Shass

Äsch vad sjutton. Jag hade tänkt skriva en lång förklarande inledning till det här inlägget, men jag tror jag struntar i det.

Idag har jag, tant Anna och en kompis till pappa/oss/mig varit på Bredaviks Örtagård. Det har varit planerat i flera månader men inte blivit av förrän nu.

"Bredaviks Örtagård är uppbyggd efter modell av den medeltida klosterörtagården. /.../ Örtagården är uppbyggd i strikta fyrkanter med gångar emellan. Enligt Heliga Birgitta skall kanterna av örtagården vara vildvuxna - en "sinnenas örtagård". Det vildvuxna ska symbolisera att här ska inget arbete utföras, utan istället uppmana till stilla meditation och kontemplation. Örtagården skall också ha en liten bänk intill en damm, allt för njutningens skull."

Vilken plats! För mig, som både är medeltidsintresserad och bevisligen något dragen till örtmedicin och magi, är det här en hänförande, fascinerande miljö. Örtagården med alla dess växter, springbrunnens mjuka sång, handelsbodens underbara innehåll av kryddor, örtteer, smycken, linnekläder, marmelader, oljor, fårskinn... Det lilla apotekariumet (stavning?), stupstocken, det offentliga badkaret, skrädderiet... Helt fantastiskt alltsammans. Till det hörde otroliga Christel, som på ett mycket levande och intressant sätt kunde prata om alltifrån medeltida kryddor, matlagning och giftiga örter till hennes (ondskefulla) katts påhitt inomhus, starka medeltidskvinnor och Ernest Hemingways frus poolbbyggande i makens frånvaro. Jodå, här växlade ämnena mycket, men goda Moder Jord vilken härlig eftermiddag!

Jag tror detta har gett mig lite idéer till mitt skrivande. Det har dessutom stärkt min sedan ett halvår tillbaka (och egentligen ännu längre än så) vilja att lära mig mer om örter och örtmedicin, kryddor etc. Jag har egentligen vetat i många år att det är sådanthär jag vill göra, men inte insett det fullt ut förrän i våras. Bara en sådan sak som att en stor del av mina karaktärer och bikaraktärer i novellerna jag skriver är helare/läkare/örtakvinnor/kloka gummor/younameit talar ju för sig själv. Jag vill veta mer. Jag vill lära mig mer. Jag vill kunna.

"Låt mig stanna!" tänkte jag när vi gick förbi vändkorset och ut med nyinförskaffade örtteer och löften om återseende. "Låt mig bli här. Låt mig lära mig mer. Låt mig vandra i örtagården och lukta på örterna, fastna i björnbärsrevorna, lyssna till springbrunnen och känna kraften från naturen. Låt mig insupa kunskaper om helande och tröstande örter, om välsmakande kryddor, om det besynnerliga naturen bär omkring på utan att vi egentligen begriper till vilken nytta det kan vara. Jag vill lära mig! Jag vill vara här."

När jag blir stor ska jag också ha en örtagård. Så det så!


Tack Anna och Hasse för en härlig eftermiddag! Tack också till Bredaviks Örtagårds Christel, hennes make och katten Erik. You made my day.
(Det enda jag ångrar lite är att jag inte verkligen tog mig en REJÄL titt på ALLT i handelsboden; alla kläder, alla kryddor, alla teer, allt ätbart, alla oljor, marmelader osv. Christel avslöjade dock att de kommer öppna en butik här inne i stan i november... Då ska jag minsann botanisera ordentligt!)