Chick lit på eftermiddagskvisten

Kan inte låta bli att såhär på eftermiddagskvisten när jag sitter här med huvudvärk och just har läst ut ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig” reflektera lite över fenomenet chick lit.

”Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern. Genren etablerades år 2000. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Karaktärerna är inte sällan överanalyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet.”
Källa: Wikipedia

Det var en kort beskrivning av själva genren. När jag har läst böcker ur denna genre har jag inte kunnat undgå att märka och fundera över följande:

- Majoriteten av chick lit-huvudpersonerna har fullständigt olidliga mammor som de antingen inte vill eller inte kan komma överens med. Är det också ett stående inslag i chick lit-genren? Det känns nästan så. Helst riktigt ragata-aktiga mammor som gärna vill köra med och/eller bestämma över sina döttrar.. Ganska fascinerande faktiskt.
- Sagda huvudpersoner kommer av någon anledning ofta bra överens med fadern istället (om det ens finns någon far med i bilden).
- Fadern som eventuellt är med i bilden är en toffelhjälte eller suput. Hm…
- Inte helt sällan verkar ragata-mamman och toffelhjälte/suput-pappan hamna i någon form av konflikt, bara för att toppa huvudpersonens mos med lite grädde.
- Huvudpersonen är inte helt sällan känslomässigt förvirrad, överanalyserande (se Wikipedia-citat), på något vis osäker på sig själv, på ett eller annat sätt ganska misslyckad och har ett helsike att få ekonomi och förhållanden att gå ihop. Hon tror att hon är motbjudande och oattraktiv och aldrig någonsin kommer få ihop det med någon vettig karl, eftersom sådana enligt hennes åsikt/erfarenhet enbart faller för/är menade för snygga, sexiga, storbystade kvinnor.
- Huvudpersonen har i många fall två riktigt nära vänner, varav den ena ofta är en stridslysten, argsint feminist/bitch/karlmagnet och den andra för det mesta en snäll, söt liten ängel. Annan ofta förekommande vän är en homosexuell man som gärna spanar på mannen huvudpersonen råkar vara intresserad av.
- Huvudpersonerna är inte helt sällan mycket förtjusta i sötsaker, gärna choklad, och har inte helt sällan mycket dåligt samvete över detta. Också stående inslag inom genren?
- Den man (åtminstone har det varit en man det gällt i alla chick lit-böcker jag läst) huvudpersonen i slutänden trots alla missöden etc etc slutligen hamnar i armarna på är ofta den man hon tidigare föraktat/avskytt. Mannen hon trånat efter är i de flesta fall en praktskitstövel.

Varför alla dessa ofta återkommande punkter? Vad är det som gör att man vill läsa sådant där? Är det för att man själv på något vis kan känna igen sig i den där hyperstressade, förälskade, förvirrade, bortkomna kvinnan som vimsar runt i jakten på lycka? Är det för att det är skönt att få släppa sina egna världsliga funderingar och ägna sig åt någon annans elände för ett tag? Eller är det kanske mest för det ofta mycket humoristiska i hela situationen?

Jag tror nog det kan vara alla tre punkterna, och kanske ännu fler, som gör att man dras till den här typen av litteratur. Chick lit är inte helt sällan skriven i en lättsam, humoristisk ton som snarare får en att le och skratta än att gråta över huvudkaraktärens elände. Kvinnornas ofta klumpiga, vimsiga men ack så charmiga sätt gör böckerna lättsmälta och (åtminstone för min del) till välkomna avbrott i perioder av mycket tyngre läsning och/eller sinnesstämning. Då kan man slänga romanen åt sidan och grabba en chick lit, och med ens känns ens egna problem ganska små i jämförelse med Bridgets, Mins, Thildas, Bellas, Lucys eller vems det nu kan vara kaos. För kaos är och blir det, det vill jag lova...


Shass favorit-chick-lit såhär långt (more to come, förmodligen):
”Ska vi slå vad?” av Jennifer Crusie
”Fula Fiskar” av Jennifer Crusie
”Bridget Jones Dagbok” av Helen Fielding
”På spaning med Bridget Jones” av Helen Fielding
”Underbar och älskad av alla – och på jobbet går det också jättebra” av Martina Haag
”I en annan del av Bromma” av Martina Haag

Kommentarer
Postat av: skogsfrun på dal

Kära Shass! Måste erkänna att jag tror denna genre är hopplöst ytlig och sällan med sanningen överrensstämmande, om inte vore det allt lite skrämmande. Hoppas verkligen att utbudet på bokmarknaden, som passar dig är stort och innefattar de gamla klassikerna, har du t.ex. läst något av Moa Martinsson en beundransvärd kvinna som skrev om nätterna i sitt lilla torp medan ungarna sov och mannen var (på drift) till sjöss. Harry Martinsson är heller inte dum;-)



Just nu läser jag Marianne Fredriksson en av mina favoriter men inte numro ett precis. Kan inte placera någon där faktiskt, det kör ihop sig sa pensionären, hehe.



Ha det gott nu kommer sommarvärmen.

2010-06-15 @ 09:29:43
URL: http://barasaras.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0