Oh fan...
På YouTube finns också den här killen. Han är vad man skulle kunna kalla ett Harry Potter-fan, som ni själva kanske kan räkna ut av klippet. Vad tycker ni om det?
"A fan, sometimes also called aficionado or supporter, is a person with a liking and enthusiasm for something. Fans of a particular thing or person constitute its fanbase or fandom. They may show their enthusiasm by being a member of a fan club, holding fan conventions, creating fanzines, writing fan mail, or by promoting the object of their interest and attention."
Källa: Wikipedia
Jag skulle vilja påstå att det finns alla sorters fans - alltifrån den stillsamma hemmasittande i tysthet beundrande typen till den vilt skrikande, stalkande, mer eller mindre fanatiska typen. Ta alla fotbollshuliganer, t ex. Eller flickorna Naia och jag såg på Utrechts centralstation när vi var i Holland (som jag tyvärr glömde nämna när jag skrev om den resan)...
Vi hade precis hoppat av tåget på lördagen och sprang runt och letade efter de båda unga damerna vi skulle ha ett möte med där. Plötsligt hör vi skrik - gälla, trumhinnespräckande flickskrik. "Goda Moder", tänkte jag, "nu har någon blivit knivhuggen till döds och mördaren springer runt och anfaller folk!".
Jag hade fel. Det var ingen mördare. inte en antastande knarkare ens. Det var en grupp skrikande, tonåriga Justin Bieber-fans. Hela holländska fancluben. Minst. De kom förbi oss, skrikande, skanderande och helt extatiska eftersom Justin (antar jag) skulle spela i krokarna samma kväll. "Stackars grabb", tänkte jag, "om han visar sig på gatan kommer han bli anfallen av dem alla på en gång och få kläderna avslitna...". Vi får väl hoppas, för grabbens skull, att han har vett nog att ha beväpnad livvakt...
Ett annat exempel på ett fan är en nära vän till mig. Han är en stooor beundrare av bandet Kane och går på flera av deras spelningar varje år. Häromdagen berättade han för mig att han spelade första skivan de släppte så många gånger att han var tvungen att skaffa sig en ny. Den gick helt enkelt så många gånger i spelaren att den slets ut. Och då, mina vänner, har man spelat en skiva mååånga gånger...
Nu vill jag veta: Vad är ett fan för just dig? Vad tycker du kännetecknar ett riktigt fan? Är den fanatiskt stalkande tonårsflickan som klär sig extremt/klär sig som sin idol och skulle slita kläderna av Justin Bieber om han kom inom räckhåll mer fan än den stillsamma lilla tanten som sitter hemma och lyssnar på Mozart från morgon till kväll medan hon stickar strumpor med notmönster? Måste man ha sett en viss film 28740 gånger på rad på bio, varit på femtioelva konserter med ett visst band, besökt varenda sammankomst för ett visst spel eller ha alla gamla LP-skivor med en särskild sångare för att vara ett fan? Är man ett fan av t ex. Harry Potter eller J. K. Rowling även utan J. K. Rowlings autograf tatuerad över hela kroppen? Och måste man stå längst fram på konserterna för att räknas? Är antalet bandprylar/cd-skivor/affischer/autografer och liknande ett mått på hur stort fan någon är, eller kan man vara ett stort och hängivet fan bara i hjärtat? Låt mig veta vad ni tycker.
Och jodå. Jag är också ett fan. Inte slita-kläderna-av-Justin-Bieber-sorten kanske (barnarov!), inte ett fan av Justin Bieber alls, faktiskt. Men jag tror nog ändå att jag kan klassas som ett fan av diverse olika fanvänliga objekt. Tävla med vår vän Harry Potter Himself kan jag dock inte.
Att skrika som fan har nog lite med ålder att göra, men jag minns förstås hur damerna tjöt och kastade upp sina trosor på scen när Tom Jones höll sina konserter;-)
Sånt ligger inte för mig, jag är den som beundrar i tysthet, sjunger med när ingen hör och drömmer om idolen på natten (om det vill sig väl)
Dock törs jag stå för min dyrkan även i trängda lägen med risk att bli hånad;-) Det är mod!
(Glenn Miller, Monica Zetterlund, Hasse&Tage)
Kram och ha det gott!
Bra och intressant inlägg som vanligt. Jag tycker att man på olika sätt kan visa att man är fans. Det beror nog på hur man är som person. Om man tycker om att skrika kanske man vill göra det till sin idol medan man kanske inte känner för eller vågar göra det om man är en tyst och lite lugnare person. Ibland tycker jag om att skrika när jag ser någon av mina idoler medan jag ibland nöjer mig med att bara prata lugnt med dem eller kanske inte ens bry mig om att försöka få chansen att träffa dem. men för mig beror det på från dag till dag på vilket sätt jag vill visa att jag är ett fan av någon. När jag blir äldre kanske jag föredrar att sitta hemma och lyssna på den musik eller titta på den film jag tycker mycket om för att jag då kanske inte orkar gå på konserter längre. Det tror jag är en anledning till varför äldre människor kanske tar det lite lugnare än ungdomar, de kanske helt enkelt inte orkar skrika, kanske på grund av att deras röster är sämre, eller också kanske de har vuxit ifrån det på något sätt.
Att köpa affischer och liknande tycker jag visar att man är ett fan, en liten del av pengarna man betalar för dem går troligtvis till artisten och det är ju bra:)
Jag visste inte att en cd-skiva kan slitas ut men i så fall ska jag vara lite extra försiktig med de skivor som betyder mest för mig, vill nämligen inte att de ska slitas ut.
Kram
Skogsfrua: Det håller jag med om! Det är modigt att stå för sin dyrkan, hur den än yttrar sig utåt. Det där med underklädeskastande är lika främmande för mig som att slita av sig kläderna mitt framför scen... Men jag kanske är tråkig. Spännande att höra att även skogsfruar drömmer om idoler!
För övrigt är jag ett tämligen stort fan av Skogsfrua! Frua är verkligen en mycket beundransvärd människa. Jag hoppas det är okej om jag behåller underkläderna på trots det ;) Kram och tack för kommentaren.
Vispen: Ooh, tack!
Intressanta synvinklar. Jag tror du har rätt i mycket där. Håller med om att inköp av personens i fråga material är positivt. Ja, var du rädd om skivorna dina :) Nu kan man ju lyssna sönder filerna i datorn istället och ha skivan på hyllan. Kram på dig!
Haha, oj! Ja, han var ju sannerligen... into it! Lite väl obsessed, kan jag väl tycka, men så är det inte heller jag som lever med det. Är han nöjd så antar jag att det räcker för honom.
Tycker, personligen, som du, att det där med huruvida man är ett fan eller inte kan yttra sig på olika sätt. Själv är jag inte den skrikande typen, utan jag föredrar att läsa böckerna, titta på filmerna eller lyssna på musiken hemma och eller tillsammans med vänner. Om jag har råd så kanske det blir en konsert någon gång. Men visst har jag förståelse för de fans som visar sitt gillande på ett tydligare sätt också.
