Kontroll av rävbeståndet
Somliga dagar är man trött. Andra dagar är man djävligt trött. Vissa (ca alla) dagar är man helt enkelt så djävligt trött på filosofin att man skriker åt den att köra upp sig själv någonstans där solen aldrig skiner och så lämnar man den upproriskt där hädan och smiter en stund. "Den lär ju inte sakna mig ändå", var min tanke när jag drog på mig jacka och skor och lämnade filosofer och min arbetande far i lägenheten och skuttade ut för att gå en sväng med Tant Anna. Och jag saknade verkligen inte den heller. Filosofin, alltså. Men jag behövde någonting... behövde väldigt mycket... En räv!
Tant Anna och jag hade åtagit oss uppgiften att kontrollera rävbeståndet i vår lilla stad. Språkande om etik och filosofi och annat trams strosade vi därför gatan upp och tog oss en vända in på BR Leksaker.
På BR hittade vi My Little Ponnies med glittriga vingar och horn, i rosa och vitt. Vi hittade Shrek och åsnan i Shrek och Mästerkatten I Stövlar från Shrek. Vi hittade gräsliga, rosa nallar, hundar, hästar, kaniner och kor. Men ingen räv. Ja, om man då bortser från plasträven expiditen visade på, men den räknas inte.
Vi tog oss därför vidare till Åhlens. Snygg (enligt Tant Anna), någonstansitrettioårsåldern-man (enligt Tant Anna) mötte oss där. Marios hette han och påstod att jag hade ett vackert namn. Jag? Vackert namn? ... Nä. Fast han verkade ju ganska trevlig. Skulle köpa förkläde till sin fru, eller hur det var. Snäll pojke, alltså. Ett ganska bra handslag också (jag som är så handfixerad). Hur som helst hade han (enligt Tant Anna) håret i hästsvans, vilket Tant Annas man, Bruno, också har. Enligt Tant Anna.
(Så, nu tog jag med Åhlens-snyggingen, är du nöjd nu, Tant Anna-Tengil lilla?)
På Åhlens vet jag att jag tidigare sett rävar, och mycket söta rävar dessutom. På den tiden sålde de många hyfsat verklighetstrogna och mycket söta djur, bland annat leopardliknande söta saker, lejonungar, pumor, isbjörnar, diverse hundar, en hel mängd hästar (fast hästarna har jag inte sett sedan jag praoade på Åhlens vårterminen i åttan), kaniner etc. Nu var emellertid de söta djuren utkörda för att ge plats åt feta, gröna dinosauriedrakar; hundliknande vadfandetnuvarfördjur-djur som man kunde köra in halva underarmen i käften på; en underlig hund-liknande sak som jag gissar var en väldigt ful tax; grodor; märkliga, monsterliknande djur jag inte fann det minsta söta; flygande enhörningar, osv...
Och, faktiskt, en räv. Saken var den att jag inte fann denna räv söt på det sätt jag skulle önskat. Den hade visserligen stooora, bruna ögon och var väl en unge, men... Den hade en liten, osnygg, orävig svans, var inte kramig nog och...höll inte måttet. Därför förkastades både den och Åhlens.
Sim Salabim var nästa anhalt. Där väntade jag mig inte att finna några rävar, och inga rävar stod att finna. Dock hittade vi en svart leopard, men tyvärr hade den gula ögon och inte grå (och den på Harrods var mycket, mycket sötare och mer verklighetstrogen). Alfons Åhberg, Pippi Långstrump och Herr Nilsson fanns även att skåda, men då de inte intresserade mig något vidare lämnade vi även dem åt sina dammiga hyllor och gick.
Slutsats:
Rävbeståndet är i ett bedrövligt tillstånd och jag är mycket besviken. Kan hända hade Skabbis vägarna förbi här när han fortfarande var sjuk och tog död på dem allihop. Vi får hoppas på en förbättring, även om jag betvivlar att någon sådan infinner sig. Ser ut som om jag, hos far, antingen får fortsätta sova ensam eller nöja mig med Linux-pingvinen Tux. Sad but true.
Nå, inget ont som inte har något gott med sig, eller hur det där gamla utnötta uttrycket nu går. Då Tant Anna och jag konfererade över msn före denna expidition fann vi på ett eventuellt nytt uppsatsämne åt mig (det tredje eller fjärde i raden so far...). Vi får se om det blir något av det. Att ta reda på av vilken anledning folk gör underliga saker innan de ska sova/när de sover låter som en uppsats som kanske kan gå hem. Dessutom har jag ju, genom Tant Anna, tillgång till en legitimerad psykologi-överläkare som kanske kan bli mig behjälplig. Vi får se!
Men först - filosofi.
Små rääävarna, små rääävarna, kom till kom till kom till Shaaass. Små rääävarna, små rääävarna, kom till kom till kom till Shaaass. Med öron och svansar och nos och päls och tass, med öron och svansar och nos och päls och tass...
(Jag vet att jag är vrickad, men det får man vara, särskilt när man läser ett så vrickat ämne som filosofi)
Tant Anna och jag hade åtagit oss uppgiften att kontrollera rävbeståndet i vår lilla stad. Språkande om etik och filosofi och annat trams strosade vi därför gatan upp och tog oss en vända in på BR Leksaker.
På BR hittade vi My Little Ponnies med glittriga vingar och horn, i rosa och vitt. Vi hittade Shrek och åsnan i Shrek och Mästerkatten I Stövlar från Shrek. Vi hittade gräsliga, rosa nallar, hundar, hästar, kaniner och kor. Men ingen räv. Ja, om man då bortser från plasträven expiditen visade på, men den räknas inte.
Vi tog oss därför vidare till Åhlens. Snygg (enligt Tant Anna), någonstansitrettioårsåldern-man (enligt Tant Anna) mötte oss där. Marios hette han och påstod att jag hade ett vackert namn. Jag? Vackert namn? ... Nä. Fast han verkade ju ganska trevlig. Skulle köpa förkläde till sin fru, eller hur det var. Snäll pojke, alltså. Ett ganska bra handslag också (jag som är så handfixerad). Hur som helst hade han (enligt Tant Anna) håret i hästsvans, vilket Tant Annas man, Bruno, också har. Enligt Tant Anna.
(Så, nu tog jag med Åhlens-snyggingen, är du nöjd nu, Tant Anna-Tengil lilla?)
På Åhlens vet jag att jag tidigare sett rävar, och mycket söta rävar dessutom. På den tiden sålde de många hyfsat verklighetstrogna och mycket söta djur, bland annat leopardliknande söta saker, lejonungar, pumor, isbjörnar, diverse hundar, en hel mängd hästar (fast hästarna har jag inte sett sedan jag praoade på Åhlens vårterminen i åttan), kaniner etc. Nu var emellertid de söta djuren utkörda för att ge plats åt feta, gröna dinosauriedrakar; hundliknande vadfandetnuvarfördjur-djur som man kunde köra in halva underarmen i käften på; en underlig hund-liknande sak som jag gissar var en väldigt ful tax; grodor; märkliga, monsterliknande djur jag inte fann det minsta söta; flygande enhörningar, osv...
Och, faktiskt, en räv. Saken var den att jag inte fann denna räv söt på det sätt jag skulle önskat. Den hade visserligen stooora, bruna ögon och var väl en unge, men... Den hade en liten, osnygg, orävig svans, var inte kramig nog och...höll inte måttet. Därför förkastades både den och Åhlens.
Sim Salabim var nästa anhalt. Där väntade jag mig inte att finna några rävar, och inga rävar stod att finna. Dock hittade vi en svart leopard, men tyvärr hade den gula ögon och inte grå (och den på Harrods var mycket, mycket sötare och mer verklighetstrogen). Alfons Åhberg, Pippi Långstrump och Herr Nilsson fanns även att skåda, men då de inte intresserade mig något vidare lämnade vi även dem åt sina dammiga hyllor och gick.
Slutsats:
Rävbeståndet är i ett bedrövligt tillstånd och jag är mycket besviken. Kan hända hade Skabbis vägarna förbi här när han fortfarande var sjuk och tog död på dem allihop. Vi får hoppas på en förbättring, även om jag betvivlar att någon sådan infinner sig. Ser ut som om jag, hos far, antingen får fortsätta sova ensam eller nöja mig med Linux-pingvinen Tux. Sad but true.
Nå, inget ont som inte har något gott med sig, eller hur det där gamla utnötta uttrycket nu går. Då Tant Anna och jag konfererade över msn före denna expidition fann vi på ett eventuellt nytt uppsatsämne åt mig (det tredje eller fjärde i raden so far...). Vi får se om det blir något av det. Att ta reda på av vilken anledning folk gör underliga saker innan de ska sova/när de sover låter som en uppsats som kanske kan gå hem. Dessutom har jag ju, genom Tant Anna, tillgång till en legitimerad psykologi-överläkare som kanske kan bli mig behjälplig. Vi får se!
Men först - filosofi.
Små rääävarna, små rääävarna, kom till kom till kom till Shaaass. Små rääävarna, små rääävarna, kom till kom till kom till Shaaass. Med öron och svansar och nos och päls och tass, med öron och svansar och nos och päls och tass...
(Jag vet att jag är vrickad, men det får man vara, särskilt när man läser ett så vrickat ämne som filosofi)
Kommentarer
Postat av: Tant Anna
Är jag en elak tant som tvingar dej att klämma på Alfons Åberg och på Barbapappa, men inte på Super Marios?
Postat av: Emma
Nejmen Sharon, filosofi som är så skoj! Jag ser verkligen fram emot att få plugga det på gymnasiet och kanske universitetet. Fast vissa filsofer var ganska korkade, x. deskartes. Honom gillar inte jag, och så fanns det någon annan, men har glömt honom.
Trackback
