Isen
Du skulle fyllt 21 idag. Om du fått leva skulle du fyllt 21. Om du fått leva...
Men det är 2 månader sedan du flög iväg på uppvindarna och lämnade oss kvar här. 2 månader sedan du började andas någon annanstans. 2 månader sedan du förenade dig med Björn och alla dina kaniner bortom gränsen för livet. 2 månader...
Mor och jag var och satte blommor hos dig idag. De hade gjort så fint med mängder av blommor, kort och små saker på din grav. Det kändes skönt att veta att det är så många som brytt och bryr sig om dig. Jag hoppas att du vet om det. Du verkade åtminstone veta att vi var där, eftersom du på ett eller annat vänster stängde av änglarnas tårar eller Guds pinkande eller läckan bland molnen (eller vad det nu är som gör att det regnar) när vi kom fram till graven. Så vi stannade en stund. Vi regnade lite åt änglarna medan de tog paus...
Jag saknar dig mer än jag kan säga, mer än jag förstår själv tror jag. Men jag har inga bra ord att skriva med. De orden finns nog inte. Jag bara önskar att du fanns kvar här, även om önskningen är fruktlös. Vi har gjort så mycket. Det var så mycket vi skulle göra. Det var så mycket vi aldrig hann göra. Det var så mycket vi ville göra. Då. En gång.
Jag hoppas du kan förlåta mig för allt jag inte gjort. Jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu, var det nu är. Jag hoppas att du vet att jag aldrig kommer glömma dig.
Vila i frid finaste Isen.
Alltid i mitt hjärta.
Men det är 2 månader sedan du flög iväg på uppvindarna och lämnade oss kvar här. 2 månader sedan du började andas någon annanstans. 2 månader sedan du förenade dig med Björn och alla dina kaniner bortom gränsen för livet. 2 månader...
Mor och jag var och satte blommor hos dig idag. De hade gjort så fint med mängder av blommor, kort och små saker på din grav. Det kändes skönt att veta att det är så många som brytt och bryr sig om dig. Jag hoppas att du vet om det. Du verkade åtminstone veta att vi var där, eftersom du på ett eller annat vänster stängde av änglarnas tårar eller Guds pinkande eller läckan bland molnen (eller vad det nu är som gör att det regnar) när vi kom fram till graven. Så vi stannade en stund. Vi regnade lite åt änglarna medan de tog paus...
Jag saknar dig mer än jag kan säga, mer än jag förstår själv tror jag. Men jag har inga bra ord att skriva med. De orden finns nog inte. Jag bara önskar att du fanns kvar här, även om önskningen är fruktlös. Vi har gjort så mycket. Det var så mycket vi skulle göra. Det var så mycket vi aldrig hann göra. Det var så mycket vi ville göra. Då. En gång.
Jag hoppas du kan förlåta mig för allt jag inte gjort. Jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu, var det nu är. Jag hoppas att du vet att jag aldrig kommer glömma dig.
Vila i frid finaste Isen.
Alltid i mitt hjärta.
Kommentarer
Postat av: norr
Jag vet... Våran lilla flygeltok... Hon fattas!
Trackback
