Shass

Måhända är det att dra alla av manligt kön över en kant, men vad är det med män och ytlighet? Och framför allt; vad är det med män och föreställningen om att deras genetalier har någon som helst betydelse i frågan om vad som är viktigt i ett förhållande (eller äktenskap) och ej? Det var en fråga jag och Naia gång på gång ställde oss för ett par dagar sedan, båda lika förbryllade över dessa båda ämnens ständiga återkomst i manliga hjärnor.

Det samtal som fick oss att gapande ställa oss denna fråga var en diskussion mellan mig och en person av hankön. Vi kan kalla honom H. Jag hade ställt H en mängd frågor angående en mental länk mellan två av våra karaktärer som han någorlunda fogligt besvarat. Efter ett slag började dock samtalet vändas in på vem jag ska gifta bort dottern till min main character med. Jag föreslog lite skämtsamt Skabbis. Men Skabbis dög inte! Vet ni varför?
Jo, gott folk. Han är för ful! H anser att ska hon ha en man ska han vara vacker att se på. Ytligt! Och han var för gammal. MIN SKABBIS FÖR GAMMAL?! Det är upprörande...

Vi spann vidare på samma tråd. Jag föreslog att hon kunde gifta sig med någon av våra stiliga livvakter, men det dög inte heller. De var FÖR GAMLA! Hallå, stopp lite, tyckte Naia och jag. Våra stiliga livvakter, samt merparten av våra andra små älsklingar, åldras inte i mänsklig takt, så en åldersskillnad på 16-17 år är ingenting (tycker jag väl i och för sig inte att det är ur mänsklig synpunkt heller. Hm, ja, lite beroende på individerna förstås...). Men det dög inte heller, han ansåg dem vara något i stil med femtioåttaåriga perversa gubbsjuka gamla knarriga ruttna pensionärer, så dem förkastade han också. Ytligt!

Min gulliga snickare och min godmodige smed dög inte heller. Och fler karlar förkastades. Vet ni varför? Jo, han ansåg att deras genetalier troligen inte var stora nog.
WHAT THE HELL..?!
Jo, ni hörde rätt! Jag bara satt och stirrade framför mig med hakan någonstans i höjd med källarplanet i huset där Naia bor. Det var inte ett svar jag väntat mig, särskilt inte från H. Och jag kunde liksom inte riktigt se var genetaliernas storlek spelade sin roll i det hela. Varför i hela friden skulle MIN dotter - Nå min karaktärs dotter då - bry sig om hur stor pinkepinne en man har? Vad har det för betydelse i det stora hela? Är det inte viktigare att hon har en man hon älskar, en man som är snäll och fin och god och underbar inuti än en man som ser ut som någon djävla grekisk kåtgud med gigantisk snorre som ändå bara är äcklig? Men nähä... Icke.
(Usch, nu fick jag helt apropå ingenting en bild av äckel-Jondalar från Grottbjörnens Folk-serien av Jean M. Auel i skallen. Han är en typisk sådand där karl som alla kvinnor vill ha sex med, men som jag personligen bara blir våldsamt äcklad av. Urk...)

Eftersom inga av mina karlar dög morrade jag någonting om att om han nu var så himla noga med vem hon skulle ha så kunde han väl trolla fram en karl ur bakfickan som passade hans smak. Han svarade:
"Kan det inte bara dyka upp en karl ur skogen helt plötsligt? En som har bra personlighet, vackert yttre och lagom storlek på snoppen?"
Se! Där var det igen! Och jag vet inte ens vad jag ska säga, visste det inte då heller. Återigen fann jag mig sittande med hakan misstroget nedramlad till källarn. Jag bara gapade och stirrade och försökte förstå VARFÖR det hade sådan enorm betydelse att karln hade en gigantisk djävla mamba svängande i skrevet.
Förstår ni det viktiga i det? För mig är det helt ofattbart i alla fall. Och eftersom det är MIN karaktär bestämmer jag helt enkelt att hon inte bryr sig ett smack om ifall hennes karl har ett femmetersspjut eller en fem centimeter lång daggmask innanför underkläderna.

Enligt kriterier från H ska hon gifta sig med en man som:
1. Har bra personlighet.
2. Är vacker att se på.
3. Har stor "fröjdepinne".
4. Inte är för gammal, helst inte över 30. Just på den här punkten kan man ju då fråga sig vad det har för betydelse om hon (och eventuell framtida make) ändå åldras långsammare än människor. Och gäller 30-årsgränsen oavsett hennes ålder? Säg att hon inte hittar någon förrän hon är 60, får hon ändå inte ha en man som är över 30 då?
5. Kan beskydda henne.
6. Inte är ett stort, fult troll. Ej heller en stor, ful Skabbis.
7. Inte heter Tarek.
8. Inte heter Pelle. Enligt H skulle det vara pinsamt att ha en svärson som hette Pelle.
9. Inte är människa. Människor lever för kort tid.

Usch vad kriterier, de vet jag inte precis om jag orkar hålla mig efter. Så vet ni vad? Jag skiter i dem och gör som jag vill!


Nå, nu var det ju egentligen inte min karaktär vi diskuterade, utan männens underliga förmåga att anta att deras genetalier spelar roll i diverse sammahang. Som Naia så klokt uttrycker det:
"De tror alltid att pinkepinnen är allting som vi bryr oss om och tänker på (förmodligen för att det är exakt vad de själva gör hela tiden...)"
Vi har även haft funderingen uppe med det här med karlar och bilar. Är det så att en man med liten vattenkastare har en stor bil för att liksom kompensera litenheten på genetalierna? Och ska man i sådana fall anta att en man som kör en liten bil har en gigantisk en meter lång och en-meter-i-diameter-tjock monsterorm inklämd i brallorna? Skrämmande tanke...

Är män så rädda att inte bli accepterade och älskade för dem de är att det är därför ytlighet som den jag nyss talat om poppar upp? Varifrån kommer föreställningen om att kvinnor hellre har män med enorm utrustning än män med normal eller aningen-mindre-än-genomsnittet-utrustning? Jag menar, det finns ju folk som älskar flodhästbebisamöbaslemkräksäckelmedbabypittskomplex, det finns folk som älskar sådana som Skabbis (Som jaaag!), och det finns sådana som älskar grekiska gudar, även om just den grekiske gud de blivit upp över öronen kära i kanske inte har riktigt så stor sladdertask som de andra grekiska gudarna.
Man älskar inte en man för dennes genetala storlek. Man älskar honom inte heller för hans yttre (även om man kan älska det). Man älskar en man för hans personlighet, hans sätt, hans inre jag. Min första tanke när jag blivit kär har aldrig någonsin varit "Åh, jag hoppas han har en rejäl utrustning!". Aldrig någonsin.


Flickor och pojkar, kvinnor och män - Vad anser ni? Vad är det som får en man att visa sådant prov på ytlighet? Varför spelar genetalierna roll? Vem tycker så och varför? Och hur är det med det där med bilarna egentligen?
Nyfikna Shassimodo vill gärna ha svar!


Ps: Det är inget fel på grekiska gudar, det var inte så jag menade. Jag förstår om ni tycker jag klankade ner lite väl mycket på dem, men jag ville bara påpeka att bara för att man ser ut som en grekisk gud behöver man inte vara den idealiske pojkvännen/mannen/älskaren. Sedan kan man givetvis vara en underbar sådan också, självklart!