Jag vill bara skriiika: "STOOOPP!"
Jo, jag läste nyss i DN att uppepå det där förbaskade "hen" som folk så frekvent brukar nuförtiden ska vi nu också få ett "en". "En borde inte sova när natten faller på...", ja det kan jag väl köpa. "En" är trots ett längre använt ord, både poetiskt och talspråkligt. Men att "en" ska börja ersätta "man" av den anledningen att "man" är så genusbundet, maskulint, patriarkaliskt, jag vete sjutton... Nä. Sluta. Snälla.
Jag tror inte en sekund att det blir mer jämställt i Sverige för att vi avkönar varandra, kallar våra barn för "hen" och skriver "en skall icke ljuga...". Vad fyller det för funktion? Ingen. Visst, om det tillfredsställer något hos de fanatiska eller de som vill vara "inne" med sitt språkbruk, visst. Man kan väl knappast förbjuda folk att använda vilket språk de vill. Men jag ser ingen anledning till att byta ut han och hon mot hen och man mot en för att "vårt språk ska bli mer jämställt".
Jag tycker personligen det är viktigare att fokusera på andra aspekter av jämställdhetsfrågan än att hena och ena sig. Lika lön för lika arbete är en bra grej, t ex. Lika vård. Lika anseende, likvärdig respekt från omvärlden. Låt papporna vara pappalediga om de vill, låt mammorna jobba om de vill. Låt människorna välja sina liv utefter sina förutsättningar snarare än utefter sina kön, och bedöm dem också därefter.
Ja, jag tycker det är viktigt med jämställdhet. Jag tycker emellertid också att det är viktigt att ha i åtanke att kvinnor och män både fysiskt och mentalt är olika, hur mycket en del än vill bestrida detta. Förmodligen har vår fostran och samhället i sig format oss till olika roller. Det är säkert sant. Jag är dock övertygad om att det också finns biologiska orsaker till vår olikhet, saker som samhället har mycket lite med att göra. Jag menar, varför skulle inte hanmänniskor och honmänniskor ha sina olikheter när alla andra djur har det?
Jag ska inte inveckla mig i någon närmare debatt eller diskussion i ämnet... jag ville bara lufta min frustration, irritation, över detta ständiga tjafs om hen och en. Använd för guds skull vilket språk ni tycker är lämpligt, men mig imponerar man inte på med att kalla folk för hen och byta ut alla man mot en. Jag tyckte det var en rolig omväxling att läsa språkomskrivningen i "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg (kvinnskligheten...haha...), men personligen föredrar jag den gamla vanliga svenskan och ser ingen anledning till att genusneutralisera den. Det fyller enligt min åsikt ingen funktion. Varje gång jag ser en artikel som tjafsar vidare i ämnet vill jag bara skriiika: "STOOOPP!"
Nu ska jag hamra upp lite bröstvärn och murar och vallgravar och taggtrådar och grejor, utifall det börjar hagla in arga kommentarer. Jag menar verkligen inte att förolämpa någon, jag ville som sagt bara lufta mina tankar en stump.
På återskrivande,
Shass (som bakom befästningsverken börjar fundera på hur klokt det är att posta det här inlägget...)
UPPDATERING: Jag hittade just en själsfrände på Aftonbladet. Oerhört skönt att höra att MAN inte är ensam. Heja Malin Wollin!
TACK, TACK, TACK!!! ÄNTLIGEN! Personligen tycker jag som du! Det är fjantiga, onödiga ord, som skapar en onödig och provocerande debatt om absolut ingenting. Vad den tillför är enbart en liten, liten sak, vilken jag knappast anser vara positiv. När den hätr debatten pågår växer tröttheten på jämställdhetsfrågor något oerhört. Ingen orkar diskutera det, då diskussionen enbart handlar om huruvida man skall säga hen, han eller hon och huruvida pojkar skall få gå i klänning till dagis. Att män är män och kvinnor är kvinnor är ett faktum, ett fatum faktum som vi nog skall vara ganska glada över.
Som sagt: TACK!
Marie: Är det inte underbart att få medhåll? Det här hen- och en-tjafset gör mig lika trött på jämställdhetssnack som alla ständiga hälsoartiklar gör mig trött på hälsosnack. Ibland får jag för mig att det är det de vill ha fram - de vill att vi ska bli så trötta på jämställdshetsdiskussioner att vi struntar i att arbeta för ett jämställt samhälle. Det känns lite som om vi delats upp i två läger: De som vill spy på hela skiten och de som drar det till sin spets, säger hen dagen lång och klär pojkarna i klänning "bara för att" (vänligen notera att jag inte förbjuder pojkar att ha "flickkläder" om de vill det, men att föräldrarna drar på dem det för att "visa sin ståndpunkt i jämställdhetsfrågan" tycker jag känns fel).
(Och alla kostråd...de är säkert bara ute efter att få oss allihop att äta chips dagen lång genom att få oss att vilja spy på alla hälso- och kom-i-form-metoder som VAR OCH EN är den bästa ;) )
Tack för din kommentar i alla fall! Det är så skönt att höra att man inte är den enda som fortsätter säga han och hon och man.
i´m with you guys! När ordet hen lanserades gick jag länge och trodde att det var ett namn för könsneutrala människor. Bra, tyckte jag, men varför diskuteras detta? Sen fattade jag att folk ville ha det som en ersättning (detta var typ nyligen) och jag har inte riktigt förstått det än. Varför skulle man göra det? Jag har aldrig hört någon argumentera för saken, så jag förstår verkligen inte...:s
Ondgör mig också över nya ord men är kanske bara förstockat gammelmodig;-) Just hen är sällsynt fånigt eftersom hönan absolut är av honligt kön. Är hon inte det blir det inga ägg och hon blir nackad som en tupp;-) I Västergötland är det vanligt att en säger en om sig själv, men en ska inte vara förmäten å tro att en har rätt för det!
Egentligen finns det inte vare sig renodlade män eller kvinnor, vi är en mix av hormoner där det ena eller andra överväger. Rättvisa åt alla säger jag bara och menar det:-)
Allt gott vännen!
Men eller hur! Vi har praktexemplet på att dra det till sin spets här i landet i en liten familj. Mamman fick sitt barn, bestämde sig för att ge det ett könsneutralt namn och berättade inte för någon vilket kön barnet hade. Pop, kallades det i tidningarna, jag vet inte om du, (och ni andra), har sett det. Där kan man snacka om att göra sitt eget barn till måltavla för all möjlig skit som folk vill slänga på det! Grattis, mamma hjärndöd! :)
En fråga, hur är män och kvinnor olika mentalt?
Forskning visar att kvinnor ligger en 3-5 (osäker på siffran och orkar inte googla) år före män, rent mognadsmässigt. Det är en av de "mentala" skillnaderna män och kvinnor emellan. :)
ja, för att vi uppfostras behandlas och betraktas på olika sätt beroende på vilket fysiskt kön vi råkar ha. De "mentala" könet är helt och fullt en socialt konstruerad företeelse i min värld.
Vilken tur att vi får tro och tycka olika. :)
Eller hur! Att tycka olika är bra, då blir det mycket roligare att prata med människor. En hel del av det är säkert rent sociala grejer, men då hjärnan är rent fysisk också, och män och kvinnor, precis som du skrev, är olika rent fysiskt, så är det väl heller inte så konstigt om hjärnan är konstruerad lite, lite olika. Män och kvinnor har ju varit, som du kallar det, mentalt olika enda sedan tidernas begynnelse, och jag tror nog att det finns en anledning till att mannen, från början jagade, och kvinnan, från början tog hand om hemmet. Idag är det mer utjämnat, och det är väl en himla tur. Men det ändrar inte det faktum att män är män och kvinnor är kvinnor. Det är en del av vår identitet, och jag tycker inte att det är vettigt att några hobbyspråkmänniskor skall ändra på detta genom att försöka skapa ett könlöst samhälle. Det blir inte så bra, enligt mig.
Jag tycker du har en del poäng. Hen ska inte ersätta han och hon, men jag tycker att hen är ett praktiskt ord att använda tex. när jag skriver om någon random jag faktiskt inte vet könet på. Typ någon forskare vars namn jag inte kan koppla till något kön. Istället för att vara tråkigt och skriva personen, personen och forskaren hela tiden kan jag slänga in ett kort "hen" och förenkla meningsbyggnaden avsevärt. Men jag håller med om att vi snarare ska eftersträva att han och hon ska bli lika starka snarare än ett könsneutralt samhälle.
