Jag vill bara skriiika: "STOOOPP!"
Antagligen borde jag tänka mig för innan jag postar det här och förbereda mig på eventuella ilskna bloggkommentarer från alla möjliga håll (man vet ju aldrig vem som råkar snubbla in och se det här) men jag tar risken. Jag måste nämligen bara få vädra min irritation över detta ständiga genusrelaterade språktjafs som pågår i Sverige. Jag är inte på något sätt antifeminist - jag har till och med hört att så länge man förespråkar lika lön och lika rättigheter för män och kvinnor så är man feminist, man behöver inte vara manshatare och med i FI för det... - men jag tycker det här snacket om "en" och "hen" är så fjantigt så jag får utslag över hela min språksjäl. Jag älskar språk, jag tycker det är jätteroligt och intressant, men det här gör mig bara irriterad. Utveckling i all ära, men...
Jo, jag läste nyss i DN att uppepå det där förbaskade "hen" som folk så frekvent brukar nuförtiden ska vi nu också få ett "en". "En borde inte sova när natten faller på...", ja det kan jag väl köpa. "En" är trots ett längre använt ord, både poetiskt och talspråkligt. Men att "en" ska börja ersätta "man" av den anledningen att "man" är så genusbundet, maskulint, patriarkaliskt, jag vete sjutton... Nä. Sluta. Snälla.
Jag tror inte en sekund att det blir mer jämställt i Sverige för att vi avkönar varandra, kallar våra barn för "hen" och skriver "en skall icke ljuga...". Vad fyller det för funktion? Ingen. Visst, om det tillfredsställer något hos de fanatiska eller de som vill vara "inne" med sitt språkbruk, visst. Man kan väl knappast förbjuda folk att använda vilket språk de vill. Men jag ser ingen anledning till att byta ut han och hon mot hen och man mot en för att "vårt språk ska bli mer jämställt".
Jag tycker personligen det är viktigare att fokusera på andra aspekter av jämställdhetsfrågan än att hena och ena sig. Lika lön för lika arbete är en bra grej, t ex. Lika vård. Lika anseende, likvärdig respekt från omvärlden. Låt papporna vara pappalediga om de vill, låt mammorna jobba om de vill. Låt människorna välja sina liv utefter sina förutsättningar snarare än utefter sina kön, och bedöm dem också därefter.
Ja, jag tycker det är viktigt med jämställdhet. Jag tycker emellertid också att det är viktigt att ha i åtanke att kvinnor och män både fysiskt och mentalt är olika, hur mycket en del än vill bestrida detta. Förmodligen har vår fostran och samhället i sig format oss till olika roller. Det är säkert sant. Jag är dock övertygad om att det också finns biologiska orsaker till vår olikhet, saker som samhället har mycket lite med att göra. Jag menar, varför skulle inte hanmänniskor och honmänniskor ha sina olikheter när alla andra djur har det?
Jag ska inte inveckla mig i någon närmare debatt eller diskussion i ämnet... jag ville bara lufta min frustration, irritation, över detta ständiga tjafs om hen och en. Använd för guds skull vilket språk ni tycker är lämpligt, men mig imponerar man inte på med att kalla folk för hen och byta ut alla man mot en. Jag tyckte det var en rolig omväxling att läsa språkomskrivningen i "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg (kvinnskligheten...haha...), men personligen föredrar jag den gamla vanliga svenskan och ser ingen anledning till att genusneutralisera den. Det fyller enligt min åsikt ingen funktion. Varje gång jag ser en artikel som tjafsar vidare i ämnet vill jag bara skriiika: "STOOOPP!"
Nu ska jag hamra upp lite bröstvärn och murar och vallgravar och taggtrådar och grejor, utifall det börjar hagla in arga kommentarer. Jag menar verkligen inte att förolämpa någon, jag ville som sagt bara lufta mina tankar en stump.
På återskrivande,
Shass (som bakom befästningsverken börjar fundera på hur klokt det är att posta det här inlägget...)
UPPDATERING: Jag hittade just en själsfrände på Aftonbladet. Oerhört skönt att höra att MAN inte är ensam. Heja Malin Wollin!
Jo, jag läste nyss i DN att uppepå det där förbaskade "hen" som folk så frekvent brukar nuförtiden ska vi nu också få ett "en". "En borde inte sova när natten faller på...", ja det kan jag väl köpa. "En" är trots ett längre använt ord, både poetiskt och talspråkligt. Men att "en" ska börja ersätta "man" av den anledningen att "man" är så genusbundet, maskulint, patriarkaliskt, jag vete sjutton... Nä. Sluta. Snälla.
Jag tror inte en sekund att det blir mer jämställt i Sverige för att vi avkönar varandra, kallar våra barn för "hen" och skriver "en skall icke ljuga...". Vad fyller det för funktion? Ingen. Visst, om det tillfredsställer något hos de fanatiska eller de som vill vara "inne" med sitt språkbruk, visst. Man kan väl knappast förbjuda folk att använda vilket språk de vill. Men jag ser ingen anledning till att byta ut han och hon mot hen och man mot en för att "vårt språk ska bli mer jämställt".
Jag tycker personligen det är viktigare att fokusera på andra aspekter av jämställdhetsfrågan än att hena och ena sig. Lika lön för lika arbete är en bra grej, t ex. Lika vård. Lika anseende, likvärdig respekt från omvärlden. Låt papporna vara pappalediga om de vill, låt mammorna jobba om de vill. Låt människorna välja sina liv utefter sina förutsättningar snarare än utefter sina kön, och bedöm dem också därefter.
Ja, jag tycker det är viktigt med jämställdhet. Jag tycker emellertid också att det är viktigt att ha i åtanke att kvinnor och män både fysiskt och mentalt är olika, hur mycket en del än vill bestrida detta. Förmodligen har vår fostran och samhället i sig format oss till olika roller. Det är säkert sant. Jag är dock övertygad om att det också finns biologiska orsaker till vår olikhet, saker som samhället har mycket lite med att göra. Jag menar, varför skulle inte hanmänniskor och honmänniskor ha sina olikheter när alla andra djur har det?
Jag ska inte inveckla mig i någon närmare debatt eller diskussion i ämnet... jag ville bara lufta min frustration, irritation, över detta ständiga tjafs om hen och en. Använd för guds skull vilket språk ni tycker är lämpligt, men mig imponerar man inte på med att kalla folk för hen och byta ut alla man mot en. Jag tyckte det var en rolig omväxling att läsa språkomskrivningen i "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg (kvinnskligheten...haha...), men personligen föredrar jag den gamla vanliga svenskan och ser ingen anledning till att genusneutralisera den. Det fyller enligt min åsikt ingen funktion. Varje gång jag ser en artikel som tjafsar vidare i ämnet vill jag bara skriiika: "STOOOPP!"
Nu ska jag hamra upp lite bröstvärn och murar och vallgravar och taggtrådar och grejor, utifall det börjar hagla in arga kommentarer. Jag menar verkligen inte att förolämpa någon, jag ville som sagt bara lufta mina tankar en stump.
På återskrivande,
Shass (som bakom befästningsverken börjar fundera på hur klokt det är att posta det här inlägget...)
UPPDATERING: Jag hittade just en själsfrände på Aftonbladet. Oerhört skönt att höra att MAN inte är ensam. Heja Malin Wollin!
2013s första natt
Det är stilla i huset. Basgången från grannarnas musik har tystnat. Utanför skruttar en och annan bil lite slött förbi och då och då ekar ljudet av en senkommen raket eller smällare under den molntunga natthimlen. Det regnar, lite sådär stillsamt som det gör ibland när änglarna inte riktigt vet om de ska gråta eller inte (alternativt sporadiskt-gråter av skratt efter allt nyårsfestande... champagnen, ni vet).
Och jag kan inte sova. Som så oändligt många nätter förr ligger jag vaken och väntar på att dagen ska komma smygande på kattmjuka tassar. 2013s första dag. Jag ligger tyst och lyssnar med ett halvt öra på P1:s sommarpratare från gud vet när och minutrar och timmar tickar förbi utan att John Blund tittar förbi. Antagligen är han fullt upptagen med att natta alla överförfriskade nyårsfirare. Jag ligger ensam vaken medan en rätt stor del (skulle jag tro) av Haag sover.
Men det gör inget att jag är den enda som är vaken. Du ligger ju där och andas. Stilla, lugn, trygg och varm drar du sömnens andetag intill mig. Du andas in 2013s luft och jag undrar vad du drömmer. Jag hoppas att det är något vackert.
Och jag skulle gissa att också ni ligger inlindade i era täcken och ritar zzz ovanför er i luften med sömnandetagens pensel och drömmars färger. Kanske drömmer ni om vad 2013 ska komma dragande med. Kanske ett äventyr. Kanske något stort. Kanske något oväntat. Jag hoppas det är något bra, något ni kan se tillbaka på den hundrafyrtiofjärde maj 2083 och säga: Ja men 2013 hade vi kul i alla fall, visst hade vi?
Du vänder på dig och snörvlar lika förkylt som jag. Andas. Sover. Drömmer. Jag tänker att jag nog får lägga ifrån mig telefonen nu och sluta blogga oväsentligheter och lägga armen om dig istället. Kanske, kanske att John Blund snart är klar med alla alikor och fyllkajor och glada nyårsfirare. Den som lägger huvudet på kudden får se...
Och jag kan inte sova. Som så oändligt många nätter förr ligger jag vaken och väntar på att dagen ska komma smygande på kattmjuka tassar. 2013s första dag. Jag ligger tyst och lyssnar med ett halvt öra på P1:s sommarpratare från gud vet när och minutrar och timmar tickar förbi utan att John Blund tittar förbi. Antagligen är han fullt upptagen med att natta alla överförfriskade nyårsfirare. Jag ligger ensam vaken medan en rätt stor del (skulle jag tro) av Haag sover.
Men det gör inget att jag är den enda som är vaken. Du ligger ju där och andas. Stilla, lugn, trygg och varm drar du sömnens andetag intill mig. Du andas in 2013s luft och jag undrar vad du drömmer. Jag hoppas att det är något vackert.
Och jag skulle gissa att också ni ligger inlindade i era täcken och ritar zzz ovanför er i luften med sömnandetagens pensel och drömmars färger. Kanske drömmer ni om vad 2013 ska komma dragande med. Kanske ett äventyr. Kanske något stort. Kanske något oväntat. Jag hoppas det är något bra, något ni kan se tillbaka på den hundrafyrtiofjärde maj 2083 och säga: Ja men 2013 hade vi kul i alla fall, visst hade vi?
Du vänder på dig och snörvlar lika förkylt som jag. Andas. Sover. Drömmer. Jag tänker att jag nog får lägga ifrån mig telefonen nu och sluta blogga oväsentligheter och lägga armen om dig istället. Kanske, kanske att John Blund snart är klar med alla alikor och fyllkajor och glada nyårsfirare. Den som lägger huvudet på kudden får se...
