Within Temptation - All I need
All I Need
I’m dying to catch my breath
Oh why don’t I ever learn?
I’ve lost all my trust,
though I’ve surely tried to turn it around
Can you still see the heart of me?
All my agony fades away
when you hold me in your embrace
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear me down
You’ve opened the door now, don’t let it close
I’m here on the edge again
I wish I could let it go
I know that I’m only one step away
from turning it around
Can you still see the heart of me?
All my agony fades away
when you hold me in your embrace
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear it down, what’s left of me
Make my heart a better place
I tried many times, but nothing was real
Make it fade away, don’t break me down
I want to believe that this is for real
Save me from my fear
Don’t tear me down
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear it down, what’s left of me
Make my heart a better place
Make my heart a better place
I’m dying to catch my breath
Oh why don’t I ever learn?
I’ve lost all my trust,
though I’ve surely tried to turn it around
Can you still see the heart of me?
All my agony fades away
when you hold me in your embrace
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear me down
You’ve opened the door now, don’t let it close
I’m here on the edge again
I wish I could let it go
I know that I’m only one step away
from turning it around
Can you still see the heart of me?
All my agony fades away
when you hold me in your embrace
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear it down, what’s left of me
Make my heart a better place
I tried many times, but nothing was real
Make it fade away, don’t break me down
I want to believe that this is for real
Save me from my fear
Don’t tear me down
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Don’t tear me down for all I need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don’t tear it down, what’s left of me
Make my heart a better place
Make my heart a better place
Okoncentrerad, stressad och ofokuserad
Hej. Jag har egentligen ingenting att säga. Jag kan bara inte koncentrera mig. Det bara snurrsnurrsnurrar i skallen och så fort jag försöker göra något vettigt (som att skriva mina etikuppgifter till exempel) så springer hjärnan iväg åt ett helt annat håll och jag inser att jag läst ett halvt kapitel utan att verkligen ha läst det jag läste, utan bara liksom tuffat på utan att vara fokuserad. Det känns ganska dåligt, med tanke på hur mycket jag ligger efter med mina uppgifter...
Hur som helst. Jag ville mest lämna ett livstecken och be om ursäkt litegranna för att jag varit så frånvarande på senare tid. Egentligen senaste halvåret ungefär. Det beror mest på att:
1. Jag har haft för mycket i skallen.
2. Jag har haft för mycket att göra.
3. Det har hänt för mycket familje/släktrelaterat härikring de senaste månaderna.
4. Jag har haft besök hos mig, sedan varit bortrest och sedan haft besök igen. Blir inte mycket bloggtid över då.
5. Jag har känt mig stressad, pressad och jagad till och från och därför inte haft ro att sätta mig och filura ut något till bloggen.
6. Jag har inte kommit på någonting att skriva som ni skulle kunna tänkas vilja läsa.
7. Min skrivarinspiration har gått och gömt sig någonstans. Jag vet inte var den håller hus. Om någon av er sett den, kan ni då vara så snälla att fånga in den och skicka den med expressbud till mig?
Och så vidare. Förlåtförlåtförlåt.
Fast vet ni vad? Jag har träffat en av mina bästa vänner nu. Min bästa isbjörnsälskande holländare har varit hos mig en vecka och kraaamat mig. Det var roligt och häftigt att se att inte alla människor man snubblar över på nätet är helgalna mördare, underbart att få veta att en människa man liksom oavsiktligt råkat släppa så nära att han blivit en av de närmaste av vänner faktiskt är ännu bättre i verkligheten än i bokstävernas och smileysarnas förlovade land. Ibland tror jag att jag skulle ha varit knäckt vid det här laget om jag inte haft honom. Jag är så himla otroligt outsägligt glad att han finns. (Egentligen skrev jag ett inlägg tillägnat honom för en vecka sedan, men det postade jag aldrig... Kanske det dyker upp någon annan gång. En kan aldrig så noga veta...)
Neje, nu får jag sluta sitta här och slösa med er och min tid och ägna mig åt studier igen. Som sagt, ser någon min inspiration skutta runt någonstans med kopplet slängande bakefter, så fånga in och skicka hit! Jag saknar den.
Tack för ert tålamod och trogna läsande, och tack för alla gulliga kommentarer ni gett på mina föregående inlägg. Tack för att ni finns allihop.
Stooor kram!
Shass
Hur som helst. Jag ville mest lämna ett livstecken och be om ursäkt litegranna för att jag varit så frånvarande på senare tid. Egentligen senaste halvåret ungefär. Det beror mest på att:
1. Jag har haft för mycket i skallen.
2. Jag har haft för mycket att göra.
3. Det har hänt för mycket familje/släktrelaterat härikring de senaste månaderna.
4. Jag har haft besök hos mig, sedan varit bortrest och sedan haft besök igen. Blir inte mycket bloggtid över då.
5. Jag har känt mig stressad, pressad och jagad till och från och därför inte haft ro att sätta mig och filura ut något till bloggen.
6. Jag har inte kommit på någonting att skriva som ni skulle kunna tänkas vilja läsa.
7. Min skrivarinspiration har gått och gömt sig någonstans. Jag vet inte var den håller hus. Om någon av er sett den, kan ni då vara så snälla att fånga in den och skicka den med expressbud till mig?
Och så vidare. Förlåtförlåtförlåt.
Fast vet ni vad? Jag har träffat en av mina bästa vänner nu. Min bästa isbjörnsälskande holländare har varit hos mig en vecka och kraaamat mig. Det var roligt och häftigt att se att inte alla människor man snubblar över på nätet är helgalna mördare, underbart att få veta att en människa man liksom oavsiktligt råkat släppa så nära att han blivit en av de närmaste av vänner faktiskt är ännu bättre i verkligheten än i bokstävernas och smileysarnas förlovade land. Ibland tror jag att jag skulle ha varit knäckt vid det här laget om jag inte haft honom. Jag är så himla otroligt outsägligt glad att han finns. (Egentligen skrev jag ett inlägg tillägnat honom för en vecka sedan, men det postade jag aldrig... Kanske det dyker upp någon annan gång. En kan aldrig så noga veta...)
Neje, nu får jag sluta sitta här och slösa med er och min tid och ägna mig åt studier igen. Som sagt, ser någon min inspiration skutta runt någonstans med kopplet slängande bakefter, så fånga in och skicka hit! Jag saknar den.
Tack för ert tålamod och trogna läsande, och tack för alla gulliga kommentarer ni gett på mina föregående inlägg. Tack för att ni finns allihop.
Stooor kram!
Shass
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Till årets mors dag köpte jag en bok med titeln Det Blir Alltid Som Man Tänkt Sig" åt min kära lilla mor. Härmed vill jag med bestämdhet dementera detta. Inte att jag köpt boken då, utan att det alltid blir som man tänkt sig. Det blir det förbaske mig inte alls. Till exempel hade jag tänkt flyga till Stockholm i måndags och inte alls i söndags, som det blev eftersom jag är en sådan träskalle och bokade fel datum. Jag hade tänkt skriva ett långt och fördömande inlägg om min träskallighet och har så försökt göra i flera dagar nu. Det bidde inget av med det. Det bidde ingenting alls. Det blev baske mig inte alls som jag tänkt mig.
Vad vill jag ha sagt med detta (förutom att det inte alltid blir som man tänkt sig)? Jag vet inte. Kanske ingenting särskilt. Men vill ni veta en sak? En personlig sak? En personlig sak av den sort jag egentligen inte skriver här?
För första gången på 3,5 år har jag träffat en man som intresserat mig. Plötsligt bankade verkligheten på dörren till min drömgarderob där jag suttit och kurat i åratal och sade: "Akey-Wakey hörru, titta här!". Det känns lite konstigt, ovant...omruskande. Kemi? Skrattet? Pratet? Det tråkiga är väl att det antagligen inte blir mer än den korta timmens skratt och prat... Men det var ju åtminstone något.
Underbart är kort. Sanning.
Nu går jag tillbaka in i drömgarderoben igen. Godnatt.
Yours truly,
S.
Vad vill jag ha sagt med detta (förutom att det inte alltid blir som man tänkt sig)? Jag vet inte. Kanske ingenting särskilt. Men vill ni veta en sak? En personlig sak? En personlig sak av den sort jag egentligen inte skriver här?
För första gången på 3,5 år har jag träffat en man som intresserat mig. Plötsligt bankade verkligheten på dörren till min drömgarderob där jag suttit och kurat i åratal och sade: "Akey-Wakey hörru, titta här!". Det känns lite konstigt, ovant...omruskande. Kemi? Skrattet? Pratet? Det tråkiga är väl att det antagligen inte blir mer än den korta timmens skratt och prat... Men det var ju åtminstone något.
Underbart är kort. Sanning.
Nu går jag tillbaka in i drömgarderoben igen. Godnatt.
Yours truly,
S.
That's my boy!
Egentid är en viktig del av livet. Efter tre veckors non-stop-bäbisande (mer eller mindre i alla fall) var det vad min syster och hennes sambo behövde i förrgår kväll. Gissa vem som då fick ha hand om världens bästa bäbis en stund? Nepp, inte var det Tomten inte, och inte Påskharen och absolut inte Nalle Puh. :) Nix. Det var världens stoltaste moster!
Världens bästa bäbis (Borde jag förkorta det till VBB från och med nu?) sov när han kom hit. Mor hans langade över honom till mig tillsammans med blöjor och våtservetter och mjölkersättning och nappflaska och napp och gud vet allt. Jag vinkade av na och placerade mig själv och VBB i min säng. Där sov han fridfullt en stund, tills han lyckades tappa sin napp. Då bidde han ilsk.
Eftersom jag är 12 år äldre än min lillebror och hade hand om honom ganska mycket när han var liten känner jag inte någon direkt panik när en liten bäbis börjar skrika. Jag bara lyfte upp honom ur filtar och jox och tog honom i famnen, petade in nappen och började sjunga för honom. Vad jag sjöng? Inte var det Lille Lasse Går Och Gråter inte. Däremot sjöng jag den här och den här (och om sanningen ska fram sjöng jag också den här och den här). Så fort jag börjar sjunga tystnar den lilla pluttungen och snart sover han och snarkar så gott. Jag bara ler, tänker "That's my boy!" och fortsätter sjunga för honom tills syrran efter alltför kort tid (en halvtimme) kommer och hämtar honom.
Det ska börjas i tid, vet ni. Innan hans föräldrar vet ordet av är den lilla solstrålen ett stort fan av Within Temptation och Cloudmachine, med flera med flera... Moohahahahahaaa!
Så nu vet ni det: Funkar inte Vyssan Lull eller Ro Ro Barnet eller vad ni nu kan tänkas välja att sjunga för småttingarna, så prova de här låtarna ;). Uppenbarligen fungerar de ju.
Världens bästa bäbis (Borde jag förkorta det till VBB från och med nu?) sov när han kom hit. Mor hans langade över honom till mig tillsammans med blöjor och våtservetter och mjölkersättning och nappflaska och napp och gud vet allt. Jag vinkade av na och placerade mig själv och VBB i min säng. Där sov han fridfullt en stund, tills han lyckades tappa sin napp. Då bidde han ilsk.
Eftersom jag är 12 år äldre än min lillebror och hade hand om honom ganska mycket när han var liten känner jag inte någon direkt panik när en liten bäbis börjar skrika. Jag bara lyfte upp honom ur filtar och jox och tog honom i famnen, petade in nappen och började sjunga för honom. Vad jag sjöng? Inte var det Lille Lasse Går Och Gråter inte. Däremot sjöng jag den här och den här (och om sanningen ska fram sjöng jag också den här och den här). Så fort jag börjar sjunga tystnar den lilla pluttungen och snart sover han och snarkar så gott. Jag bara ler, tänker "That's my boy!" och fortsätter sjunga för honom tills syrran efter alltför kort tid (en halvtimme) kommer och hämtar honom.
Det ska börjas i tid, vet ni. Innan hans föräldrar vet ordet av är den lilla solstrålen ett stort fan av Within Temptation och Cloudmachine, med flera med flera... Moohahahahahaaa!
Så nu vet ni det: Funkar inte Vyssan Lull eller Ro Ro Barnet eller vad ni nu kan tänkas välja att sjunga för småttingarna, så prova de här låtarna ;). Uppenbarligen fungerar de ju.
