Shass

Inte kan jag gå på en spelning utan att recensera den efteråt inte. Jag gjorde det ju med de tre band jag såg på Klubb Kaliber Fyller Fem förra året, samt med Nordman två veckor efter det. Så, givetvis har min plan också varit att berätta för er hur Jorn-spelningen var.

Men... Hur i helvete ska man kunna göra det när:
- ...The Duke himself tittar på en medan han sjunger låten Rock 'n' Roll Angel?
- ...The Duke himself tar ens hand och håller kvar den några ögonblick längre än förväntat när han går längs scenkanten för att skaka hand med folk? (Han har stora händer ska ni veta)
- ...en av gitarristerna dyker upp, far springer och pratar med honom och han senare kommer och hälsar på en och är så trevlig att man nästan svimmar?
- ...man får träffa The Duke himself? När man får kramar av honom? När man får en kvart-tjugo minuter av hans tid utan att han verkar ha bråttom att avsluta samtalet och gå? När man, efter att ha varit skiträdd för honom i ett halvår, upptäcker att det nog inte finns någon snällare människa i världen? (Steve Lee kan nog vara lika snäll, och Russell Allen med, och några till... men snällare är nog svårt) Osv...


Min recension är som följer...
Giget var SKITBRA och jag längtar redan tills nästa gång Jorn kommer till Sverige. Det var ett väldigt bra urval låtar han hade gjort, och musikerna spelade häcken av sig mer och mer för varje minut som gick. Det var super, helt enkelt. Det enda minuset var den sedvanliga svenska skitpubliken, men de kom igång efter Rock 'n' Roll Angel, så på sluttampen var de helt okej de också.
Tack Jorn (hela bandet) för en fantastisk kväll. Kom snart igen!