Shass

Den här sången skrev jag en gång "på kul" i en ännu inte färdigskriven novell om en av mina karaktärer - Hästuppfödaren och hästhandlaren Martijn. Det är en skildring av hans liv som liten: en ganska hemsk berättelse om en far som super upp alla pengar och en liten kille som gör sitt bästa för att försvara sin mor och syster emot våldsamheten som far i fadern under alkoholets inflytande. Sången i fråga är ett uttryck för moderns djupa och innerliga kärlek till dottern Marelijne. Martijn hör henne sjunga den en morgon när hon står och bakar i köket där han sover. Då har den bara fyra verser.

Det dröjer inte lång tid från det att Martijn första gången hör sin mor Helene sjunga den här sången tills Marelijne dör i lungsot. Efter det sjunger Helene inte mer på många år. Hon bara fortlever utan verklig ork. Inte förrän långt, långt senare, när hon med sin sons hjälp lyckats fly livet med maken och skapat sig ett nytt långt bort på annan ort; inte förrän då, när hon "börjat om" och känner livsandarna vakna igen och saknaden stiger upp till ytan; inte förrän då kommer den sista versen. Då, när åskan ryter draklikt över taken och blixtarna ljungar likt glödande spjut över himlen, regnet öser ner och många år har flytt, och Helene står och blickar ut genom fönstret och djupt in i sina minnen - då kommer orden och melodin till henne igen.

Här har ni texten. Melodi finns, men inte inspelad på något tillfredsställande vis och inte upplagd någonstans. Om den får bli det återstår att se.

---

Min fagra lilla älvatös, min sköna fågel vild,
i dina klara ögon ser jag min spegelbild.
Dansa du, mitt hjärtas blomma, över ängder utav gyllne stoft
och klä dig fin i vindar fromma, fyllda utav vårblomsdoft.
Dansa, dansa, hjärtat mitt.
Snart kommer sommarn, god och mild.

Min vackra lilla rosenflicka, så fjärilsfagert rar,
om vinden kommer hit ikväll, tar du den och far?
Svävar bort i vindens hand, i sommarns ömma famn,
mot solnedgångens vilda brand, till längtans lugna hamn?
Flyg, jag flyg nu, fågeln min,
mot en himmel av drömmar, så klar

Mitt hjärtas sång av frihetslängtan, den sång du lever i,
sjung högt till nattens vindar, himlens stjärnebroderi.
Sjung för liv, för mod, för hopp med kärlek i din röst.
Släpp de drömmar fria som slumrar i ditt bröst.
Finn din väg, min blomma vild
och bli det du vill bli.

Du lilla, näpna morgonstråle, skön som solens glans,
räck din hand till livet nu och bjud det upp till dans.
Virvla runt likt morgondimma bland buske, träd och snår.
Famna kärlek, skratt och liv, så mycket som det går.
Ett ljus som du, åh pigan min,
finns ingen annanstans.

Fast fagra morgon lämnat mig och natt är allt jag minns;
fast åskan går, tiden flyr och somligt inte hinns
brinner i mitt hjärta alla minnen utav dig.
Min fågel vild, min ljuva ros, åh som jag älskar dig.
Vänta på mig på platsen där
sorger inte finns.