Mort av Terry Pratchett
Att vara lärling är inte alltid det lättaste. Mort är en föga löftesrik tonåring med den där hopplösa kroppsbyggnaden som man med knapp nöd kan säga står under ägarens kontroll. Ingen hyser något större hopp om att han ska få en lärlingsplats, och när alla unga män valts ut utom just Mort börjar det se mörkt ut. Emellertid dyker någon upp och tar honom till sig. Det är självaste Döden som anställer Mort som sin lärling och en bred väg av möjlig kunskap och karriär breder ut sig för ynglingens fötter. Det visar sig dock ganska snart att själaslussning inte riktigt verkar vara Morts grej, och när han oväntat får i uppgift att själv ta hand om "plikten" gör han bort sig rejält. På grund av plötslig förälskelse till en vacker prinsessa ställer Dödens lärling till det så att det plötsligt finns två verkligheter. Hinner och kan Mort ställa allting tillrätta innan Döden kommer tillbaka hem? Och var i hela fridens namn är Döden förresten?
Mort är en synneligen trevlig bok som, liksom Döden Ligger Lågt, låter Döden få en ganska stor roll. Den har inte Döden Ligger Lågts vansinneshysteri-humor, men är lättsam, trevlig och högst fascinerande. Pratchett verkar ha en sprudlande fantasi och tycks trivas med att skriva om Döden. Att denna...personifikation är så dyster och sorgsen som han är är väl inte underligt förstås. Han är ju så ensam... Men vad händer då när han plötsligt inte längre kommer hem och tar över ansvaret för sitt jobb? Var är han och vad gör han? Aj, oj... Ni får läsa boken och ta reda på det!
