Alles en nog wat

Hoppsan. Det var visst en stund sedan jag skrev sist. Som vanligt har energin och tiden trutit och egentligen skriver jag precis just nu för att det över huvud taget ska bli något inlägg i april.

Vad har hänt senaste tiden? Ja, det kan man undra. Allt och lite till, och stundvis inte särskilt mycket. Jag har varit med Superman och Chiquita och ätit sushi. Chiquita och jag har haft kakbakarambitioner som än så länge inte blivit verkliga. Jag har varit i Sverige en runda och sjungit på 2 begravningar samt träffat familj och vänner. Jag har luktat på mina hästar och nästan(OBS!!! NÄSTAN!) gått med på att gå med i The Voice för att få en chans att tjäna pengar för att kunna ta den röda krokodilen hit. Jag har spelat in 2 låtar åt min Superman (covers), och svurit och förbannat och varit påväg att ge upp hela sångprojektet.

Och så har jag kommit på en sak. En väldigt bra sak. En sak som ingen jag pratat med tidigare har tänkt på..den eventuella lösningen till mardrömsgåtan. Johodå, det är sant. Jag kan ha kommit på vad som ligger bakom dessa mystiskt och oförklarligt uppkomna, varje-natt-förekommande otäckingar med vilka jag dragits de senaste 7 åren. Det kan vara mina P-piller. Det slog mig nämligen en natt för några veckor sedan att jag har haft mardrömmar sedan maj 2006, vilket innebär samma tidpunkt som jag satte in en P-stav. Den senare åkte ut 4 månader senare, men jag har fortsatt med att stoppa i mig hormoner varje dag sedan dess och tills för 2 veckor sedan. Varje natt (med ETT undantag i november 2006) har jag drömt mardrömmar, stundvis så otäcka att jag varit rädd för att somna.

Tänk, tänk om det är så enkelt. Varför har ingen tänkt på det här tidigare? I åratal har vi försökt reda ut varifrån mardrömmarna kommit, men ingen har kunnat komma med något svar. Jag har gått hos kurator och genomgått marrömsterapi, har försökt lära mig styra drömmarna, fått sömntabletter och antidepressiv medicin. Jag har pratat om det, skrivit om det, försökt få folk att förstå och själv sluta vara rädd för drömmarna. Jag har provat att sova ensam, tillsammans med någon, med fönstret öppet eller stängt, med musik eller bok på eller av, och så vidare. Inget har hjälpt.

Men det här kanske är lösningen. Min Superman och jag tyckte att det vore värt ett försök. Efter mycket googlande och pratande med halva världen och några till (varav alla tyckte det lät logiskt att pillrena är boven i dramat) beslöt jag att sluta med att döda bäbisägg varje dag. Minst tre månader borde jag ge det, enligt 2 olika barnmorskor, innan jag kan säga med relativ säkerhet att det var, eller inte var, pillrena som spökade. Spännande...!

Hur som helst. I helgen har min mor, min far och mina småsyskon varit här på besök. Ungarna tyckte det var roligt att vara i Holland och vi har skrattat mycket. Vädret har varit fint också, vilket lockat ut oss på stan och fått oss att spela fotboll. Igår firade vi min födelsedag och åt tills vi sprack på wokrestaurangen här i krokarna. Chiquita och Biba (lillsyrran) satt och tramsade hela kvällen tillsammans med lill-Zlatan (lillebrorsan), och jag spelade in dem för att ha något roligt minne av kvällen. Världens bästa födelsedagspresent fick jag också - att min Superman kom hem från Italien. Allt som allt var det en helt perfekt dag med svensk och holländsk familj sammanslagen till en tramsig grupp. Lycka!

Nej, nu har jag inte tid att svamla mer. Vi hörs en annan gång.

Vink vink!

Kommentarer
Postat av: Vispen

Åh. Vilka covers spelade du in? Grattis i efterskott! Kram

2013-05-02 @ 00:36:25
URL: http://vispen91.blogg.se
Postat av: emma

jag secondar vad Vispen säger. Vill höra inspelningar!:)

2013-05-04 @ 10:01:16
URL: http://hopelosthead.blogg.se
Postat av: skogsfrun på dal

Trodde faktiskt att jag hade svarat här! Glömsk har man visst blivit ovanpå allt annat och ber om ursäkt!

Så bra om du kommit på orsaken till mardrömmarna, piller ska man akta sig för, det finns ju alternativ.
Har du märkt någon skillnad än?

Sångliga framgångar gratuleras varmt, hoppas självkänslan stärks för där ligger en stor del av hemligheten. Om jag vill och tror på mig själv kan jag låta som Jussi Björling, hehe! Men lite sanning är det.

The Voice...är det en sångtävling? Ta chansen i så fall!

Kram och hälsningar från oss på Dal

2013-05-16 @ 20:53:02
URL: http://barasaras.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0