl knappast, det är bara att klicka och lyssna.

Jag älskar skivan. Jag älskade den från första ton. Den berör mig djupt och ger mig gåshud över hela kroppen - och det, mina kära bloggläsarvänner, är något mycket ovanligt när det gäller mig. Jag är svår att nå. Jag känner låtarna utan och innan och detta arrangemang tar dem till en ny nivå. Denna hög grabbar och denna änglalika sångerska rör vid något djupt inom mig, någonting jag inte riktigt kan definiera. Jag kan inte riktigt förstå hur de gör. April kan inte komma fort nog - Jag längtar! För i april ska jag få se detta akustiska underverk live! LYCKA!

Sharon, Robert, Ruud, Martijn, Stephen, Jeroen - Within Temptation - tack för en underbar skiva! Vi ses i april!