Varför en varg?

Varken frågan eller diskussionen var ny. Jag hade fått frågan förr, och ställt den själv ett antal gånger till mina vänner. Idag fick jag den igen, när Chica satt och klurade i en fåtölj här med min tjocka tigerfilt svept omkring sig och en kopp jordgubbste intill.

- Om du skulle identifiera dig själv med ett djur, vilket skulle det då vara?

Klurig fråga, kan man tycka. Men mitt svar kom utan eftertanke.
Varg.
Varför?

Nej, det är faktiskt inte helt och hållet mitt påhitt. Även väninnor till mig har upplyst mig om varför de tycker att jag kan sägas "vara en varg". Enligt deras beskrivning:

Jag är skygg, blyg och lite tillbakadragen tills man kommer mig inpå livet och "blivit flock". Har man väl tagit sig in till min flockkänsla är jag lojal och beskyddande, omtänksam och noggrann med att se till att alla flockmedlemmar - stora som små, unga som gamla - mår bra. I vänskapskretsen "håller jag reda på alla i flocken" och gör mitt bästa för att försäkra mig om att ingen är utanför. Liksom en alfahona är trogen sin hane håller jag fast vid min partner. Relationen med familj och vänner är viktig för mig och jag vill alltid finnas där för alla. Jag är nyfiken, men på samma gång något avvaktande. Jag bevakar noga mitt revir för utomstående, men flocken är välkommen in till det och till mitt hjärta.

Därför påstår de att jag är en varg. Därför svarade jag Chica att det är en varg jag skulle identifiera mig med.

Vilket djur skulle Du identifiera dig med?

Och så veckans visdom. Tro det eller ej, men den kommer från Nalle Puh. Puhs förmåga att slå huvudet på spiken och på sitt eget vis (ibland helt ologiskt) förklara hur saker och ting ligger till tycker jag personligen är oemotståndligt charmigt. Och ibland så spot on, så sant, sant, sant.

Som det här!
Piglet: "Pooh, how do you spell love?"
Pooh: "You don't spell it, you feel it."

Sannare kan det ju inte bli! :)

Sköt om er, mina små hjärtegull. (Det var det länge sedan jag skrev...eller var det hjärtegull jag brukade skriva? Minns inte längre, vilket väl är ytterligare en indikation på hur länge sedan det var jag använde uttrycket i fråga...)

Kommentarer
Postat av: skogsfrun på dal

Hej Shass! Det är förnämligt att vara Varg, jag är också en i flocken;-) Fullmåne fascinationen är kanske en myt men likväl infinner sig en viss oro i de vita nätterna. Jägare känner vi ingen sympati inför och Rödluvans mormor är allt bra seg;-)

Ibland kan det kännas ensamt att vara varg, mänskor är inte lätta att förstå sig på, ibland längtar man bort... till Montana eller så -fria vidder lockar, den storslagna naturen.

Men enligt kineserna lär jag vara Råtta! Jaja, ett klokt djur, oförstått det också men mycket anpassningsbart;-)

Tack för tankegympa på morgonkvisten kära Shass och Nalle Puh är också en gemensam älskad vän.

Kram från skogsfrua

2013-04-09 @ 06:42:35
URL: http://barasaras.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0