Årets...
ÅRETS START: Kunde varit sämre. :) (Ska jag vara ärlig minns jag inte… hehe)
ÅRETS BÄSTA: TVÅ (!) Hollandsresor det här året. Helt otroligt! Dessutom upptäckten av en riktigt go och härlig nära vän.
ÅRETS SÄMSTA: Steve Lees bortgång. Det gör så ont i mig än… Vila i frid, Steve. Jag kommer alltid bära dig med mig.
ÅRETS ROLIGASTE: Har väl hänt ganska mycket roligt i år, men en av de bästa sakerna var förstås att åka och hälsa på Lettie. Det var länge sedan jag skrattade så mycket på en helg. <3
ÅRETS SORG: Isen, Steve, Honeys återkommande dåliga fysiska tillstånd, förvirring.
ÅRETS KÖP: Mest skivor, men icke att förglömma mina knähöga högklackade stövlar. Yeah! (Lettie kallar dem för mina gå-och-förföra-män-i-stövlar. Hon har väldigt livlig fantasi…)
ÅRETS SKVALLER: Faktiskt har det varit en del skvaller om vem i f.d. högstadie/gymnasieklasser som ska ha barn, borde haft barn redan, eventuellt kommer skaffa barn snart osv.
ÅRETS SAKNAD: Isen <3. Och Naia…
ÅRETS LÄNGTAN: Samma som förra året: Jag tror att det jag i genomsnitt längtat allra mest efter det här året har varit en kram. Så många många många gånger har jag velat ha en kram, så mycket att det gjort ont.
ÅRETS KÄRLEK: Världens bästa familj, vänner, världens finaste lilla Röd, världens finaste Honey-blomma och världens finaste Chili-katt.
ÅRETS HAT: Döden.
ÅRETS SJUKDOM: Stress.
ÅRETS SKADA: Översträckt armbåge och stukad axel… och stress.
ÅRETS HÖJDPUNKT: De gånger jag stått på scen med Åke i samband med Visans Vänners hyss. Har haft världens tuffaste publik. All kärlek till er!
ÅRETS BRÅK: Kommunen. Och Försäkringskassan. Usch.
ÅRETS SKÄMT: Kommunen. Ha…ha.
ÅRETS UTBROTT: Hade utbrott förra året, så det dröjer nog lite till innan nästa kommer.
ÅRETS KYSS: None.
ÅRETS AKTIVITET: Musiklyssnande, musikskapande, musikframträdande, konsert/festivalbesök, läsning, resande, stress, stress och stress. Och lite studier… Uhm, aktivitet stod det visst, ja, inte aktivitetER, nej… Ja. Ja, precis.
ÅRETS MAT: Terry Goodkinds kryddsoppa. FANTASTISKT god!
ÅRETS DRYCK: Te, tranbärsjuice.
ÅRETS RÖVHÅL: Hysch…
ÅRETS HJÄLTE: Min alldeles egna personliga mäster Rahl och min alldeles egna personliga Isbjörn. Utan dem hade nog bitar av det här året blivit ännu tyngre än de blev. Tur att det finns hjältar...
ÅRETS FULASTE: Hysch…
ÅRETS SNYGGASTE: Min blirmammaijuni-storasyster, såklart! Tänk er - Shass ska bli moster!
ÅRETS KLÄDSEL: Jeans och t-shirt eller skjorta. Mest. Genomsnittligt. Tror jag… Och kjol. Och diverse annat.
ÅRETS FILM: Oj. Harry Potter and the Deathly Hallows part 1, kanske.
ÅRETS BOK: Sanningens Svärd del 20 och 21 av Terry Goodkind, samt Blommornas Krig av Tad Williams.
ÅRETS LÅT: Helt klart (!) den här! <3 <3 <3
ÅRETS SKIVA: Det har släppts flera mycket bra skivor i år, bland annat Gotthards “Heaven” och Star Ones “Victims of the Modern Age”.
ÅRETS MUSIKALISKA UPPTÄCKT(er): Star One, Blackberry Smoke, Maiden uniteD, Steve Knightley, Jolie Holland, Rick Springfield, Damian Wilson, Rush, Ida Sand, Tribe Pendragon… m.fl.
ÅRETS YOUTUBE-LÄNK: Lite svårare i år än förra året, om jag ska vara helt ärlig. Men jag är ganska förtjust i den här och den här.
ÅRETS KOMMENTAR: ”Ursäkta mig, men mina strumpbyxor är en aning trånga. Skulle du kunna hjälpa mig att…ta av dem? …Eller jag menar…!” /Lettie (under superflummig diskussion gällande hennes nya strumpbyxor och anledningen till att ha dem när man går ut och jagar karlar)
ÅRETS INTRESSANTASTE: Musik.
ÅRETS ÖNSKAN: Ge mig en kram! Snälla!
ÅRETS GODA GÄRNING: Skickade två isbjörnar till min alldeles egna personliga Isbjörn. Tror det kan sägas vara gott gjort… Han har sagt flera gånger under veckorna som gått att han kastat en blick på dem när han känt sig nere och fått tröst av det. Det känns bra på något vis.
ÅRETS AVSLUT: Gina är här hemma i krokarna med karln sin och hälsa rpå sina föräldrar, så ikväll ska jag till henne och vänta in det nya året. Vad kan 2011 tänkas bjuda på…?
TACK alla mina fantastiska underbara bloggläsare för det här bloggåret. Era kommentarer är guld värda och jag blir lika glad varje gång en trillar in. Jag hoppas att ni ska fortsätta läsa även 2011. Än vet vi inte vad för konstigheter som kommer ramla upp hit då, men om ni tittar in igen nästa år så får ni kanske veta... ;)
GOTT NYTT ÅR!
ÅRETS BÄSTA: TVÅ (!) Hollandsresor det här året. Helt otroligt! Dessutom upptäckten av en riktigt go och härlig nära vän.
ÅRETS SÄMSTA: Steve Lees bortgång. Det gör så ont i mig än… Vila i frid, Steve. Jag kommer alltid bära dig med mig.
ÅRETS ROLIGASTE: Har väl hänt ganska mycket roligt i år, men en av de bästa sakerna var förstås att åka och hälsa på Lettie. Det var länge sedan jag skrattade så mycket på en helg. <3
ÅRETS SORG: Isen, Steve, Honeys återkommande dåliga fysiska tillstånd, förvirring.
ÅRETS KÖP: Mest skivor, men icke att förglömma mina knähöga högklackade stövlar. Yeah! (Lettie kallar dem för mina gå-och-förföra-män-i-stövlar. Hon har väldigt livlig fantasi…)
ÅRETS SKVALLER: Faktiskt har det varit en del skvaller om vem i f.d. högstadie/gymnasieklasser som ska ha barn, borde haft barn redan, eventuellt kommer skaffa barn snart osv.
ÅRETS SAKNAD: Isen <3. Och Naia…
ÅRETS LÄNGTAN: Samma som förra året: Jag tror att det jag i genomsnitt längtat allra mest efter det här året har varit en kram. Så många många många gånger har jag velat ha en kram, så mycket att det gjort ont.
ÅRETS KÄRLEK: Världens bästa familj, vänner, världens finaste lilla Röd, världens finaste Honey-blomma och världens finaste Chili-katt.
ÅRETS HAT: Döden.
ÅRETS SJUKDOM: Stress.
ÅRETS SKADA: Översträckt armbåge och stukad axel… och stress.
ÅRETS HÖJDPUNKT: De gånger jag stått på scen med Åke i samband med Visans Vänners hyss. Har haft världens tuffaste publik. All kärlek till er!
ÅRETS BRÅK: Kommunen. Och Försäkringskassan. Usch.
ÅRETS SKÄMT: Kommunen. Ha…ha.
ÅRETS UTBROTT: Hade utbrott förra året, så det dröjer nog lite till innan nästa kommer.
ÅRETS KYSS: None.
ÅRETS AKTIVITET: Musiklyssnande, musikskapande, musikframträdande, konsert/festivalbesök, läsning, resande, stress, stress och stress. Och lite studier… Uhm, aktivitet stod det visst, ja, inte aktivitetER, nej… Ja. Ja, precis.
ÅRETS MAT: Terry Goodkinds kryddsoppa. FANTASTISKT god!
ÅRETS DRYCK: Te, tranbärsjuice.
ÅRETS RÖVHÅL: Hysch…
ÅRETS HJÄLTE: Min alldeles egna personliga mäster Rahl och min alldeles egna personliga Isbjörn. Utan dem hade nog bitar av det här året blivit ännu tyngre än de blev. Tur att det finns hjältar...
ÅRETS FULASTE: Hysch…
ÅRETS SNYGGASTE: Min blirmammaijuni-storasyster, såklart! Tänk er - Shass ska bli moster!
ÅRETS KLÄDSEL: Jeans och t-shirt eller skjorta. Mest. Genomsnittligt. Tror jag… Och kjol. Och diverse annat.
ÅRETS FILM: Oj. Harry Potter and the Deathly Hallows part 1, kanske.
ÅRETS BOK: Sanningens Svärd del 20 och 21 av Terry Goodkind, samt Blommornas Krig av Tad Williams.
ÅRETS LÅT: Helt klart (!) den här! <3 <3 <3
ÅRETS SKIVA: Det har släppts flera mycket bra skivor i år, bland annat Gotthards “Heaven” och Star Ones “Victims of the Modern Age”.
ÅRETS MUSIKALISKA UPPTÄCKT(er): Star One, Blackberry Smoke, Maiden uniteD, Steve Knightley, Jolie Holland, Rick Springfield, Damian Wilson, Rush, Ida Sand, Tribe Pendragon… m.fl.
ÅRETS YOUTUBE-LÄNK: Lite svårare i år än förra året, om jag ska vara helt ärlig. Men jag är ganska förtjust i den här och den här.
ÅRETS KOMMENTAR: ”Ursäkta mig, men mina strumpbyxor är en aning trånga. Skulle du kunna hjälpa mig att…ta av dem? …Eller jag menar…!” /Lettie (under superflummig diskussion gällande hennes nya strumpbyxor och anledningen till att ha dem när man går ut och jagar karlar)
ÅRETS INTRESSANTASTE: Musik.
ÅRETS ÖNSKAN: Ge mig en kram! Snälla!
ÅRETS GODA GÄRNING: Skickade två isbjörnar till min alldeles egna personliga Isbjörn. Tror det kan sägas vara gott gjort… Han har sagt flera gånger under veckorna som gått att han kastat en blick på dem när han känt sig nere och fått tröst av det. Det känns bra på något vis.
ÅRETS AVSLUT: Gina är här hemma i krokarna med karln sin och hälsa rpå sina föräldrar, så ikväll ska jag till henne och vänta in det nya året. Vad kan 2011 tänkas bjuda på…?
TACK alla mina fantastiska underbara bloggläsare för det här bloggåret. Era kommentarer är guld värda och jag blir lika glad varje gång en trillar in. Jag hoppas att ni ska fortsätta läsa även 2011. Än vet vi inte vad för konstigheter som kommer ramla upp hit då, men om ni tittar in igen nästa år så får ni kanske veta... ;)
GOTT NYTT ÅR!
Vill du något, Steve?
Är man död så är man. En del är av den åsikten i alla fall. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig i frågan själv. För visst har det ibland känts som om någon jag älskat, någon som inte längre finns kvar i livet, "varit med mig" i en eller annan situation. Visst har jag drömt väldigt verklighetstroget om en eller annan av dem, och när jag vaknat fått för mig att vi kommunicerat. Isen t ex. Ibland tror jag att hon varit med mig när jag sjungit. Jag har drömt om henne och i en av drömmarna är jag säker på att hon förmedlade budskapet: "Det är okej, det var inte ditt fel att vi inte sågs mer". Och så vidare...
Senaste månaden har jag undrat om Steve Lee försöker säga mig någonting. Det har verkligen känts så ibland. Varje gång jag spelar min lista med lite mer lugna låtar kommer Have a Little Faith upp MINST en gång (fast originalversionen, som av någon outgrundlig anledning inte finns på YouTube längre...). Enligt Gotthards hemsida är det Steves favoritlåt. Jag sjöng den live för 2,5 år sedan.
"Have a little faith in me, and I'll give it back to you. If I could only make you see, then every dream would still come true..."
Ni som känner mig väl, och kanske även ni som känner mig bara lite, vet att jag inte har så mycket "faith" när det kommer till mig själv. Jag har svårt att se det som är bra hos mig. Osv. Ska inte gå in närmare på det. Hur som helst...
Försöker han säga något? Att han håller mig i handen från sin hårdrockshimmel och hjälper mig på vägen? Att jag inte borde misströsta så mycket som jag gör? Att det faktiskt kommer gå bra i slutänden även fast det för det mesta bara går åt helsike?
"I could help you find your way, cause I know you're not that strong. It isn't just a game we play, oh, you'll believe before too long. I'll show you how to love and to rise above, I'll be every answer to your prayer. If you feel it like you've never felt before, then, all at once, you can open any door. Have a little faith..."
Men det är inte bara det att han vill att jag ska ha lite mer Faith i mig själv (om det nu faktiskt ÄR så att han försöker kommunicera med mig). Han sätter också ord på hur jag känner. Häromdagen, när mor var här och hjälpte mig att städa, hade jag min julspellista igång. Då kom den här gång på gång på gång. Hörde den minst 6-7 gånger under dagen, och då 1. var jag inte i lägenheten hela tiden och 2. hörde jag de andra låtarna ungefär en gång vardera.
Steve, är det något du försöker säga? Vad i sådana fall?
Årets finaste julklapp var från mor min. Hon hade förstorat upp och ramat in fotografierna på mig och Steve. Jag blev alldeles rörd när jag packat upp dem ur paketet och hade dem liggande i knät. Först då förstod jag att jag haft fel när det gällde folk omkring mig - Tvärt emot vad jag trodde tog de faktiskt min sorg över Steves bortgång på allvar. Kanske underströks det för dem när jag spelade Heaven live för lite drygt en månad sedan och hela tiden medan jag sjöng balanserade på gränsen till att brista i gråt.
Tack allihop. <3
Och Steve, ifall det nu är så att du försöker säga att du sträcker ut en hand för mig att hålla...så vill jag hemskt gärna ta den.
Senaste månaden har jag undrat om Steve Lee försöker säga mig någonting. Det har verkligen känts så ibland. Varje gång jag spelar min lista med lite mer lugna låtar kommer Have a Little Faith upp MINST en gång (fast originalversionen, som av någon outgrundlig anledning inte finns på YouTube längre...). Enligt Gotthards hemsida är det Steves favoritlåt. Jag sjöng den live för 2,5 år sedan.
"Have a little faith in me, and I'll give it back to you. If I could only make you see, then every dream would still come true..."
Ni som känner mig väl, och kanske även ni som känner mig bara lite, vet att jag inte har så mycket "faith" när det kommer till mig själv. Jag har svårt att se det som är bra hos mig. Osv. Ska inte gå in närmare på det. Hur som helst...
Försöker han säga något? Att han håller mig i handen från sin hårdrockshimmel och hjälper mig på vägen? Att jag inte borde misströsta så mycket som jag gör? Att det faktiskt kommer gå bra i slutänden även fast det för det mesta bara går åt helsike?
"I could help you find your way, cause I know you're not that strong. It isn't just a game we play, oh, you'll believe before too long. I'll show you how to love and to rise above, I'll be every answer to your prayer. If you feel it like you've never felt before, then, all at once, you can open any door. Have a little faith..."
Men det är inte bara det att han vill att jag ska ha lite mer Faith i mig själv (om det nu faktiskt ÄR så att han försöker kommunicera med mig). Han sätter också ord på hur jag känner. Häromdagen, när mor var här och hjälpte mig att städa, hade jag min julspellista igång. Då kom den här gång på gång på gång. Hörde den minst 6-7 gånger under dagen, och då 1. var jag inte i lägenheten hela tiden och 2. hörde jag de andra låtarna ungefär en gång vardera.
Steve, är det något du försöker säga? Vad i sådana fall?
Årets finaste julklapp var från mor min. Hon hade förstorat upp och ramat in fotografierna på mig och Steve. Jag blev alldeles rörd när jag packat upp dem ur paketet och hade dem liggande i knät. Först då förstod jag att jag haft fel när det gällde folk omkring mig - Tvärt emot vad jag trodde tog de faktiskt min sorg över Steves bortgång på allvar. Kanske underströks det för dem när jag spelade Heaven live för lite drygt en månad sedan och hela tiden medan jag sjöng balanserade på gränsen till att brista i gråt.
Tack allihop. <3
Och Steve, ifall det nu är så att du försöker säga att du sträcker ut en hand för mig att hålla...så vill jag hemskt gärna ta den.
Gotthard - Merry X-mas
Min vana trogen kommer här nu en musikalisk julhälsning såhär på julaftonseftermiddagen. Det snöar och blåser som attan här ska ni veta. Man drunknar nästan i all snö...till och med hästapållarna klagade lite i morse.
Nånå, hur som haver. För två år sedan julhälsade jag med den här trevliga lilla visan. Förra året fick ni Amanda Jenssens "Another Christmas", som tyvärr inte behagade vilja bli framgrävd ur snön mer än i en live-version jag inte gillade, så den slipper ni höra. I år får ni den här, delvis för att det är en mycket vacker låt, delvis för att hedra en av mina största förebilder som inte längre finns ibland oss.
GOD JUL!
No one here, no one there
I see desolation everywhere
Just run out of tears to cry
It's getting colder every day
In this God-forgotten world I pray
as I look up to the sky
Is there something I can do?
To give back hope to this horizon
I close my eyes
as if it would stop the rain on me
I can't get my fears away
with those words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
Greeting cards that you read
You got everything you really need
in your world of red 'n' white
Flying high right to the sun
But the sparkle in your eyes has gone
It's so easy to forget
Is there something I can do?
I don't wanna weep in silence
There's no such blind man
when you just don't want to see
But I can't ease my pain today
with the words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
I don't wanna weep in silence
There's no such blind man
when you just don't want to see
But I can't ease my pain today
with the words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
Nånå, hur som haver. För två år sedan julhälsade jag med den här trevliga lilla visan. Förra året fick ni Amanda Jenssens "Another Christmas", som tyvärr inte behagade vilja bli framgrävd ur snön mer än i en live-version jag inte gillade, så den slipper ni höra. I år får ni den här, delvis för att det är en mycket vacker låt, delvis för att hedra en av mina största förebilder som inte längre finns ibland oss.
GOD JUL!
No one here, no one there
I see desolation everywhere
Just run out of tears to cry
It's getting colder every day
In this God-forgotten world I pray
as I look up to the sky
Is there something I can do?
To give back hope to this horizon
I close my eyes
as if it would stop the rain on me
I can't get my fears away
with those words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
Greeting cards that you read
You got everything you really need
in your world of red 'n' white
Flying high right to the sun
But the sparkle in your eyes has gone
It's so easy to forget
Is there something I can do?
I don't wanna weep in silence
There's no such blind man
when you just don't want to see
But I can't ease my pain today
with the words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
I don't wanna weep in silence
There's no such blind man
when you just don't want to see
But I can't ease my pain today
with the words I hear you say
Wish you all a merry christmas
Wish you all a great new year
Hope you save a thought for something that is true
I wish a merry christmas to you
I'm still around
Kära bloggläsare,
Tro det eller ej, men jag har inte försvunnit. Energin har gjort det, men inte jag. Det är bara väldigt mycket med allt just nu och jag har inte fokus nog att skriva något vettigt. Har suttit i flera dagar och försökt få ihop något, men det går inte. Jag har inte ens haft ork att besvara utmaningen min syster ville jag skulle ta tag i. Jag ska dock göra mitt bästa för att återkomma snart.
Tills dess hoppas jag att det är bra med alla. Håller ni er varma i vintermörkret? Har ni läst några bra böcker på sistone? Hur ska ni fira jul? Berätta!
Och - Tusen tack(!) för alla kommentarer på förra inlägget! Det betyder väldigt mycket för mig. Tack.
Er tillgivna,
Shass
Tro det eller ej, men jag har inte försvunnit. Energin har gjort det, men inte jag. Det är bara väldigt mycket med allt just nu och jag har inte fokus nog att skriva något vettigt. Har suttit i flera dagar och försökt få ihop något, men det går inte. Jag har inte ens haft ork att besvara utmaningen min syster ville jag skulle ta tag i. Jag ska dock göra mitt bästa för att återkomma snart.
Tills dess hoppas jag att det är bra med alla. Håller ni er varma i vintermörkret? Har ni läst några bra böcker på sistone? Hur ska ni fira jul? Berätta!
Och - Tusen tack(!) för alla kommentarer på förra inlägget! Det betyder väldigt mycket för mig. Tack.
Er tillgivna,
Shass
