Gotthard - DOCKS, Hamburg 2009-11-09

Gotthard är ett must see om man tycker om hårdrock av hög kvalitet (inte jättehård) och vill ha ett riiiktigt bra live-band med en nästan otäckt tonsäker och duktig (samt karismatisk, trevlig och långhårig) vokalist (jag skulle inte tacka nej om han bad mig att sjunga med honom om man säger så...). Glädjen i det de gör är så påtaglig att man skulle kunna klappa den, och Steve Lees helt fantastiskt starka utstrålning liksom exploderar från scen och sprider sig genom hela lokalen, rakt in i kropp, själ och hjärta. När de drar igång sprids en känsla av välbefinnande genom hela ens varelse som på något vis sopar undan nedstämdhet och fysiska plågor för ett slag. Hittills har jag inte lyckats vara deppig under en Gotthard-spelning en enda gång! (Nåja, totala antalet Gotthard-spelningar jag varit på är 3, men i alla fall...). Det är en fantastisk känsla!

Urvalet låtar var bra även den här gången. Bland det som framfördes fanns både "gamla godingar" och nyare alster. Från senaste skivan, Need To Believe, hade de plockat Unspoken Words, Need To Believe, Unconditional Faith, I Don't Mind, Shangri-la och I Know, You Know. För att nämna några äldre skapelser framförde de bland annat Hush, Sister Moon, Top Of The World och Lift U Up.
Mitt i spelningen blev det plötsligt en stunds lugn. De körde igång med en del de kallar "Acoustic Jukebox" där publiken får önska (= skrika så högt de pallar och försöka överrösta alla andra) den låt de vill höra som sedan framförs akustiskt med enbart Steve och den ena gitarristen, Leo. De spelar dock bara ungefär halva låtarna, men det var så bra att det var... Det var sketabra, helt enkelt. De låtar som önskades fram just denna kväll var Angel, In The Name, Let It Be och One Life One Soul, + att några i publiken så ivrigt önskade Happy Birthday att Steve snällt sjöng den. Charmigt nog tycktes han inte kunna uttala th-ljudet i birthday heller, så han sjön birsday istället...så sött så! :)

Bandet hade, som alltid, en helt otrolig energi. Steve tog inte en enda faslk ton under hela spelningen och bortser man från ett något överdrivet ökande av ljudvolym hos bastrummor och bas efter Acoustic Jukebox samt en fruuuktansvärd hetta i lokalen var det en superspelning. Som vanligt när det gäller Gotthard! :) Februari kan inte komma fort nog - See you then, guys!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0