Shass

ÅRETS START: Firade slutet av 2010 med Gina och hennes karl och vänner. Året startade därför även med att vara tillsammans med henne och det var definitivt en bra start :). Så vitt jag kan minnas fortsatte början av året bra.
ÅRETS BÄSTA: Superman <3. Och att jag tröttnade på att må dåligt och bestämde mig för att själv göra någonting åt det. Det går inte så fort kanske, men jag känner att jag gör framsteg i arbetet med mig själv och det känns väldigt bra. Åh, just det. Min superman måste givetvis också räknas in bland det bästa :) Och mina vänner.
ÅRETS SÄMSTA: En massa ****** krångel, problem, tjafs och oro. Men det verkar som om allt som varit löst sig nu. ”Life is the future, not the past, som Terry Goodkind gjort till trollkarlens sjätte regel (om jag inte minnes heeelt galet). Det försöker jag leva efter. Vi kan lära oss av det förflutna och bevara goda minnen från det, men vi måste leva i nuet och framtiden.
ÅRETS ROLIGASTE: Alla konserter och sångjobb det här året. Himmel och pannkaka! :) Och - icke att förglömma - att jag blev godkänd i matte B! :D
ÅRETS SORG: Pass. Det finns för mycket sorg, jag behöver inte skriva ner den. Den sitter inte direkt och gnager mig i nacken, men finns där gör den ju… och det gäller nog de flesta. Alla har vi våra sorger.
ÅRETS KÖP: Skivor, böcker och tre underbara nya klänningar att ha när jag sjunger  Det är nog de köp jag varit mest nöjda med. Flygbiljetterna till Holland och alla konsertbiljetter har ju i och för sig också varit trevliga köp…
ÅRETS SKVALLER: Har inte skvallrats så mycket i år. Lite noteringar här och där om att ditt eller datt är gravid, men annars… njä. Pass.
ÅRETS SAKNAD: Många.
ÅRETS LÄNGTAN: Kärlek.
ÅRETS KÄRLEK: Superman. <3<3<3
ÅRETS HAT: X
ÅRETS SJUKDOM: Stress.
ÅRETS SKADA: Fortfarande pajad axel och stress. Hm, känns ju lite trist att jag inte lyckats kurera förra årets åkommor särskilt väl…
ÅRETS HÖJDPUNKT: Tror baske mig att dagens framträdande i kyrkan var en av dem i alla fall… När jag stod längst fram i kyrkan och alla sjöng med i refrängen till Hallelujah. Magi.
ÅRETS BRÅK: -
ÅRETS SKÄMT: Nä… Jag vete katten.
ÅRETS UTBROTT: Hahaha. Vänta ni bara. Jag lagarar fortfarande raseri-energi nog för att få ett. I februari är det tre år sedan sist, så det börjar väl bli dags för ett ;).
ÅRETS KYSS: Superman. <3
ÅRETS AKTIVITET: Musik!
ÅRETS MAT: Samma som förra året.
ÅRETS DRYCK: Te, tranbärsjuice, holländskt örtte och diverse annat som jag inte ens kan stava till.
ÅRETS RÖVHÅL: X
ÅRETS HJÄLTE: Min alldeles egen Mäster Rahl, min alldeles egen personliga isbjörn, min alldeles egna Lettie, min alldeles egna Zek och min alldeles egna Superman. Men sist men inte minst… Världens bästa och mest fantastiska storasyster.
ÅRETS FULASTE: X
ÅRETS SNYGGASTE: Alla mina flickor. 
ÅRETS KLÄDSEL: Långklänning. På scen alltså.
ÅRETS FILM: Harry Potter and the Deathly Hallows del 2.
ÅRETS BOK: Confessor (trots att jag inte läst klart den än)
ÅRETS LÅT: Det finns ingen självklaring här i år. Tyvärr. Det har varit alldeles för många bra låtar för att bara kunna peta hit en enda.
ÅRETS SKIVA: Within Temptations ”The Unforgiving”,For All We Knows “For All We Know”, Symphony Xs “Iconoclast”, Evergreys “Glorius Collision”, Jorns “Live in Black”, Gotthards “Homegrown – Alive in Lugano” etc.
ÅRETS MUSIKALISKA UPPTÄCKT(er): En massa holländska artister som ni antagligen inte har hört talas om. Men ni kan få höra en låt jag tycker är väldigt fin.
ÅRETS YOUTUBE-LÄNK: Uhm… Pass. Kan verkligen inte komma på någon såhär på rak arm.
ÅRETS KOMMENTAR: ”Den här kniven kan du inte mörda S med, det är för mycket fett ivägen…” /Supermor när hon och jag var ute på köksknivsinköpsmission.
ÅRETS INTRESSANTASTE: Relationer.
ÅRETS ÖNSKAN: Ett bättre 2012, tack!
ÅRETS GODA GÄRNING: Tror att den godaste gärning jag gjort i år är att verkligen göra ett allvarligt försök att ta bättre hand om mig själv rent psykiskt. Bara att hoppas på att jag kan lyckas också framöver.
ÅRETS AVSLUT: Superman och jag ska alldeles alldeles straxens smita iväg till Gina och fira nyår med henne och några till. Tyvärr är karln hennes inte där i år. Trots det ser det ut som om det håller på att skapas någon sorts tradition här ;).

Tack för det här året, fantastiska, underbara, otroliga ni! Vad nästa år kommer föra med sig kan vi bara spekulera i än så länge. Jag vet, såhär långt, att jag har 3 eller 4 spelningar inbokade redan (varav en tyvärr råkar vara en begravning) samt att jag ska åka till Holland i april igen för att se Within Temptation under deras teaterturné. Det kommer bli… något extra, det. Jag hoppas att ni vill hänga med även nästa år och lämna små kommentarer här då och då. Ni kan inte ens föreställa er hur mycket det lyser upp min vardag ibland, att finna några ord från någon av er.
Tack. Ni är fantastiska.


GOTT NYTT ÅR!
Önskar er tillgivna
Shass

Ho ho ho! Här kommer mitt sedvanliga jullåtsinlägg. Tidigare har ni fått stå ut med Within Temptation, Amanda Jenssen och Gotthard. I år anser jag det därför vara Cloudmachines tur att bli min julhälsning till er allihop. Flerhundraårig engelsk traditionell julsång (så vitt jag begripit saken). Tyvärr får ni inga lyrics till idag, eftersom jag inte hittade dem och inte vill skriva av fel.

Ha nu en RIKTIGT GOD JUL! Tack för att ni är så fantastiska. Ta hand om er själva och varandra och NJUT av att få leva och vara tillsammans.

KRAMAR från Shass

Hallå gott folk! Idag är det torsdag. Officiell ärtsoppe-och-pannkaksdag, är det inte?
Jag bara pratar strunt och inget vettigt alls. Har ingenting på schemat att skriva här heller. För övrigt har jag inte sett röken av någon ärtsoppa här i Holland... Jag vet inte ens om de äter sådant här (Tur för mig i sådana fall).

Hur eller hur (som min fd. svenskahandledare brukar säga) - Det enda jag egentligen ville göra var att uppmana er att läsa om när Julian inte ville sova. Hon är inte så pjåkig när det kommer till skriveri, min syster. ;)

Trevlig läsning!

På återskrivande,
Shass


Ps. Nu när jag tittade igenom vad jag skrivit upptäckte jag att jag gjort ett liiitet stavfel... Torsdag. Gissa hur jag stavat det före jag rättade? Torsta. Jesus. Tror att jag måste sluta åka till Holland och sluta skypa med min superman, annars kommer jag helt glömma hur man använder svenska språket... Ds.

Pps. Jag undrar om det här möjligtvis kan vara det kortaste inlägget i min blogghistoria? Dds.

Det finns stunder då orden inte räcker till. Det finns ögonblick när "tack" känns för litet för att komma ens i närheten av att beskriva tacksamheten jag känner. Några av människan påhittade ljudsammansättningar kan på något vis inte förmedla själva känslan. Inte alltid. Inte nu.

Hur förmedlar man någonting vokaler och konsonanter helt enkelt inte kan uttrycka fullt ut? Hur säger man tack när orden inte räcker till? Hur får man den man vill tacka att verkligen förstå hur innerligt glad man är över att denne existerar?

Hur säger Du tack? Hur tackar Du en vän, familjemedlem, främling, utomjording eller annan dylik existens när existensen i fråga gjort någonting stort för Dig? Hur gör Du om ordet "tack" inte känns tillräckligt? Lägger du in stora ord som "oerhört" och "fantastiskt" och "alldeles ooouuuthäärdliiigt mycket" före ditt "tack"? Ger du en gåva? En kram? Skriver ett tackkort? Sätter in Dagens Ros i tidningen? Tatuerar in vännens/familjemedlemmens/utomjordingens namn på bröstkorgen och springe rnäck runt stan? Berätta!

Och alla tips är också välkomna. För just nu känns det inte som "tack" är nog uttrycksfullt för att verkligen beskriva min tacksamhet.

Vad är väl guld och diamanter i jämförelse med vänskap... Ingenting. Absolut ingenting.

Tror jag börjar bli blödig. Igår satt jag och läste texten till den här samtidigt som jag lyssnade. Hade hört låten förut, men inte tänkt alls på vad han sjöng. Men igår när jag lyssnade och läste samtidigt, då plötsligt... Pang. Och där satt jag och lipade som om någon skjutit mig i hjärtat.
Så vacker.


This is my winter song to you
The storm is coming soon
It rolls in from the sea

My voice, a beckon in the night
My words will be your light
To carry you to me

Is love alive?
Is love alive?
Is love?

They say that things just cannot grow
Beneath the winter snow
Or so I have been told

They say we're buried far
Just like a distant star
I simply cannot hold

Is love alive?
Is love alive?
Is love alive?

This is my winter song
December never felt so long
'cause you're not where you belong
Inside my arms

I still believe in summer days
The seasons always change
And life will find a way

I'll be your harvester of light
And send it out tonight
So we can start again

Is love alive?
Is love alive?
Is love alive?

This is my winter song
December never felt so long
'cause you're not where you belong
Inside my arms

This is my winter song to you
The storm is coming soon
It rolls in from the sea

My love, a beckon in the night
My words will be your light
To carry you to me

Is love alive? Is love alive?
Is love alive? Is love alive?
Is love alive? Is love alive?
Is love alive? Is love alive?
Is love alive? Is love alive?
Is love alive? Is love alive?

Bättre sent än aldrig, som det heter. Som en del av er redan vet är jag tillbaka i Sverige sedan några dagar nu, men har inte haft tid att blogga. Eftersom jag hade slutprovet i matte i förrgår (fredag 9:e december) har all min energi gått åt att antingen plugga till det eller våndas över det.
Ska försöka att inte bli alltför långrandig. Tänkte berätta om de resterande hollandsdagarna, eftersom det är några som frågat. :)

Minns jag inte helt galet var det onsdag sist jag skrev. Då satt jag och planerade att lägga is på en viss sovande karl jag känner... Men jag gjorde aldrig verklighet av detta funderande. Istället gick jag och lade mig kring midnatt och blev väckt av oförskämt pigg holländare klockan kvart över 4. Då hade han ju sovit åtta timmar... och jag bara fyra... Pfff.

Torsdagen var lite mer intressant än onsdagen. Efter handledning i matte vid tiotiden (vånda, vånda, vånda!) tramsade jag mest omkring, halvsov, läste och gjorde absolut inte det jag skulle (dvs. plugga). Tanken var att jag skulle begett mig ut med Supermor och lunchat, men hon fick förhinder. Därför blev jag väldigt glad, fast överraskad och lite nervös, när Superman skrev vid tretiden och frågade om jag ville att hans mor skulle komma och hämta mig. Jag tackade ja till detta och vips var hon där!
Supermor och jag bilade hem till henne under muntert samspråkande på omväxlande engelska och holländska. Hon har en himla härlig humor och vi var vid rätt gott mod när vi kom fram till hennes hus. Efter att ha krånglat oss förbi en cykel i hallen och uppför en lååång brant trappa och genom grinden som hon har där för att inte den äldste katten (17 år) ska gå ner och pinka på nedervåningen (eftersom han inte kan ta sig upp igen) parkerade vi oss i sofforna och pratade. Den yngste katten, Dwarrel, for omkring som ett villapaskott runt sofforna, nosade i mina skor, hoppade upp på armstödet bredvid mig för att nosa mig i ansiktet och ruschade omkring som en skållad råtta. Supermor fixade te åt oss. Efter ett tag kom gamlingen, Donnes (även känd som Dikkie (och diverse andra mindre smickrande namn (Dikkie kan översättas med Tjockis, ungefär))) och ockuperade mitt knä. Det kändes otroligt tryggt att sitta så, med en tjock typåttaochetthalvtkilo spinnande katt liggande på rygg i knäet. Trösterikt.
Vid 6-tiden (uppskattningsvis, tittade inte på klockan) dök Superman upp. Jag trodde han skulle vara efter-jobbet-trött-och-grinig, men han verkade vara vid rätt gott mod. Framförallt var han fantastiskt söt när han, en stund efter att han kommit, genast dök ned på golvet för att locka fram och prata med honkatten Chiba. Den fjärde katten, Diva, såg jag inte till alls. Men det gjorde inget... att höra min <3 prata med katter är sannerligen gott nog det. <3
Till middag den dagen åt vi otroligt onyttig mat...så vi får väl hoppas att min mor inte kommer läsa det här ;). ALLT (utom en sak) var friterat. Inte för att jag klagar - det var gott - men jag tror inte jag skulle överleva det varje dag. Pommes, chicken bits, ostsuffléer (kallade de det), croquetter fyllda med någon sorts kött och något mojs och så vidare. Som sagt: Gott, men onyttigt. ;)

Nåja nåja, låt oss lämna torsdagen - Den har ändå inte mycket mer spännande att förtälja utom att vi kom hem lite senare och spelade TV-spel och sedan sov.

På fredagen kom Supermor och plockade upp mig strax efter klockan 11. Vi tuffade iväg till ett shoppingcenter, babblande som...babblande kvinnor kan babbla. Dagens primära mission (eller, jag gjorde den primär) var att hitta ett nytt, helt armband till Supermors klocka. Den var en present från hennes man, och trots att den är billig, som hon sade, så är den mer värd för henne än en klocka för flera tusen skulle ha varit. Helt förståeligt! Något klockarmband hittade vi inte, men väl en bok åt min älsklingssysterson <3 och nya knivar till min man. Jo visst! Knivar. De knivar han använt för matlagning hemma var fullständigt horribelt vansinnigt vedervärdiga, så jag beslöt att köpa nya. Billiga var de, men förhoppningsvis bättre än de han hade före. Bästa var dock Supermors kommentar om den korta lilla tomatkniv jag också köpte: "Nej, den där är för liten för att mörda S med... För mycket fett ivägen!"
Det och våra diskussioner om vilka vi skulle likvidera nu när vi var beväpnade fick mig att gå dubbelvikt skrattande i flera minuter ;)

Efter lunch (mackor med äggsallad samt kiwi-smoothie för min del...mmm!) fortsatte vi vår heldag. Vi pratadepratadepratade, åkte iväg för att hämta prylar ur hennes förråd, tuffade vidare och gick en promenix på stranden, drack te (resp. kaffe) efter promenixen (som nästan fick oss att blåsa bort (promenixen alltså, inte teet och kaffet ;) )) och åkte sedan hem igen.
Hemma slog vi oss ner i soffan och drack iste medan vi väntade på att Superman skulle komma hem. Eftersom jag är jag ledde våra samtal så småningom in på namn och vad namn betyder. Jag började genast leta fram hennes barns namn och hennes namn och berätta för henne vad de betydde. Sådant gillar jag! :)
Superman lagade mat åt mig igen på kvällen (otäcka otäcka gasspis...). Jag satt mest vid bordet och smygåt klementiner ;). Som tack (nåja) gav jag honom massage lite senare. Bästa kommentaren till det var när jag hade kommit till andra armen och han muttrar i kudden: "Du säger att du inte är utbildad?! I sådana fall vill jag inte veta hur det känns att bli masserad av någon som är det.. herre guuud..." :D
Underbar dag. Underbar kväll.

Lördagen kan vi i stort sett hoppa över. Vi var hemma hela dagen, tvättade, städade och insåg på kvällen att vi inte hade lust att laga mat... varför vi istället beställde pizza. Inget att klaga på i det fallet i och för sig, för den var väldigt god :). Vi var båda trötta och gick och lade oss tidigt. = Inget spännande att förtälja.

Söndagen var segstartad. Först sov vi rätt länge. Sedan låg vi kvar och drog oss ett tag. Jag ville inte stiga upp direkt, eftersom det var den sista morgonen jag skulle ha chans att ligga kvar en stund och vara nära honom, så när vi väl tagit oss upp och ätit frukost var klockan bortåt halv ett. Då var det fotbollsmatchdags.
Jag vet, jag vet, jag gillar inte fotboll. Jag gillar fortfarande inte fotboll. Han gillar fotboll. Jag klagar inte över det, verkligen inte...så länge han inte jagar bort mig till andra sidan huset när han bevakar matchen :) och det gjorde han inte. Förutom att han gav mig veckans femtioelfte hjärtattack genom att hojta till helt oväntat när första målet gick in så var det fantastiskt trevligt att halvligga i hans famn och lyssna på holländska sportkommentatorer. Älskar det språket! Älskar!
Middag åt vi ute. Supermor dök upp och tog oss till Bistro Bontje - en restaurang där Supermans syster jobbat för... tio år sedan eller så. Där åt vi spare ribs tills vi storknade och därefter... begav vi oss till Holland Casino! Ja, det är sant. Jag, på ett casino!

Var det något Superman och Supermor hade roligt åt så var det att jag var nervös. Riktigt varför jag var nervös vet jag inte, men det var jag. Casinon har jag inte direkt besökt varje dag i mitt liv om man säger så... faktiskt aldrig ens gått förbi ett (vad jag vet).
Roulette. Joråsåatte. Roulette har jag fortfarande inte hajat reglerna till, men vi tillbringade ett par timmar vid roulettebordet. Min man frågade mig ett flertal gånger vad han borde satsa på, men jag tordes inte svara. Om han skulle förlora pengar på mina förslag skulle jag känna mig otroligt skyldig, tänkte jag. Så mina förslag var få. Men vid slutet av kvällen hade han i alla fall lyckats vinna 100 euro och fått mig att i alla fall överväga att kanske eventuellt någon gång i framtiden överväga att kanske eventuellt våga spela. Men antagligen inte nästa gång...
Hur som helst så tyckte jag inte det var helt oangenämt! Det var spännande att se på, mycket mer än jag förväntade mig. Att jag då och då muttrade något om att slänga pengarna i sjön är en annan femma... ;)

När vi kom hem var det packning som stod överst på schemat. Sedan gick vi faktiskt och lade oss. Efter bara ett litet tag kom Superman ihåg att en av mina vänner hade råkat skriva till mig att jag skulle hälsa till min belgare, varpå han börjar berätta otroligt oanständiga historier (som han ittade på medan han pratade) på holländska/flamländska med belgisk/flamländsk dialekt. Inte enbart dialekten, utan även tonfallet han använde när han pratade var oerhört...osupermaniskt och slibbigt. Jag skrattade så jag nästan fick tårar i ögonen och pep långt om länge fram att jag är väldigt glad att han inte är belgare ;) Osexigare dialekt får man nog leta efter (Sorry alla belgare som mot all rimlig förmodan eventuellt kan tänkas läsa det här någon gång).

Ja. Vad säger vi om måndagen? Frukostöverhoppning, sistaminutenpackning, åksjuka, flygplats, jobbigt hejdå, ensamhet, hemåtflyg, hemåt-tåg, iskalla vindar hemma i stan. Saknad. Tomhet. Stillhet. Ensamhet. End of Story. Typ. Känns som en väldigt oviktig dag att prata om tycker jag...

Nu råkade det här inlägget ju bli längre än jag tänkt, men det kan inte hjälpas. Ska försöka att korta ner mig nästa gång jag präntar. Tack för att ni läst och läser! Holland var underbart, och på fredag far jag dit igen. Tjohooo! Då stannar jag i 13 hela dagar...

Ska se om jag kan komma upp med något mindre personligt nästa gång. Nu känner jag mig så personlig så det är bäst jag slutar. På återskrivande, mina fantastiska läsare!
Er tillgivna
Shass


Ps. Lyckan över att klara av ett godkänt i matte. Den ni. Var länge sedan jag var så stormlycklig över min egen prestation...om det ens hänt förr. Bara skrek rakt ut när matteläraren berättade att jag klarat provet, slängde mig om halsen på honom och kramade honom hååårthååårthååårt. Lycka! Ds.

Pps. Superman var på gått humör och var oförsiktig nog att springa rakt in i hörnet på en garderob i söndags. Pang. Aj. Jag trodde först han bara spelade när han låg på sängen och gnydde, men fattade snart att det verkligen gjorde ont...särskilt som såret blödde. Nej, det var inte djupt, men det gjorde antagligen sjuhelvetesont. Eftersom jag är kvinna med stor väska som innehåller sådantdär som karlar förväntar sig att kvinnormedstorväska-väskor ska innehålla (man måste ju leva upp till förväntningarna, ni vet) halade jag fram ett plåster och plåstrade om honom. Kände mig riktigt sjuksköterskisk ;) och han var så söt med ett plåster diagonalt över pannan. Tur att han är så tjockskallig, annars kanske det hade blivit värre skada än ett grunt jack. :)
Var bara tvungen att tillägga det. Klart slut! Dds.