Du är i sanning ett under
Du lyfte verkligen mitt hjärta till himlen. Att rida fullt fungerande hästar i tävlingskondition, vad är väl det... jämfört med att få dela en mycket kort skritt med en underbar flicka man trodde att man skulle få leva utan. Jag kunde känna hjärtat sjunga i bröstet. Jag är så tacksam att jag inte vet vart jag ska vända mig. Varje minut, varje ögonblick kändes som en ovärderlig gåva. Magi.
Honey, min otroliga, fantastiska, underbara, vackra, vilda blomma. Jag kan knappt fatta att vi gått från svartaste svart till att se en ljusglimt och en framtid med dig kvar här hos oss. Det är nästan lite som att du återvänt från det döda. Du är i sanning ett under. Jag älskar dig. Stanna här hos mig, snälla snälla du.
Din tillgivna matte,
Shass
Så fint skrivet om en älskad häst! Hur gammal är damen och vad fattades henne? Min Frida är 21 år och har kronisk fång men klarar sig bra tack vare idog speciell verkning. Hon har riktigt blommat upp denna milda vinter. Dessutom mår båda hästarna väl av att gå på lösdrift, d.v.s. ut och in som de vill och med tillgång till alla hagarna. Rörelse är A och O för hästar och antagligen för oss också;-) Där syndas det nog en del när jag rannsakar hjärta och njurar;-))
Norpade ryttarbilden på Twitter och sparar den i min privata samling, hoppas du inte misstycker.
Ha det gött! Kram/Sara skogsfru
Skogsfrua: Hon är 22 och har kroniskt kotsenskidinflammation. Enl. veterinär borde hon kunna hålla för lätt skogsridning, men hon har varit i princip kroniskt halt sedan oktober 06, med vissa undantagsmånader. De senaste åren har hon haft (så vitt det sett ut=) problem i hela rörelsemaskineriet och har verkat ha ont.. men har ändå tyckts glad och haft aptit. Hon hade däremot vissa problem med att uppfostra sin illbatting till son. Varken veterinär eller hästfysioterapeut har kunnat säga vad hon lidit av. Vi har misstänkt cushings (därav mitt tips till dig för Fridas räkning för något år sedan-), men inte vetat med säkerhet. Förra året i mars bestämde vi oss slutligen för att ta bort henne, men då började hon bli bättre helt hux flux och nu är hon pigg och nyter som aldrig förr. Det är jag oerhört glad för.
Roligt att höra att Frida mått så bra den här vintern! Vet ju vilka bekymmer ni haft med de små hästapållarna. Hoppas det fortsätter så.
Nej då, vill du ha bilden så varsågod. :) Jag har inget emot det... tror jag. Haha. Vänta bara tills det kommer bilder på när jag sitter på treåringen istället :) NÅGON gång lär väl det ske...
Ha det gott! Kramar till hela torparskocken :)
