Shass

Lucia är egentligen rätt vackert. Kvinnor och män i vitt med ljus och glitter och röda band som sjunger sånger alla känner igen. Flerstämmiga melodier som åtminstone skänker mig en känsla av ro. Det är någonting som lyser upp i det lite dystra vintermörkret och gör de allra flesta glada. Vårdtagare på ålderdomshem vars dagar inte fylls av mycket mer än mat och sömn blir så glada när ett luciatåg träder in med fladdrande lågor och klingande röster, och hur skönt känns det då inte i bröstet att kunna göra någon glad? Har hört att det uppskattas på sjukhus också.

Jag har aldrig varit Lucia. På lågstadiet, då vi som tredjeklassare stod för Luciasången, blev jag vald till Lucia men vägrade å det bestämdaste att ta på mig denna roll. Den gavs istället till min pyssling eller brylling eller sexmänning eller vad ni nu vill kalla det, som var minst huvudet kortare än alla andra tredjeklassare (så ni ser att pyssling är ett mycket bättre ord). När jag i sjätte klass deltog i lottningen till Lucia blev jag det givetvis inte. När jag väl ville så nähä, inte då.
När jag gick i åttan var det flera som påstod att de skulle välja mig som Lucia i nian, men de ljög. Ingen röstade på mig! Ingen ens föreslog mig. Och tur var väl det, för den Lucia som blev vald för att leda högstadiekören sjöng inte, och sjunga tycker jag om.
Högstadiets luciatåg är dem jag har bäst och färskast och gladast i mitt minne. Lucian valdes ut bland niorna, men alla från sjuan till nian fick vara med i kören, och det var jag givetvis. En härligare kör har jag aldrig varit med i. Kan väl förstås bero på att jag tycker hemskt mycket om musikläraren som höll i den också, men det kan också vara att vi ibland kändes som en stor och glad familj. Alla fick vara med, oavsett man kunde sjunga eller inte. För min lärare var det viljan som spelade roll. Därav förekom även mindre tonsäker solosång vid något tillfälle.
Nåväl. Som högstadiekör hade vi tilldelats äran att:
1. Sjunga på julmarknaden. Kallt som satan för det mesta och jag tror fan ta mig ljusen blåste ut två av de tre år jag var där. Regnade något år också. Trist. Dessutom höll händerna på att ramla av pga. betydande köldskador pga. hållande av ljus. Åtminstone kändes det som om de skulle ramla av...
2. Sjunga för alla tanter och gubbeligubbar som är med i PRO. Lite besvärligt, eftersom det var på folkets hus och därför en god bit att gå, och för det mesta drog över så mycket över skoldagens tid att jag missade bussen hem...
3. Sjunga på "tvätten". Ja, ni hörde rätt. Fast tvätt som i ställe-där-folk-tvättar-och-sorterar-tvätt och inte som i att stå framför en gigantisk hög smutsiga sjukhussängkläder och skråla. Tidigare än tomten själv är uppe fick man masa sig ur sänghalmen och tvinga mamsen att skjutsa en till skolan, så att man sedan därifrån kunde samåka med resten av den lilla del av kören som valts ut att sjunga på tvätten in till just tvätten. Där skulle vi sedan kraxa oss igenom diverse sånger (ni kanske vet hur fantastiskt vackert man sjunger klockan sex-halv sju på morgonen), sedan få varsin lussekatt och en pepparkaka och sedan återvända till skolan för att lussa där. Jag var bara med på tvätten en gång. Missminner jag mig inte var det i nian.
4. Givetvis lussa för högstadieklasserna på skolan. I nian fick jag dessutom hedersuppdraget att sjunga "ingångsmarschen" (naaaatteeen går tunga fjäääät...) från det att vi gjorde entré tills vi började ställa upp. Allteftersom tärnor och stjärngossar (eller vänta... hade vi några stjärngossar i nian..?) tog sina platser föll de in i sången tills alla ställt upp. Hm, tror jag hade någon solo-låt också...
5. Sjunga på ålderdomshemmen. Vi har två stycken. Det var ganska roligt, för man kände hur glada de boende blev när man kom och sjöng och när vi tågat ut ur rummet hörde man hur de mumlade uppskattande. Det negativa var att det var fasligt trångt och därför blev det också, pga. ljusen, mycket varmt. Turligt nog svimmade inte Lucian något av de åren jag var med. Dock gjorde en tärna det...
6. Åka ut till en av öarna i skärgården och lussa för öborna där. Var också väldigt roligt. Resan med färja ut till ön var alltid stojig och full av sång och skratt. Efter lussandet tog sig hela tåget ut och klättrade över leriga kullar och staket och bergknallar för att fotograferas utomhus av musikläraren. Det var alltid svinkallt och ljusen blåste nästan alltid ut och alla flamsade något hemskt. Hår blåste hit och dit, lusselinnen fladdrade hej vilt och det var allmänt skojkaos. Det var roligt. Ett år blev musikläraren konstant förföljd av getter också...
7. Sjunga för marinofficerare och ja, allt vad de nu var, på någon militäranläggning. Det blev dock bara av ett av de tre år jag var med i kören (i sjuan tror jag) och då fick jag inte följa med. Morr.
8. Lussa på "Lussesmällen". Det är en smärre festival för små, lokala band (främst band som bildats på skolan, men också lite utifrån) som hålls runt Lucia. Skulle gissa att det är idag just i år. Där var jag dock aldrig med, trots att jag fick fribiljetter och allt till spektaklet vartenda år.

Tänk så många uppdrag en kör från en liten skola i en liten förort som den där jag bor kan få. Jag saknar det riktigt mycket. Kanske ska smuggla in mig själv i den skolkören nästa höst, smyga in så de inte märker att jag är där..? Fast det skulle säkerligen spricka eftersom jag många gånger har varit den som hörts mest. Ehum...

Jag älskar Lucia. Jag tycker det är vackert. Sååå, trots att jag inte trodde jag skulle orka i morse kom jag på något mirakulöst sätt ur sängen och damp ned på nedre botten för att roffa åt mig TV:n före skitungarna så jag kunde se på Lucia där. Saknar det. Är nästan så att jag måste gå med i kyrkokören nästa höst när det börjar närma sig Lucia-repande och tågande. Har inte varit med i kyrkokören sedan jag var en halv skit hög och vi mest sjöng om krokodiler i duschkabiner och vid påsk om Jesus uppståndelse. Varit med i luciatåg i kyrkan once. Minns det knappt.

I vår skolkör hade inte bara Lucia rött band runt midjan. Alla hade det, tärnor som stjärngossar. Skillnaden var dock att Lucias band var något bredare och hon hade sitt med bandändarna hängande framåt. Vi andra hade våra vridna så bandändarna hängde ned längs sidan, då givetvis beroende på vilken sida vi gick i tåget. Jag tycker faktiskt det är finast så, när alla har röda band och tärnorna glitter i håret. Jag hade fläta något år och flätade in glittret i den också. Det uppskattades.


Vad tycker ni om Lucia? Är det en fin tradition vi har? Vad tycker ni om sångerna? Tycker ni både Lucia och tärnor ska ha röda band, eller ska tärnorna ha glitter runt midjan istället och gossarna ingenting? Tycker ni, som jag, att sången blir mer mäktig och vackrare om det är män med och sjunger? Tycker ni att både män och kvinnor ska få vara Lucia, som diskuterats i tidningen senaste månaden? Har ni själva varit lucior någon gång, och om inte: Skulle ni vilja vara Lucia?


Skitungarna ska gå Luciatåg i kyrkan imorgon. Funderar på att följa med. Misstänker att sången inte kommer vara den vackraste man hört på år och dag direkt (har hört kyrkisbarnen och kompisgrupp-ungarna sjunga förut...host, host...), men vafan. De är barn. Det kan vara värt det. Det är ju trots allt mina syskon, även om de är outhärdliga skitungar ibland. Fast då är ju förstås frågan om jag orkar sitta igenom en hel gudstjänst...



Er ständigtfastdetinteärmeningenmarathoninläggsskrivande
Lussevargen