Shass

Bil bil bil i flera mil är någonting jag skulle kunna ha skrivit om det hade varit så att det var en bil bil bil vi åkte i flera mil, men det var det ju inte. Något flyg såg vi dock inte röken av för all aska. Ja, jag kände hopplöshetens tunga vingslag genom vulkanluften, men tack och lov slog den aldrig ned över oss...

Som ni kanske noterade i mitt senaste inlägg var mitt hopp om att lyckas ta mig till Holland inte särskilt stort. Flygplatsen sades vara stängd och vårt flyg var inställt och vi hade inte lyckats hitta någon annan förbindelse mellan Köpenhamn och Amsterdam. Ändå packade jag väskan, tog syrran i hampan och hoppade på tåget mot Kastrup. Där fördrev vi tiden med musiklyssnande och korsordslösande och halvsovande i obekväm ställning och under tiden ringer hotellet i Leiden och behöver kreditkortsnummerdetaljer. Yyyl! Det var ju pappas kreditkort jag använt för att fixa det. Tack och lov var kvinnan som ringde snäll och tillmötesgående och ringde och pratade med far istället så allt ordnade sig till det bästa.
Efter omkring fyra timmar nådde vi det land som påstås ha ett begripligt språk - ett språk som jag tyvärr inte kan begripa mig på - och snavade av tåget med packning och allt. Vi tillbringade sedan en mycket rolig (läs: hemsk) timme med att springa från informationen till Novia som skulle vara representanter för KLM, vidare till KLM eftersom Novia inte alls var representanter för dem (eftersom de visst hade eget kontor öppet trots vad informationen sagt)som i sin tur skickade oss till danska tågbolaget (som jag inte vet vad det heter), vilka skickade oss vidare till SAS som - och HÄR kommer det bra i kråksången! - sade att de hade plats för oss på en buss! LYCKA!

Sömniga timmar släpade sig förbi på flygplatsen innan vi slutligen fick entra detta eminenta fordon kallat buss. Så, någon bil i flera mil var det ju inte, men väl en buss i många, många, många mil och många, många, många timmar. Efter 11 (!) timmar och skriande smärtsam sovställning för rygg och nacke (ofrivillig, bör tilläggas) nådde vi Amsterdams centralstation. Där möttes vi av nästa orosmoment - Stationen var stängd! Yyyl! Vad skulle vi göra? Var vi fångar i Amsterdam i arla morgonstund utan att kunna ta oss till Leiden och vårt hotell?
Nej då. Tågstationen öppnade efter en halvtimme och vi lyckades både få tågbiljetter och hamna på rätt tåg. I samma vagn som vi satt en mörkhyad kille som började prata med oss efter en stund när han hörde att vi pratade svenska, eftersom han kände igen språket. Vi har såhär i efterhand undrat om han var lite personlighetskluven med tanke på att han växlade vilt mellan att säga att han hatade Sverige och svenska och att han älskade det, men han var åtminstone snäll och skippade sin egen hållplats för att hjälpa oss bli säkra på när vi skulle av. Han flirtade med mig också :P Vi avböjde vänligt men bestämt att låta honom följa med till hotellet ("Oooh I would love to tell everyone at the office! Two swedish girls, it would be the best night EVER!") och lyckades ta oss till vår slutdestination med taxi (efter lite hjälp från en troligen hasch-påverkad uteliggare...). Vi hade varit på resande fot i 23 timmar när vi slutligen kom fram omkring klockan 06:30 onsdag morgon.

Efter frukost och några timmars sömn traskade vi ut i Leiden. Det är en fridfull, vacker stad med massor av små åar och floder och där det inte verkar hända särskilt mycket. Våren har hunnit hit och det är grönt och blommigt (och tulpanigt, ja, ni gissade helt rätt!). Det kryllar av cyklar här och jag tror vi såg minst två ostaffärer när vi hittade en liten affärsklunga. Men, så vitt jag hört är Holland ett av ostens förlovade länder...

När vi slutligen (efter sjutton om och nitton men och en hel del gående och gående utan att komma till dörren) kom tillbaka till hotellet försökte vi varva ner lite. Vi kollade mail och plockade bilder ur kameran, duschade, klädde oss för kvällen och lyckades till och med klämma in middag (även om jag var vansinnigt stressad eftersom maten aldrig tycktes vilja komma) innan det var dags att hoppa in i taxin. Taxichauffören är en av de roligaste människor jag haft äran att spendera 10 minuter med, tror jag. "Fyfan" var den enda svenska han kunde och det använde han flitigt. Riktigt rolig prick. :)
Så, denne man körde oss till Stadsgehoorzaal Leiden där vi skulle se Within Temptation live och förgyllde verkligen vår kväll. Hur konserten var, mina kära kära bloggläsare, får ni dock läsa o i ett annat inlägg...

Som avrundning kan jag säga att när vi kom tillbaka till hotellet igen tog vi varsin drink i baren och pratade språk med receptionisten. Mycket trevlig kvinna. Min syster lärde henne oanständiga svenska ord och vi skrattade så vi dog alla tre åt...kök...och sådant. ;) Sedan återvände vi till rummet, internetade oss lite, kollade på Hipp Hipp Hora och somnade som stockar.

Nu slutar jag eftersom det är långt nog redan och faktum är att jag inte har mer att säga för ögonblicket. Vi åker eventuellt och tar oss en titt på Amsterdam idag. Återkommer med mer rapport + konsertkladd. Ha det fint allihop och tack för era underbara kommentarer!


Yours truly Shass