Hårresande hår-ibelt håravfall - hur ska det hår gå?

1995
Shass är 6 år gammal. Filmen Pocahontas kommer på bio. Shass fascineras av indianskans långa, långa hår och bestämmer sig för att så långt hår vill hon också ha med lika lång lugg som håret. Så får det bli.

2005
Shass har hår nästan ner på rumpan och går med det i en eller två tjocka flätor (ävenom de inte är Pocahontas-tjocka) som hon själv inte ens kan hålla fingrarna borta från. Är noga med att sköta om håret och släpper bara ut det vid särskilda tillfällen som födelsedagar, skolavslutningar, när hon är utklädd till Sagan-om-Ringen-alv på spexet i skolan, osv. Mamma muttrar lite över längden, men det är tjockt hela vägen och de flesta säger att det är vackert. Flickorna i Shass högstadieklass älskar att pyssla med det; borsta, fläta, greja. Shass har ingenting emot det, tycker rätt bra om det till och med.Shass är nöjd och stolt. Håret är den enda del av sitt utseende Shass är nöjd med.

2006
Shass hår har växt en liten bit till och når ner en liten bit på rumpan. I början av maj får hon ett infall och sätter in blå slingor i det, inspirerad av Sharon den Adels slingor under Sweden Rock 2005 och ivrigt påhejad av sin storasyster. Majoriteten av Shass' vänskapskrets, släkt och övriga bihang (dåvarande pojkvän t ex) blir en aning förvånade eftersom Shass "inte gör sådant". I juli drar hon dock loss den sista, envisa slingan. Shass kommer ett flertal gånger, medan hon borstar håret, på dåvarande pojkvännen med att avbryta sig i det han för närvarande sysslar med för att istället betrakta henne. Riktigt varför får hon inte ur honom förrän efter några gånger, då han medger att han tycker Shass ser så lugn och fridfull ut då. Shass är fortfarande nöjd och stolt över sitt hår och älskar att ha det utsläppt, även om det fortfarande bara sker då och då.

2007
Mars. Shass vill klippa bort bara det allra nödvändigaste av det slitna på håret. Frissan gör så. Här icke-specifiserad släkting lägger sig i och omkring 10 cm till åker av efter visst diskuterande släkting-hårfrisörska emellan. Shass gråter på vägen hem och är besviken på sagda släkting i ett par dagar. Det går dock över och Shass vänjer sig vid hårlängden. Det är ju ufortfarande långt och tjockt!

2008
Shass blir dumpad och deprimerad och skiter i vilket - Vem har hon att bry sig om sitt utseende för? Men än så länge är håret som det ska...även om Shass är lite sämre på att sköta om det som förr. Börjar bli en liten smula mindre benägen att släppa ut håret än förut under t ex. sångjobb.

2009
Shass börjar märka en viss förändring i håret och är lite orolig. Hon tycker att hon får för sig att håret är tunt. Övertygar sig själv om att det bara är inbillning, men blir allt mindre benägen att röra vid håret. Skräms av flätans tunnhet. Känner dock fortfarande en viss, liten, kvardröjande stolthet över det. I oktober klipper frisörskan bort 7 cm (Shass har bytt frisör vid det här laget, märk väl). Shass kan inte sluta oroa sig och börjar må dåligt över det allt tunnare håret. Nu börjar det dessutom lossna i stora sjok, särskilt när hon duschar. Farfar kommenterar under ett släktkalas hur tunn Shass fläta blivit. Shass är gråtfärdig. Införskaffar tabletter för hår och naglar, men tycker inte det hjälper. Blir orolig och nedstämd. Börjar sluta vilja släppa ut håret och vill inte att folk ska ta i det. Börjar känna obehag inför folks kommentarer om det. Tror dem inte alls längre om de säger att hon har vackert hår.

2010
Januari. Shass vågar nästan inte ha utsläppt hår på profilbilden på Twitter. Blir övertalad av storasyster. Får en kommentar på MySpace om hur vackert hår hon har på profilbilden där (från 2006...se länken om slingorna ovan) och en uppmaning att aldrig, aldrig klippa av håret. Shass håller med, men känner sig lätt panikslagen. Håret tunnas ut och hon får inte stopp på det!
Februari. Shass har börjat bli rädd för att släppa ut håret. Om det är tunt och fult vill hon inte att folk ska behöva se det. Är nästan motvilligt hon har det utsläppt under Gotthards spelning på Compagniet i Karlshamn. Våndas inför varje hårtvätt eftersom det känns som om allt mer ramlar av för varje gång.
Mars. Mamma utbrister: "Herre gud, såhär tunt har jag aldrig sett det förr!". Avråder å det bestämdaste att Shass har det utsläppt under ett begravningsjobb. Shass bokar tid hos frisörskan igen och mår dåligt.
April. Frisörskan är mycket bekymrad över hur tunt håret blivit. Hon säger att det ser ut som om det gått av på något underligt sätt. Hon tar av 15 cm, mycket med motiveringen att om hon tar av för mycket kommer Shass inte tillbaka igen, eftersom hon vet hur viktigt håret är för Shass. Tipsar om olja som ska gnidas in i det långa håret, och som Shass också går med på att köpa. Införskaffar dessutom vitamin-B-Tabletter. Inget hjälper. Håret ramlar fortfarande av i massor och Shass vet inte vad hon ska ta sig till.
Juni. Shass införskaffar Priorin - en hårkur som man ska äta i minst 3 månader för att få effekt. Den ska stimulera hårrötterna och... vad det var. Shass är lite mer hoppfull, men har svårt att hålla modet uppe. Våndas ännu och drömmer mer än någonsin förr mardrömmar om att tappa håret - mardrömmar som ändå återkommit ganska ofta de senaste 2-3 åren. Flätar eller har håret i knut för att slippa tänka på hur det ser ut, men tänker ändå.
Juli. 10 cm till åker av. Shass är deprimerad och kan knappt tänka på annat. Från att ha räckt ner på rumpan räcker håret nu knappt nedanför BH-bandet. Folk fnyser eller kommer med lätt spefulla pikar om Shass nämner något om att hon tycker håret blivit kort. Hon har alltid känt det som att en bit av hennes identitet åkt bort varje gång hon klippt sig, och så känns det än mer nu. Shass vill fortfarande inte ta i håret och flätar det i stort sätt jämt. Tycker flätan är ful, tunn och ivägen. Äter fortfarande Priorin.
September. Shass avslutar hårkuren Priorin. Funderar på att köra någon eller några månader till, men kommer aldrig till skott. Grubblar över håret och om hon borde boka klipptid igen. Drar sig för det. Pratar med mormor om det och får tips på en olja liknande fiskleverolja (påstår mormor) som ska intagas varje dag, 1 tsk. Ber mormor fixa denna. Får den, men glömmer ta den.
Oktober. Fredagen den 1:a. Pappas kompis R's flickvän H säger att Shass hår ser slitet ut och undrar om hon ska klippa av det. Shass får halvt om halvt panik, trots att hon vetat om slitet, och önskar att hon flätat håret. Går med på klippning. Bestämmer måndag.
Måndag 4 oktober. H klipper av 8-9 cm till. Shass vill dö. Shass önskar att hon var skallig. Shass hatar sitt hår och vill gråta. Vill inte ta i, inte fläta, inte göra någonting. Saknar gamla långa, välbekanta, tjocka, fina håret. Nu är det så kort. Räcker knappt nedanför skulderbladen. Får förståelse av H, som också känner det där med identiteten i håret. Vill inte prata om det med någon eftersom alla bara fnyser. Är ledsen.
Tisdag 5 oktober. Shass skriver om det på sin blogg och undrar varför...


Visst låter jag som en patetisk liten idiot? Och ytlig. Låter jag inte ytlig? Jag tycker det i alla fall. Ursäkta ordvalet, men fy fan! Men håret, det långa långa håret, det var jag. Det var så mycket av mig i det. Det var så mycket av min identitet i det. Det här bara en tredjedel så långa, en tredjedel så tjocka... Det är inte jag. Det här är inte jag. Vem är jag? Var är jag? Var?

Jag minns ju det tjocka. Det har aldrig varit, som naia uttrycker det, "tjockt som en trädstam", men nästan tre gånger så tjockt som nu har det varit. Jag minns när man översköljdes av en flod av frisk schampoo-doft när man släppte ut det. Minns vilket helvete det var att få det att torka när man tvättat det och hur det blötte ner kläder och huvudkudde och allting, även om jag flätade det. Minns hur det kändes när det föll ned över hela ryggen. Minns hur trassligt det blev om man hade det i hästsvans när det blåste. Minns hur tuff jag kände mig när jag var 13-14 och pappa hjälpte mig att sätta upp det i en hög hästsvans på morgnarna när jag åkte från honom till skolan. Minns hur jag lärde mig själv fläta det. Minns hur mamma hjälpte mig med att göra två flätor när jag var 15-16 och hur mina lärare kommenterade hur fina de var. Minns hur det tjocka, blanka, välmående håret glänste i solen - alldeles mörkbrunt men ändå lätt gyllene av solstrålarna...
Tänk, vilken förändring jag har genomgått. Från att ha älskat och varit stolt över mitt hår, tyckt om när folk tagit i det och pysslat med det avskyr jag det och skäms över det och vill inte att någon ska röra vid det. Det känns som en ganska tvär vändning. Vad händer? Vad? Varför? Varför?!

Någon, ge mig mitt hår tillbaka. Jag saknar det. Saknar mig. Jag tror att en del av det dalande självförtroendet beror på det här. Det fanns mer självförtroende i mig med det långa håret. Nu vet jag inte vem jag är. Vad jag är. Hur jag är.
Förklara varför det hände, med ord jag kan tro på. Ingen har kunnat ge mig svar hittills. Kan någon hitta en lösning? Kan någon hjälpa? Har någon svar?


Nu ska jag gå och ta en tesked hårolja...på återskrivande...

Kommentarer
Postat av: Ginny

Åååh! :/ Jag ska till skolan nu, men jag ringer dig när jag är hemma igen runt 3. <3

2010-10-07 @ 08:36:25
Postat av: Mia

Jag kan förstå dina känslor, men lilla Shass du har så mycket som överväger. Den vackra bilden av dig där du ser ut som en liten ängel i din vita klänning, det är bara vingarna som fattas. Tittade även på de andra bilderna och kan konstatera att du verkligen är vacker till trots. Du kan även sjunga vackert och så även spela. Sen till syvende och sist så har du skrivandets förmåga att kunna uttrycka dig i skrift. Du har så mycket att vara glad över här i livet, ta vara på det lilla Shass.

Kram till dig önskar Mia.

2010-10-08 @ 22:00:34
Postat av: Sharon

Ginny: Hoppas vi hörs snart, baby. Jag är hemma från Holland nu igen i alla fall.



Mia: Åh... tack så mycket! Det var hemskt snällt sagt. Jag ska försöka tänka på det. Tack! Och kram!

2010-10-12 @ 23:20:08
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Nabil

Håravfall är aldrig kul.

2010-10-19 @ 10:53:38
URL: http://mot-haravfall.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0