Shass

Att ha vänner och bekanta av alla de olika slag är någonting man ständigt bör värdesätta högt. Där finns alltid någon som kan hjälpa till, någon som kan komma med någon finnurlig idé, någon som kan skingra orosmolnen en aning då och då. Sedan att jag, enligt min kära mor, har en särskild förmåga att välja de vänner som inte alltid är de enklaste, minst okomplicerade och absolut inte av den ytliga sorten är en annan sak. Men det är sådana jag behöver, sådana jag trivs med.

De underbara personer jag just denna dag vill ge en hel hög (typ tio tusen eller så) röda rosor är framför allt Naia min och Tant Anna, och indirekt Jugge-Sensei, trots att han bara omnämnts i förbigående och inte själv varit med i diskussionen. Det hela spann runt idioten som förföljer mig.
Det börjar med att Tant Anna läst här på bloggen om människan, och berättar det för mig på msn. Hon erbjuder sig att ringa upp honom och utge sig för att vara reporter på Aftonbladet (vilket hon också varit) och skrämma skiten ur honom med det, genom att säga att hon skriver en artikelserie om stalkers och har hört att han förföljer mig. Eftersom min mobildjävel behagat kolavippa, så att säga, har jag fått byta tillbaka till min gamla skräpmobil, den som går mig på nerverna var eviga sekund, och därför hade jag inte kvar numret. Erbjudandet stod dock kvar.
Jag berättar för Naia vad Tant Anna sagt och Naia tycker om idén. Snällt och hjälpsamt letar hon därför fram numret åt mig (vilket jag gav henne igårkväll för att hon skulle kunna kolla upp vem det tillhörde) och levererar det snyggt och prydligt över msn. Under tiden spekulerar Tant Anna vidare i vad man kan göra för att skrämma bort mongot, och föreslår att hon ska be Jugge-Sensei ringa upp muppen och låtsas vara jugge-maffian och på så vis skrämma snoret ur näsan på honom. Även den idén gillar Naia, och föreslår glatt att hon, som ju bor i samma hus som en hel hög polisstudenter, ska ringa upp snubben och låtsas vara från Kronobergspolisen. Ungefär såhär:

"Ja hej, det här är Anna Åkesson från kronobergspolisen. För ett par dagar sedan var det en ung kvinna här hos oss och anmälde det här telefonnumret för ofredande. Är det här din telefon?"

Tant Anna skriver till mig bara ett par minuter senare och säger att hon pratar med människan. Jag väntar spänt på resultatet...


Klockan 18:39 ringer Tant Anna upp mig. Då har hon haft människan i luren en god stund och utstått en hel del förvirrat prat. Hon upprepade flera gånger att han skulle låta mig vara, att hon inte tänkte hälsa mig någonting och att hon skulle skriva om honom om han inte lät mig vara ifred. Det fick hon emellertid verkligen banka in med mega-smedsläggan, och ändå verkade det inte som om det gick in. Han svamlade bara en massa om att det ju var hans kompisar som snott hans mobil och ringt och messat (Bullshit!), och att han ville hon skulle hälsa mig att han ville jag skulle kontakta honom, och en massa underligheter och tjafs. Minns knappt ens allt hon upprepade för mig att han sagt. Obehagligt, hur som helst. Men slutligen lyckades hon i alla fall få honom att lova att han skulle låta mig vara, mot löftet att hon inte skulle skriva en rad om honom och att han förföljer mig om han höll sin del av avtalet. Vi får se hur det går. Som Tant Anna själv sade: "Om han inte slutar, utan försöker kontakta dig igen, så ber du 'din Växjö-polis' ringa upp honom. När det blir så allvarligt kanske han förstår det bättre."
Han "hoppade på" henne lite om att "djävla kvällstidningsreportrar, ni skriver fan bara om jämmer och elände" osv, men ändå säger hon att hon inte är särskilt rädd att få honom efter sig.
"Kommer han upp i min trappuppgång, då dödar jag honom!" sade hon och skrattade i telefon, och jag skrattade jag med.
Och om han inte ger sig bussar vi Jugge-Sensei på honom, muhahaha...!
Och Naia min lovar givetvis genast att leka polis om det krävs. Tror till och med att hon skulle tycka det var lite roligt, skulle du inte det, Naia?

Ni underbara kvinnor! Om jag kunde skulle jag dränka er i rosor och choklad. Ni är bäst! Mer girlpower åt Sverige!

Där ser ni vikten av att ha vänner och bekanta av alla de slag. Jag har journalister, poliser (både riktiga och låtsas-poliser), svartbältade karategubbar, morrandepappor, kramgoa Ginor, kamikaze-Katter, brottare, en alv och många andra som kan vara bra att ha i många situationer. Och jag är så tacksam för att ni finns, allihop!


Tusen, tusen tack!
Er tillgivna
Sharon