Du är i sanning ett under

Idag, den 20 januari 2012, har jag suttit på din rygg för första gången på 3,5 år. Känslan... är obeskrivlig. Glädjen över att veta att en häst man stått i begrepp att avliva nu mår så bra att hon springer mer än sin egen treåriga son är helt otrolig. Från att knappt ha kunnat ta dig ur stallet har du idag skrittat med friskt mod med mig på ryggen. Du verkade tycka det var roligt att få komma ut och se andra saker än hagens enformiga staket och lerpölar.

Du lyfte verkligen mitt hjärta till himlen. Att rida fullt fungerande hästar i tävlingskondition, vad är väl det... jämfört med att få dela en mycket kort skritt med en underbar flicka man trodde att man skulle få leva utan. Jag kunde känna hjärtat sjunga i bröstet. Jag är så tacksam att jag inte vet vart jag ska vända mig. Varje minut, varje ögonblick kändes som en ovärderlig gåva. Magi.

Honey, min otroliga, fantastiska, underbara, vackra, vilda blomma. Jag kan knappt fatta att vi gått från svartaste svart till att se en ljusglimt och en framtid med dig kvar här hos oss. Det är nästan lite som att du återvänt från det döda. Du är i sanning ett under. Jag älskar dig. Stanna här hos mig, snälla snälla du.


Din tillgivna matte,
Shass

RSS 2.0