Shass puffar för: Within Temptations "Utopia" och "An Acoustic Night at the Theatre"
God morgon, ladies och gentlemän...
Såhär på morgonkvisten vill jag ge er Within Temptations sprillans nya låt, Utopia, och samtidigt göra lite promotion för deras kommande live-akustiska album. Har jag gjort det på MySpace får jag väl göra lite här också...
Låten Utopia är en helt nyskriven sång - en duett med en ny engelsk sångare vid namn Chris Jones. Den kommer ligga som sista spår på skivan "An Acoustic Night At The Theatre" (se nedan), samt släppas som singel i BENELUX-länderna den 23 oktober som promotion för skivan. När första nyheten om den kom beskrevs den som "a song you wouldn't expect on a WT-album". Här har ni den...
"An Acoustic Night at the Theatre" består av 11 akustiska live-versioner av Within Temptations största och mest omtyckta låtar, bland annat Stand My Ground, Frozen, All I Need, Caged och duetten What Have You Done tillsammans med sångaren från Life of Agony - Keith Caputo (samt, som nämnt ovan, nya låten Utopia). (Att Ice Queen inte tagits med är nästan en smärre chock, dock mest för att man är så van att den är med överallt... Men kanske bandet tyckte det räckte med de sextionitton versioner de redan har av den?)
Inspelningarna är tagna från den mycket omtyckta och utsålda teater-turnén bandet hade hösten 2008; en turné som kommer återupprepas under april nästa år. Här har ni trailern för skivan:
Tracklistan blir som följer:
01. Towards The End
02. Stand My Ground
03. Caged
04. All I Need
05. Frozen
06. Somewhere (feat. Anneke van Giersbergen)
07. The Cross
08. Pale
09. What Have You Done (feat. Keith Caputo)
10. Memories
11. Forgiven
12. Utopia (feat. Chris Jones)
Skivan släpps i Schweiz, Tyskland och Österrike den 30 oktober och i resten av världen den 2 november.
Längtar så det gör ont...
Såhär på morgonkvisten vill jag ge er Within Temptations sprillans nya låt, Utopia, och samtidigt göra lite promotion för deras kommande live-akustiska album. Har jag gjort det på MySpace får jag väl göra lite här också...
Låten Utopia är en helt nyskriven sång - en duett med en ny engelsk sångare vid namn Chris Jones. Den kommer ligga som sista spår på skivan "An Acoustic Night At The Theatre" (se nedan), samt släppas som singel i BENELUX-länderna den 23 oktober som promotion för skivan. När första nyheten om den kom beskrevs den som "a song you wouldn't expect on a WT-album". Här har ni den...
"An Acoustic Night at the Theatre" består av 11 akustiska live-versioner av Within Temptations största och mest omtyckta låtar, bland annat Stand My Ground, Frozen, All I Need, Caged och duetten What Have You Done tillsammans med sångaren från Life of Agony - Keith Caputo (samt, som nämnt ovan, nya låten Utopia). (Att Ice Queen inte tagits med är nästan en smärre chock, dock mest för att man är så van att den är med överallt... Men kanske bandet tyckte det räckte med de sextionitton versioner de redan har av den?)
Inspelningarna är tagna från den mycket omtyckta och utsålda teater-turnén bandet hade hösten 2008; en turné som kommer återupprepas under april nästa år. Här har ni trailern för skivan:
Tracklistan blir som följer:
01. Towards The End
02. Stand My Ground
03. Caged
04. All I Need
05. Frozen
06. Somewhere (feat. Anneke van Giersbergen)
07. The Cross
08. Pale
09. What Have You Done (feat. Keith Caputo)
10. Memories
11. Forgiven
12. Utopia (feat. Chris Jones)
Skivan släpps i Schweiz, Tyskland och Österrike den 30 oktober och i resten av världen den 2 november.
Längtar så det gör ont...
Bakslag
Ibland undrar jag hur många törnar man tål innan man bryter ihop. Det behöver ju inte vara några krockar i 70 km/h för att det ska kännas, det räcker med knuffar, puffar och ibland hårda pet i sidan. Men, hur många tål man innan man faller?
- Var i studion idag. Känns hemskt. Verkligen hemskt... Ungefär så hemskt som att jag inte vet om jag någonsin vill sjunga mer efter dopet jag är bokad till på lördag.
- När jag kom till församlingshemmet i onsdags för att repetera inför nyss nämnda dop med kantorn var han inte där. Och detta trots att vi hade bokat en tid. Vi hade bestämt tid! Men han var inte där, han var lååångt bort med alla andra kantorer på någon kurs. Jag har ringt honom, men inget svar. Jag har lämnat meddelande på telefonsvararen om att han ska ringa mig, men han har inte ringt. Vad ska jag göra? Jag måste måste måste få känna på låtarna innan lördag, annars går det ju inte...
- Mina överrörliga leder gör ont, ont, ont när jag tränar karate. Ondare för varje gång. Vill inte gå dit. Går dit ändå. Men det går inte bra...och gör ont.
- Röd växer så det knakar och jag är orolig att vi pga. pissemärr-granne inte ska kunna ha honom hemma ens tills han ska kastreras... Vart ska jag göra av honom?
- Jag har 1050 poäng kvar i skolan. Hur i hela världen ska jag kunna få dem gjorda på ett år?
- Har såhär långt lyckats ha sönder två par hörlurar och två headset till datorn bara i år. Varför varför varför?
- Houweling får mig att längta efter någon så det gör ont...
Småknuffar var det... Men...
Jag vill ha en kram! Så förtvivlat gärna...
- Var i studion idag. Känns hemskt. Verkligen hemskt... Ungefär så hemskt som att jag inte vet om jag någonsin vill sjunga mer efter dopet jag är bokad till på lördag.
- När jag kom till församlingshemmet i onsdags för att repetera inför nyss nämnda dop med kantorn var han inte där. Och detta trots att vi hade bokat en tid. Vi hade bestämt tid! Men han var inte där, han var lååångt bort med alla andra kantorer på någon kurs. Jag har ringt honom, men inget svar. Jag har lämnat meddelande på telefonsvararen om att han ska ringa mig, men han har inte ringt. Vad ska jag göra? Jag måste måste måste få känna på låtarna innan lördag, annars går det ju inte...
- Mina överrörliga leder gör ont, ont, ont när jag tränar karate. Ondare för varje gång. Vill inte gå dit. Går dit ändå. Men det går inte bra...och gör ont.
- Röd växer så det knakar och jag är orolig att vi pga. pissemärr-granne inte ska kunna ha honom hemma ens tills han ska kastreras... Vart ska jag göra av honom?
- Jag har 1050 poäng kvar i skolan. Hur i hela världen ska jag kunna få dem gjorda på ett år?
- Har såhär långt lyckats ha sönder två par hörlurar och två headset till datorn bara i år. Varför varför varför?
- Houweling får mig att längta efter någon så det gör ont...
Småknuffar var det... Men...
Jag vill ha en kram! Så förtvivlat gärna...
Barnskratt
Ett av de härligaste ljud jag vet är barnskratt. Nå, kanske kan man inte säga att det är ett ljud, för det finns ju så många sätt att skratta på, men just skrattande barn för ofta med sig så mycken glädje till dem i sin omgivning. Fnitter, kluckande skratt, pipande skratt, kiknande skratt, kvillrande skratt, bubblande skratt... you name it. Jag tror de behövs för att världen ska fortsätta snurra.
Min lillasyster har ett så härligt bubblande, kvittrande, med-dragande skratt. Dessutom har hon en fantastisk förmåga att göra sig rolig över språk. I vintras spelade jag Garou för henne några gånger och hon höll på att skratta ihjäl sig åt hans "konstiga språk". Franska var det. (Hon vande sig sedan och ville gärna somna till hans musik, vilket jag såg (och ser) som en seger)
Men, idag var det inte vår lille kanadensare hon gjorde sig rolig över. Det var inte heller Amanda Jenssens franska rader i Look What They've Done To My Song. Ej heller var det engelska (som, så vitt jag vet, inte roar henne). Nej, idag var det ett annat europeiskt språk...
För bara en liten stund sedan drog jag igång Cloudmachine, eftersom deras "I'm Not Alone But I Miss You" har snurrat runt i min arma skalle hela natten och morgonen. Efter en stunds begrundande av musiken...
Lillasyster: Vad heter han som sjunger?
Jag: Ruud (med holländskt uttal - rullande r i början och allt)
Lillasyster: Ruud? (härmar mitt uttal, fnittrar)
Jag: Ja, Ruud.
Lillasyster (lyckligt, i falcett): Ruud! (börjar skratta på riktigt)
Jag (skrattar åt hennes skratt): Ja...
Lillasyster: Iihihihihhihiihihii! Ruud! (skrattar så hon ramlar av stolen hon sitter på och trillar ned i mitt knä)
Jag: Knäppis.
Lillasyster (piper): Ruud!
Jag skrattar.
Lillasyster: Varför skrattar du?
Jag (med värme): För att du är en så knäpp unge, plutten.
Tänk att något så enkelt som ett holländskt namn kan skapa så mycket glädje. Nå nå, ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Om jag någonsin skulle träffa mr Houweling får jag väl berätta att han sprider glädje omkring sig enbart med sitt namn.
(Faktum är att jag också blir glad av det namnet när Kycklingsoppan uttalar det - inte för att jag tycker det är roligt, utan för att hon får det att låta så gulligt)
Min lillasyster har ett så härligt bubblande, kvittrande, med-dragande skratt. Dessutom har hon en fantastisk förmåga att göra sig rolig över språk. I vintras spelade jag Garou för henne några gånger och hon höll på att skratta ihjäl sig åt hans "konstiga språk". Franska var det. (Hon vande sig sedan och ville gärna somna till hans musik, vilket jag såg (och ser) som en seger)
Men, idag var det inte vår lille kanadensare hon gjorde sig rolig över. Det var inte heller Amanda Jenssens franska rader i Look What They've Done To My Song. Ej heller var det engelska (som, så vitt jag vet, inte roar henne). Nej, idag var det ett annat europeiskt språk...
För bara en liten stund sedan drog jag igång Cloudmachine, eftersom deras "I'm Not Alone But I Miss You" har snurrat runt i min arma skalle hela natten och morgonen. Efter en stunds begrundande av musiken...
Lillasyster: Vad heter han som sjunger?
Jag: Ruud (med holländskt uttal - rullande r i början och allt)
Lillasyster: Ruud? (härmar mitt uttal, fnittrar)
Jag: Ja, Ruud.
Lillasyster (lyckligt, i falcett): Ruud! (börjar skratta på riktigt)
Jag (skrattar åt hennes skratt): Ja...
Lillasyster: Iihihihihhihiihihii! Ruud! (skrattar så hon ramlar av stolen hon sitter på och trillar ned i mitt knä)
Jag: Knäppis.
Lillasyster (piper): Ruud!
Jag skrattar.
Lillasyster: Varför skrattar du?
Jag (med värme): För att du är en så knäpp unge, plutten.
Tänk att något så enkelt som ett holländskt namn kan skapa så mycket glädje. Nå nå, ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Om jag någonsin skulle träffa mr Houweling får jag väl berätta att han sprider glädje omkring sig enbart med sitt namn.
(Faktum är att jag också blir glad av det namnet när Kycklingsoppan uttalar det - inte för att jag tycker det är roligt, utan för att hon får det att låta så gulligt)
Välkomna på Maskfest!
Det är förunderligt hur jag alltid lyckas anlända till mor min med familj just när det är som värst därhemma. Då syftar jag inte på bråk och skrik eller dylika otrevligheter. Nej, kära vänner, förutom att förkylning (grisasjukan?) varit framme här en vända, eller två om jag inte tar helt fel, har vi dagen till ära maskfest.
Ja, ni hörde rätt. Maskfest. Katten har mask och ungarna har mask och hela huset har säkerligen mask. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan lilla vargen också får mask... särskilt som jag sitter med min mask-katt i knät för ögonblicket. Mask-katten blev nämligen hemskt svartsjuk på datorn och tyckte inte den skulle få ha ensamrätt på uppmärksamheten.
Kanske får datorn också en släng av mask?
Min lillebrors reaktion på maskarna var: "VA?! Har jag ätit ett maskätet äpple då?"
Det är inte lätt det inte, att förstå maskar. Det finns ju en del. Bandmask, rundmask, springmask, binnikemask, likmask, mjölmask, lysmask, latmask, narkosmask... etc. Personligen tycker jag den sista är den värsta.
Men maskarna ska väl leva de också... Även om jag nog kan tycka att de kan låta bli att leva på/av/i mig. Så håll er borta, elaka djur!
Imorgon blir det till att besöka apoteket och inhandla maskmedel till maskkatten. Så långt sträcker sig inte min godhet att jag vill låta de odjuren sprida sig såhär. Isch.
Men hur som helst - Hjärtligt välkomna på maskfest! Det är alldeles gratis...
Och så ett litet meddelande till Skogsfrun på Dal: Det är ingen grekisk tragedi i modern tolkning, där hade du alldeles rätt. Det är en av mina karaktärers tankar, plockade ur ett stycke där hon efter lång, lång tid återser den man hon inser att hon vill ha, men då redan lovat gifta sig med en annan...
Huruvida detta stannar vid en fundering (jag har otaliga versioner av hennes framtid vid den tid som just detta utspelar sig) eller blir spikat, det vet jag inte än. Vi får se. Jag kände mest bara att nu när jag har en kategori som heter "skrivandet" får jag väl lägga upp någonting där någon endaste gång... Även om det bär mig lite emot. Ganska mycket emot. Jag har svårt för det där, att ge ens små skymtar av sådant jag skriver.
Nej vet ni vad, nu ska väl maskkatten och jag sova en sväng. Imorgon blir det en vända till skolan för samtal med svenska/religionshandledare. Vart det leder vet vi inte än, men säkert kommer Kung Oidipus nässla sig in på ett eller annat vis. Det tror jag att jag nästan kan garantera.
Tills dess: Goedenacht en slaap lekker!
Ibland gör det ont att vara nära - tankar sprugna ur en karaktärs hjärta
"Rör vid mig…"
"Moder, hur ska jag kunna följa en helt annan rytm än den mitt hjärta vill locka mig in i? Hur ska jag kunna koncentrera mig på en annan rytm än den rytm som finns i dina andetag? Följde jag den rytm mina tankar har nu skulle du inte hinna med. Om mina egna andetag var rytmen du menar skulle vi stå stilla, för jag kan knappt andas när du är så nära…"
"Moder, min blivande man kommer hit imorgon och jag borde inte dansa med dig. Jag borde inte vara nära dig. Men det är jag, alldeles för nära… Moder, hjälp mig innan jag smälter, innan jag…"
"Sluta. Snälla sluta, innan jag gör någonting jag kommer ångra. Eller kanske någonting jag inte kommer ångra. Moder, jag vet inte ens vilket som vore värst längre…"
"Du anar inte hur rätt du har. Eller kanske gör du det. Ändå är det bara en halv sanning… Jag vill inte bara stanna, jag vill alltid vara där du är. Igår kunde jag knappt andas när jag var så nära dig… Nu vet jag inte om jag kan andas utan dig. Men det är för sent nu, min tid att välja har runnit ut. Åh Moder, se inte på mig sådär. Se inte på mig sådär…"
"Moder, hur ska jag kunna följa en helt annan rytm än den mitt hjärta vill locka mig in i? Hur ska jag kunna koncentrera mig på en annan rytm än den rytm som finns i dina andetag? Följde jag den rytm mina tankar har nu skulle du inte hinna med. Om mina egna andetag var rytmen du menar skulle vi stå stilla, för jag kan knappt andas när du är så nära…"
"Moder, min blivande man kommer hit imorgon och jag borde inte dansa med dig. Jag borde inte vara nära dig. Men det är jag, alldeles för nära… Moder, hjälp mig innan jag smälter, innan jag…"
"Sluta. Snälla sluta, innan jag gör någonting jag kommer ångra. Eller kanske någonting jag inte kommer ångra. Moder, jag vet inte ens vilket som vore värst längre…"
"Du anar inte hur rätt du har. Eller kanske gör du det. Ändå är det bara en halv sanning… Jag vill inte bara stanna, jag vill alltid vara där du är. Igår kunde jag knappt andas när jag var så nära dig… Nu vet jag inte om jag kan andas utan dig. Men det är för sent nu, min tid att välja har runnit ut. Åh Moder, se inte på mig sådär. Se inte på mig sådär…"
Life isn't safe, it's deadly - Breathe deep, be brave, love madly...
Ibland blir jag så frustrerad. Jag älskar musik, och jag tycker om att upptäcka ny musik, men när jag snubblar över ett band eller en låt och inte förstår vad det är jag fastnar för får jag spunk. Jag vill ju förstå.
Tyvärr har vi kommit till ett fall av total oförståelse för vad som får mig att vilja höra det band jag tänker på när jag skriver det här. Cloudmachine snubblade jag över av en ren slump. Deras sångare, mr. Houweling, är med i Ayreon som ni kanske accidentally (varför kommer jag inte ihåg vad ordfanskape theter på svenska?) har råkat läsa någonstans att jag tycker om. Det var så jag fann dem.
Första gången jag lyssnade var jag... då stod jag i valet och kvalet mellan att inte tycka om och tycka om. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte om Houwelings röst. Men i förrgår kväll tänkte jag att vafan, klart jag ska ge dem en andra chans.
Nu är jag fast, och jag förstår inte varför! Jag vet verkligen inte vad det är som fångat mig. Alla andra totaldissar dem, så man börjar ju undra vad det är för fel på mig...
Irriterande nog har CDON bara en skiva (som dessutom är import och inte billig...). Har inte hittat skivorna någon annanstans i någon annan onlineshop, inte ens holländska Free Record Shop, där jag annars köpt skivor ett par gånger, har dem. Och då är ju ändå bandeländet holländska. Spotify, som jag äntligen lyckats bråka igång, har också bara en skiva. LastFm, som jag också lyckades bråka lite med bara för att jag är så djävla envis, har också bara en skiva... Vad är detta?!
Här, här och här har ni tre smakprov i live-tappning från Cloudmachines senaste skiva, "Back on Land". Utbudet på Youtube är ungefär lika stort som överallt annars (mycket bristfälligt med andra ord), men jag tycker om de här tre.
Önskar jag kunnat bjuda er på de roligaste låtarna, men de finns inte på youtube så vitt jag sett. I den ena, också från senaste skivan, sjunger han om alla kameror som övervakar allt vi gör överallt. Gissa om jag började skratta när han satte i att sjunga: "Don't you pick your nose - We're watching you!"
Den andra låten...där sjunger han så allvarligt och känslosamt som man bara kan tänka sig... Om en PERSIKA!
Jag förstår inte vad det är jag ser (eller hör, snarare) hos dem, men... jag tycker om det. Obegripligt men sant.
Får trösta mig med att Arjen Lucassen, som ligger bakom Ayreon, också tycker om dem... Med tanke på att han skrev en extra låt ( The Charm of the Seer) till första Ayreon-skivan, The Final Experiment trots att den i övrigt var färdig ENBART för att han ville ha med mr Houweling kan han väl inte precis kräkas när han hör dem. Jag får påminna mig om det.
Tyvärr har vi kommit till ett fall av total oförståelse för vad som får mig att vilja höra det band jag tänker på när jag skriver det här. Cloudmachine snubblade jag över av en ren slump. Deras sångare, mr. Houweling, är med i Ayreon som ni kanske accidentally (varför kommer jag inte ihåg vad ordfanskape theter på svenska?) har råkat läsa någonstans att jag tycker om. Det var så jag fann dem.
Första gången jag lyssnade var jag... då stod jag i valet och kvalet mellan att inte tycka om och tycka om. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte om Houwelings röst. Men i förrgår kväll tänkte jag att vafan, klart jag ska ge dem en andra chans.
Nu är jag fast, och jag förstår inte varför! Jag vet verkligen inte vad det är som fångat mig. Alla andra totaldissar dem, så man börjar ju undra vad det är för fel på mig...
Irriterande nog har CDON bara en skiva (som dessutom är import och inte billig...). Har inte hittat skivorna någon annanstans i någon annan onlineshop, inte ens holländska Free Record Shop, där jag annars köpt skivor ett par gånger, har dem. Och då är ju ändå bandeländet holländska. Spotify, som jag äntligen lyckats bråka igång, har också bara en skiva. LastFm, som jag också lyckades bråka lite med bara för att jag är så djävla envis, har också bara en skiva... Vad är detta?!
Här, här och här har ni tre smakprov i live-tappning från Cloudmachines senaste skiva, "Back on Land". Utbudet på Youtube är ungefär lika stort som överallt annars (mycket bristfälligt med andra ord), men jag tycker om de här tre.
Önskar jag kunnat bjuda er på de roligaste låtarna, men de finns inte på youtube så vitt jag sett. I den ena, också från senaste skivan, sjunger han om alla kameror som övervakar allt vi gör överallt. Gissa om jag började skratta när han satte i att sjunga: "Don't you pick your nose - We're watching you!"
Den andra låten...där sjunger han så allvarligt och känslosamt som man bara kan tänka sig... Om en PERSIKA!
Jag förstår inte vad det är jag ser (eller hör, snarare) hos dem, men... jag tycker om det. Obegripligt men sant.
Får trösta mig med att Arjen Lucassen, som ligger bakom Ayreon, också tycker om dem... Med tanke på att han skrev en extra låt ( The Charm of the Seer) till första Ayreon-skivan, The Final Experiment trots att den i övrigt var färdig ENBART för att han ville ha med mr Houweling kan han väl inte precis kräkas när han hör dem. Jag får påminna mig om det.
Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg
Välkommen till ett samhälle så olikt vårt eget att det är skrämmande - välkommen in i en värld som ger en helt nya perspektiv på sin egen värld. I Egalia är det kvinnorna som super, slåss, har monstruös sexdrift, våldtar, arbetar och har makten. Männen pyntar sig, friserar skäggen, har PH och passar barnen. Ett matriarkat utan dess like. Men i detta kvinnodominerade samhälle börjar plötsligt en grupp män reagera och en maskuliströrelse tar form. Förmodligen finns det ingen läsare som inte i slutänden tycker att Petronus och hans gelikar har rätten på sin sida.
En fullständigt fantastisk och mycket tankeväckande bok. Att få ett samhälle som vårt eget totalt upp-och-nedvänt på det här sättet får en verkligen att tänka och få lite nya perspektiv på saker och ting. Samtidigt är det en ganska lättsam bok med ett fyndigt, oerhört kvinnoinriktat språk (ta bara omskrivningen av människor till exempel... kvinniskor). Den är absolut (!) mycket (!) läsvärd! Marsch till bibblan och låna eller köp som pocket för fjuttiga 37 kr på CDON. Den är värd att uppmärksammas, och trots att den är skriven för något mer än 30 år sedan är den lika aktuell som om den givits ut igår.
En fullständigt fantastisk och mycket tankeväckande bok. Att få ett samhälle som vårt eget totalt upp-och-nedvänt på det här sättet får en verkligen att tänka och få lite nya perspektiv på saker och ting. Samtidigt är det en ganska lättsam bok med ett fyndigt, oerhört kvinnoinriktat språk (ta bara omskrivningen av människor till exempel... kvinniskor). Den är absolut (!) mycket (!) läsvärd! Marsch till bibblan och låna eller köp som pocket för fjuttiga 37 kr på CDON. Den är värd att uppmärksammas, och trots att den är skriven för något mer än 30 år sedan är den lika aktuell som om den givits ut igår.
Jorn - KB, Malmö 2009-09-12
Inte kan jag gå på en spelning utan att recensera den efteråt inte. Jag gjorde det ju med de tre band jag såg på Klubb Kaliber Fyller Fem förra året, samt med Nordman två veckor efter det. Så, givetvis har min plan också varit att berätta för er hur Jorn-spelningen var.
Men... Hur i helvete ska man kunna göra det när:
- ...The Duke himself tittar på en medan han sjunger låten Rock 'n' Roll Angel?
- ...The Duke himself tar ens hand och håller kvar den några ögonblick längre än förväntat när han går längs scenkanten för att skaka hand med folk? (Han har stora händer ska ni veta)
- ...en av gitarristerna dyker upp, far springer och pratar med honom och han senare kommer och hälsar på en och är så trevlig att man nästan svimmar?
- ...man får träffa The Duke himself? När man får kramar av honom? När man får en kvart-tjugo minuter av hans tid utan att han verkar ha bråttom att avsluta samtalet och gå? När man, efter att ha varit skiträdd för honom i ett halvår, upptäcker att det nog inte finns någon snällare människa i världen? (Steve Lee kan nog vara lika snäll, och Russell Allen med, och några till... men snällare är nog svårt) Osv...
Min recension är som följer...
Giget var SKITBRA och jag längtar redan tills nästa gång Jorn kommer till Sverige. Det var ett väldigt bra urval låtar han hade gjort, och musikerna spelade häcken av sig mer och mer för varje minut som gick. Det var super, helt enkelt. Det enda minuset var den sedvanliga svenska skitpubliken, men de kom igång efter Rock 'n' Roll Angel, så på sluttampen var de helt okej de också.
Tack Jorn (hela bandet) för en fantastisk kväll. Kom snart igen!
Men... Hur i helvete ska man kunna göra det när:
- ...The Duke himself tittar på en medan han sjunger låten Rock 'n' Roll Angel?
- ...The Duke himself tar ens hand och håller kvar den några ögonblick längre än förväntat när han går längs scenkanten för att skaka hand med folk? (Han har stora händer ska ni veta)
- ...en av gitarristerna dyker upp, far springer och pratar med honom och han senare kommer och hälsar på en och är så trevlig att man nästan svimmar?
- ...man får träffa The Duke himself? När man får kramar av honom? När man får en kvart-tjugo minuter av hans tid utan att han verkar ha bråttom att avsluta samtalet och gå? När man, efter att ha varit skiträdd för honom i ett halvår, upptäcker att det nog inte finns någon snällare människa i världen? (Steve Lee kan nog vara lika snäll, och Russell Allen med, och några till... men snällare är nog svårt) Osv...
Min recension är som följer...
Giget var SKITBRA och jag längtar redan tills nästa gång Jorn kommer till Sverige. Det var ett väldigt bra urval låtar han hade gjort, och musikerna spelade häcken av sig mer och mer för varje minut som gick. Det var super, helt enkelt. Det enda minuset var den sedvanliga svenska skitpubliken, men de kom igång efter Rock 'n' Roll Angel, så på sluttampen var de helt okej de också.
Tack Jorn (hela bandet) för en fantastisk kväll. Kom snart igen!
Såhär låter Jorn
Idag beskrev jag Jorn på ett nytt sätt. Det tackar vi Emma för, eftersom det var för att jag skulle berätta för henne att jag ska se honom på lördag som jag skrev det. Fullständigt onödigt vetande för Emma-stackarn, men jaja. Jag ska bättra mig. Hur som helst - Min förklaring var som följer:
"(...) Så på lördag får Malmö be aware for hungry wolves, för då är jag där...för att se The Duke :D. Tyvärr kan jag inte hålla med Jorn om att han är The Duke of Love (inte för att jag provat i och för sig men snygg är han inte, karln, och jag tänder nog inte på norska...), men han sjunger som ett jordskred från helvetet. Alldeles alldeles underbart."
Jordskred från Helvetet... Ja, det är faktiskt så. Han är ju så. The Duke är precis så; kraftfull och ond, och när man tror att powerknappen pressats i botten kommer det ett skalv till som ruskar om hela världen. Jag vågar påstå att den rösten har allt från känslosamhet till ondaste svartaste ondska, och det flyger honom rakt in i mitt hjärta. Så han är nog The Duke of Love i alla fall. Det ska verkligen bli roligt att se honom igen, det är nästan två år sedan sist.
My soul belongs forever to the Duke of Love
My body burns forever for the Duke of Love
My heart will stay forever with the Duke of Love
See you on Saturday, Jorn - Duke of Love!
"(...) Så på lördag får Malmö be aware for hungry wolves, för då är jag där...för att se The Duke :D. Tyvärr kan jag inte hålla med Jorn om att han är The Duke of Love (inte för att jag provat i och för sig men snygg är han inte, karln, och jag tänder nog inte på norska...), men han sjunger som ett jordskred från helvetet. Alldeles alldeles underbart."
Jordskred från Helvetet... Ja, det är faktiskt så. Han är ju så. The Duke är precis så; kraftfull och ond, och när man tror att powerknappen pressats i botten kommer det ett skalv till som ruskar om hela världen. Jag vågar påstå att den rösten har allt från känslosamhet till ondaste svartaste ondska, och det flyger honom rakt in i mitt hjärta. Så han är nog The Duke of Love i alla fall. Det ska verkligen bli roligt att se honom igen, det är nästan två år sedan sist.
My soul belongs forever to the Duke of Love
My body burns forever for the Duke of Love
My heart will stay forever with the Duke of Love
See you on Saturday, Jorn - Duke of Love!
Jag kan ju för helvete inte!
Blink blink.
Jag fattar ingenting. Jag fattar faktiskt ingenting. Folk säger: "Ja men bara gööör det!". Men jag fattar ingenting. Försök själva skriva om ett ämne, en fråga ni inte fattar och se hur lätt det är. Försök!
Kruxet med B-kurser är:
1. Lärare och handledare verkar förutsätta att man frivilligt valt kursen eftersom man är "så förtjust" i ämnet. Att kursen råkar vara obligatorisk och därför omöjlig att välja bort hör liksom inte dit.
2. Lärare och handledare förutsätter att man är smart och överkursig. Det är man (jag) inte, särskilt inte när det gäller ämnen jag inte tycker om.
3. Lärare och handledare förutsätter att man vill skriva 3 sidor svar på en fråga som går att besvara med HÖGST fem meningar. (Jaja, lite förutfattad mening från min sida kanske - det är ingen som sagt att jag ska skriva tre sidor svar på det jag sysslar med - men det struntar jag i just för sekunden...)
Men jag fattar ju ingenting!
Jag avskyr samhällskunskap. Jag avskyr ekonomi. Jag avskyr B-kurser i ämnen jag avskyr. Jag avskyr att avsky B-kurser i ämnen jag avskyr, och jag avskyr att jag måste läsa ett ämne jag avskyr. Framförallt avskyr jag frågorna jag ju för helvete inte kan besvara! AVSKY!
Jag kommer aldrig överleva skolan. Jag kommer få sluta som olycklig hemmafru (om jag lyckas hitta en karl vill säga...) utan utbildning och jobb och framtid. Just nu önskar jag nästan att det var 1500-tal (eller åtminstone ett århundrade när kvinnor var hemmafruar), så det var jämlikt för alla kvinnor att vara utan utbildning och jobb och framtid, så jag slipper känna mig ensam...
Fast då kan jag ju, om 20 år, stå där i dörröppningen till mitt oklanderligt varje-dag-städade hem med maten på spisen, bullar i ugnen, barnen på dagis/fritids/skola/whatever, mannen på jobbet och lite bitterljuvt säga till mina vänner när de klagar över för kort semester eller att de också skulle vilja vara hemma varje dag: "Så går det när man skaffar sig utbildning, karriär, jobb och framtid."
Åh, så roligt jag kommer ha. Ni anar inte...
Nej nu har jag inte tid att gnälla mer. Jag måste spy över samhällsuppgifterna en stund till. Tot ziens.
Ps: Folk brukar säga till mig att om jag säger att jag inte kan så kan jag inte, och om jag säger att jag är korkad så blir jag det, och om jag säger.... osv. Men även när jag försöker säga att jag kan så kan jag inte. Hur tacklar ni det, va?
Jag fattar ingenting. Jag fattar faktiskt ingenting. Folk säger: "Ja men bara gööör det!". Men jag fattar ingenting. Försök själva skriva om ett ämne, en fråga ni inte fattar och se hur lätt det är. Försök!
Kruxet med B-kurser är:
1. Lärare och handledare verkar förutsätta att man frivilligt valt kursen eftersom man är "så förtjust" i ämnet. Att kursen råkar vara obligatorisk och därför omöjlig att välja bort hör liksom inte dit.
2. Lärare och handledare förutsätter att man är smart och överkursig. Det är man (jag) inte, särskilt inte när det gäller ämnen jag inte tycker om.
3. Lärare och handledare förutsätter att man vill skriva 3 sidor svar på en fråga som går att besvara med HÖGST fem meningar. (Jaja, lite förutfattad mening från min sida kanske - det är ingen som sagt att jag ska skriva tre sidor svar på det jag sysslar med - men det struntar jag i just för sekunden...)
Men jag fattar ju ingenting!
Jag avskyr samhällskunskap. Jag avskyr ekonomi. Jag avskyr B-kurser i ämnen jag avskyr. Jag avskyr att avsky B-kurser i ämnen jag avskyr, och jag avskyr att jag måste läsa ett ämne jag avskyr. Framförallt avskyr jag frågorna jag ju för helvete inte kan besvara! AVSKY!
Jag kommer aldrig överleva skolan. Jag kommer få sluta som olycklig hemmafru (om jag lyckas hitta en karl vill säga...) utan utbildning och jobb och framtid. Just nu önskar jag nästan att det var 1500-tal (eller åtminstone ett århundrade när kvinnor var hemmafruar), så det var jämlikt för alla kvinnor att vara utan utbildning och jobb och framtid, så jag slipper känna mig ensam...
Fast då kan jag ju, om 20 år, stå där i dörröppningen till mitt oklanderligt varje-dag-städade hem med maten på spisen, bullar i ugnen, barnen på dagis/fritids/skola/whatever, mannen på jobbet och lite bitterljuvt säga till mina vänner när de klagar över för kort semester eller att de också skulle vilja vara hemma varje dag: "Så går det när man skaffar sig utbildning, karriär, jobb och framtid."
Åh, så roligt jag kommer ha. Ni anar inte...
Nej nu har jag inte tid att gnälla mer. Jag måste spy över samhällsuppgifterna en stund till. Tot ziens.
Ps: Folk brukar säga till mig att om jag säger att jag inte kan så kan jag inte, och om jag säger att jag är korkad så blir jag det, och om jag säger.... osv. Men även när jag försöker säga att jag kan så kan jag inte. Hur tacklar ni det, va?
