An Acoustic Night at the Theatre - Within Temptation
Jag har nästan längtat mig sjuk efter den här skivan. Sedan jag fick veta om dess release har jag räknat dagarna, och jag kastade mig över beställningsformuläret så fort jag fick nys om att den gick att förbeställa. I en vecka, sedan den släpptes i Tyskland, Österrike och Schweiz, har jag otåligt väntat på att den skulle ramla in genom mitt brevinkast och blivit lika arg och besviken varje gång den inte gjort det. Men så, idag, låg den äntligen och väntade på mig på mitt köksgolv när jag efter en stunds datorkonsultation hos far min klev in genom min ytterdörr. Lycka!
An Acoustic Night at the Theatre är en otroligt vacker skiva. Den målar fantastiska färger i mitt sinne och djupa känslor i mitt hjärta och min själ. Givetvis är alla låtarna mig mycket välbekanta, men de har omarrangerats på ett mycket snyggt vis som gör det till en nästan helt ny upplevelse att avnjuta dem. En del vanligen elgitarrbaserade partier har ersatts av vackra piano- eller stråkslingor som gör sig fantastiskt väl där (t ex. i låten Caged), och det är fascinerande hur sorgligt det kan bli med stråkar med i leken. Sharon den Adels änglalika röst gör ju inte saken sämre heller. Både ensam och tillsammans med Anneke van Giersbergen (som liksom på Black Symphony bistår henne i låten Somewhere) och Keith Caputo (duettpartnern i What Have You Done) brakar hon rakt in i mitt hjärta. Låten Pale hamnade på något vis i en helt ny dager i denna akustiska tappning och den vackra Forgiven lade som alltid sorg inom mig. Allt bara sköljer över mig... Som bandet själva säger: Det här visar en ny sida av Within Temptation. En mycket vacker och harmonisk sida.
Som sista spår på skivan har vi den sprillans nyskrivna duetten Utopia som sjungs tillsammans med engelsmannen Chris Jones. Dock inte live. Någon närmare presentation behöver den väl knappast, det är bara att klicka och lyssna.
Jag älskar skivan. Jag älskade den från första ton. Den berör mig djupt och ger mig gåshud över hela kroppen - och det, mina kära bloggläsarvänner, är något mycket ovanligt när det gäller mig. Jag är svår att nå. Jag känner låtarna utan och innan och detta arrangemang tar dem till en ny nivå. Denna hög grabbar och denna änglalika sångerska rör vid något djupt inom mig, någonting jag inte riktigt kan definiera. Jag kan inte riktigt förstå hur de gör. April kan inte komma fort nog - Jag längtar! För i april ska jag få se detta akustiska underverk live! LYCKA!
Sharon, Robert, Ruud, Martijn, Stephen, Jeroen - Within Temptation - tack för en underbar skiva! Vi ses i april!
An Acoustic Night at the Theatre är en otroligt vacker skiva. Den målar fantastiska färger i mitt sinne och djupa känslor i mitt hjärta och min själ. Givetvis är alla låtarna mig mycket välbekanta, men de har omarrangerats på ett mycket snyggt vis som gör det till en nästan helt ny upplevelse att avnjuta dem. En del vanligen elgitarrbaserade partier har ersatts av vackra piano- eller stråkslingor som gör sig fantastiskt väl där (t ex. i låten Caged), och det är fascinerande hur sorgligt det kan bli med stråkar med i leken. Sharon den Adels änglalika röst gör ju inte saken sämre heller. Både ensam och tillsammans med Anneke van Giersbergen (som liksom på Black Symphony bistår henne i låten Somewhere) och Keith Caputo (duettpartnern i What Have You Done) brakar hon rakt in i mitt hjärta. Låten Pale hamnade på något vis i en helt ny dager i denna akustiska tappning och den vackra Forgiven lade som alltid sorg inom mig. Allt bara sköljer över mig... Som bandet själva säger: Det här visar en ny sida av Within Temptation. En mycket vacker och harmonisk sida.
Som sista spår på skivan har vi den sprillans nyskrivna duetten Utopia som sjungs tillsammans med engelsmannen Chris Jones. Dock inte live. Någon närmare presentation behöver den väl knappast, det är bara att klicka och lyssna.
Jag älskar skivan. Jag älskade den från första ton. Den berör mig djupt och ger mig gåshud över hela kroppen - och det, mina kära bloggläsarvänner, är något mycket ovanligt när det gäller mig. Jag är svår att nå. Jag känner låtarna utan och innan och detta arrangemang tar dem till en ny nivå. Denna hög grabbar och denna änglalika sångerska rör vid något djupt inom mig, någonting jag inte riktigt kan definiera. Jag kan inte riktigt förstå hur de gör. April kan inte komma fort nog - Jag längtar! För i april ska jag få se detta akustiska underverk live! LYCKA!
Sharon, Robert, Ruud, Martijn, Stephen, Jeroen - Within Temptation - tack för en underbar skiva! Vi ses i april!
Kommentarer
Postat av: emma
Jag är oerhört avundsjuk härborta! Har inte skivan än och ser inte ut att få klorna i den under den närmaste framtiden heller. Men ja, det får jag väl överleva =)
Trackback
