Styr och ställer med vardagsbestyr
Fast det var inte honom jag tänkte prata om. ;) Jag tänkte prata om insikter som jag - till min stora förvåning - lyckats komma över under de veckor jag varit i hans omedelbara närhet.
Tvätt, till exempel. Åratal av pust och stånk från tvättande familjemedlemmar (ingen specifik utpekad såhär offentligt) har gett mig uppfattningen om att tvätt är något pustigt, stånkigt och oerhört jobbigt. Under de tre år jag bott själv har jag också under de allra flesta tvättdagar instämt i detta - Tvätta är pest (Med vissa undantag för dagar då det känns OK att fundera och tvätta)!
Här, med tvättfaciliteterna lättåtkomliga i samma bygge där jag befinner mig under dagarna känns det inte alls lika jobbigt. Om det är skillnaden mellan att behöva släpa ner femtioelvakilos tvättsäckar till en skruttig tvättstuga där hälften av atiraljerna är mer eller mindre ur funktion och att ha både tvättmaskin och torktumlare i hallen (mer eller mindre), det vet jag inte. Men det känns inte som någon större ansträgning att slänga in en maskin tvätt här, medan det hemma känns som ett helt projekt att behöva syssla med dito aktiviteter. Här kan jag till och med finna ro i det - allt från att slänga in tvätten i maskinen till att skaka, vika, stapla och sortera alltsammans när det är färdigt. Det är avstressande för mig.
Eller matlagning. OK, jag lagar inte mat här - min skräck för gasspisen är alltför stor. Men att hjälpa till med maten känns bra. Att förbereda kött och grönsaker, att ordna med sallad, att hjälpas åt med dukning och undanplockning och sådant... det känns bra. Det känns... på riktigt. Teamwork. Som det ska vara.
Eller disk. Jaaa ja, jag erkänner att jag inte jublar över att ta hand om den jämt, det gör jag inte. Men tar jag mig bara i kragen, haffar med mig en bok och sätter igång är det också ganska skönt. Jag får en stund för mig själv då jag kan läsa i lugn och ro, filosofera, fundera, planera elaka intriger i mina noveller och så vidare. Ibland är de stunderna ett helvete - jag är tyvärr den alltförmyckettänkandeochgrubblande sorten - men ofta är de också en stunds egentid. Så illa är det ju faktiskt inte.
Är jag den perfekta husfrun, eller vad? ;) Jag vet, kanske kommer jag om 2 år, eller 10, eller 35 (eller 1,5 vecka) hata att behöva plocka ur den förbannade torktumlaren och torka av den djävla diskbänken och för i helskotta plocka upp de förbaskade handdukarna som ligger och skräpar där min man gått fram (fast ska sanningen fram så plockar han faktiskt numera upp dem efter sig...) - för att inte tala om alla förskruttade ondskefulla stygga elaka ENSTRUMPOR! Men just nu känns det bara bra. Det känns helt OK att göra sådant här. Folk verkar så ofta vara rädda för vardagen i ett förhållande, särskilt när det är nytt. Men jag är inte rädd. Om jag inte kan dela sådanahär dagar nu, hur ska jag då kunna göra det om 10 år? 15? 127?
Nej, nu ska jag sluta tråka er med mina hemmafruerliga funderingar och göra lite nytta. Om jag inte missminner mig helt finns det handdukar och sängkläder att vika...
(Och nä. Allt hushållsrelaterat jobb gör jag inte. Det är faktiskt ganska jämnställt. Så oroa er inte - patriarkatet regerar inte helt här ;).)
Med all hjärtlig värme,
Er alldeles egna Shass
Fint ilägg, jag längtar tills jag flyttar ihop med någon, tror inte att jag kommer att älska att göra allt det du skriver om men det behövs ju för att ett förhållande ska fungera och för att man ska kunna bo tillsammans med någon. Bra att ni turas om att göra allt det där. Stor kram
Gud, jag vill också ha en superman! Eller det blir ju snarare en såndär pojke, då. Och min superpojke är inte min (än...muhahaha), men ändå! Men det var ju inte honom jag skulle prata om.;)
Jag förstår faktiskt vad du säger här. Har precis börjat laga mat själv och det är faktiskt jätteroligt! inte så svårt heller, så länge man använder ugnen så mycket som möjligt. Tvätt är inte min bästa vän än, men man får väl se :)
Vispen: Alla kan ju inte tycka om allt. Och som jag skrev: Det är ju inte alltid jag jublar över alla uppgifter. Jag är glad att vi kan hjälpas åt. Men jag tror att du kommer tycka det är mindre besvärligt än du tror när du väl är i sitsen att det behövs göras. Lycka till med allt och stor kram!
Emma: Laga mat är inte svårt på en normal elektrisk spis, det är gasspisen här jag är livrädd för... Och ugnen (också ondskefull otäck gas) vet jag inte ens hur den funkar... inte karln min heller :P
Men hur som: Jag hoppas du kan roffa åt dig superpojken du talar om! Vem är denna pojk förresten? Blir nyfiken ;).
Jag kan tycka det är ganska svårt på vanliga spisar också, men så är jag inte så van vid just spisar än. Får ta tag i det, helt enkelt.
Förresten, hur får man tag på dig utanför denna ytterst begränsade kommentarsfunktion? msn/mail/facebook? så kan jag berätta mer om pojken också ;)
Hej Shass!
man blir så glad av att höra dig så belåten som värsta spinnande katt(a) ;-) ALLT är roligt när man är förälskad alltså. Kan ni inte skaffa en enkel bänkspis så du kan briljera i matlagningens ädla konster ni har väl el! Två plattor med eller utan ugn rekommenderas.
Allt väl och sig likt här på Dal.
Kram och varma hälsningar från skogsfrua
